Stefan Pettersson frågar kollegorna i fikarummet om det bjöds på lussebullar på Lucia i Umeå.
Jo – så ska det ha varit, men inte i Skellefteå. Trots en skämtsam ton ligger ett allvar bakom känslan av att Skellefteå hamnat för långt från besluten.
Stefan Pettersson frågar kollegorna i fikarummet om det bjöds på lussebullar på Lucia i Umeå.
Jo – så ska det ha varit, men inte i Skellefteå. Trots en skämtsam ton ligger ett allvar bakom känslan av att Skellefteå hamnat för långt från besluten.
Mandat att beställa fika ligger inte längre på lokalpolisområdet. Knappt på polisområdet heller. Det är så Stefan Pettersson uppfattar beskedet när han ställt frågor om detta till sin chef. När Umeå genom omorganisationen blev huvudort försvann fler saker än makten över fikat, upplever han.
Stefan Pettersson jobbar på ordningen i Skellefteå sedan 2009 och är också vice ordförande i Polisförbundet Västerbotten.
– FU-ledningen har till stor del flyttats till Umeå. Där sitter delvis nykläckta poliser och sköter uppgiften att granska även Skellefteåpolisernas rapporter. Samtidigt har personer med stor erfarenhet av FU-ledning degraderats i Skellefteå, säger han.
– Ett annat problem är att det numer bara finns tre yttre befäl. Förut var de sex. Det gör att vi saknar daglig arbetsledning, det blir mer punktinsatser och den som är äldst i tjänst tar arbetsledningen.
FU-ledningen och arbetsledningen är kanske de mest påtagliga exemplen enligt Stefan Pettersson, men även andra funktioner har tagits bort och flyttats till Umeå. Tre kollegor har förordnats på deltid att fungera som stationsbefäl. Det under en längre tid utan lönepåslag. Personer har placerats i omställning och fastnat där, upplever de.
När Polistidningen besöker Skellefteå har det gått elva månader sedan Stefan Lundström och hans kollega fick besked om att spaningsroteln, till vilken de hörde, enbart ska utgå från Umeå. Stefan Lundström har jobbat med spaning och utredning av grova brott sedan 2008. Han och kollegan har spenderat långa perioder i Umeå och när de kom tillbaka till Skellefteå efter att ha lånats ut dit i nästan åtta månader efter ett tillslag i maj, fanns inte ens deras postfack kvar. De har fått frågan men tackat nej till att flytta till huvudorten 13 mil bort. Det vore hänsynslöst mot familjerna, menar Stefan Lundström.
Nu befinner sig den rutinerade spanaren i det som Polisförbundets Stefan Pettersson i ett brev till rikspolischef Dan Eliasson benämner som mörthinken ”där man simmar runt till någon får användning av en och plockar upp en.”
– Nu hjälper vi till lite där det behövs. Det känns ju lite förnedrande på något sätt hur det har blivit. Vi vet ingenting om framtiden. Min gruppchef finns i Umeå. Han är ju inte jättesugen på att till exempel attestera min övertid och så, säger Stefan Lundström.
Han säger att han funderat på att sluta som polis, även om det är polis han vill vara. Problemet är att arbetsmarknaden i Skellefteå är begränsad.
Stefan Pettersson upplever det lite som att man prövar ett sätt att göra arbetet på i Skellefteå som alla redan vet inte fungerar så bra. Så småningom tror han kanske att funktioner som FU-ledning och yttre befäl kommer tillbaka.
– Men då är det inte säkert att folk kommer vilja ta uppgifterna igen, säger han.
Joakim Oja är gruppchef på utredningen och från hans perspektiv har Skellefteå gått som vinnare ur omorganisationen. Han menar att det är betydligt tuffare på huvudorten till exempel.
– Vi kan i stort sett sätta igång med alla typer av våldsbrott på en gång och samarbetet med utredarna för grova brott i Umeå har blivit mycket bättre, säger han.
Han berättar om ett tillfälle då det begicks ett mord i Skellefteå på lördagen och på natten mot söndagen fanns utredare på plats.
– Och efter två månader är åtal väckt, säger han.
Skellefteå har också fått behålla en egen grupp för brott i nära relationer, bland annat för att de hade duktiga utredare i huset och att det skulle bli ohållbart att jobba från huvudorten, menar Joakim Oja. Sedan skyndar han vidare. Just den här dagen är han tillfälligt gruppchef också för brott i nära relationer.
Även enligt Stefan Pettersson tycks Skellefteå på vissa sätt ha klarat sig bra. De lider inte lika stor brist på personal som i Umeå, där utbildningen, andra arbetsgivare och LKC slurpat upp medarbetare. Där är enligt biträdande regionpolischef Micael Säll Lindahl, i en övergångsperiod, kostymen för stor.
– Operativt går det jättebra att styra svensk polis nu. Möjligheterna till samordning är jättebra. Administrativt är det värre. Man har vänt på problemet. Förut hade rikspolischefen svårt att styra verksamheten. Nu är det vi som har det, säger Micael Säll Lindahl.
Han säger sig ha många exempel på sådant som egentligen är verksamhetsfrågor och som styrs från fel håll.
Han berättar att det till exempel till slut genomförts en avrostning av skoterpoliser utan godkännande från myndigheten centralt. HR ville att man först skulle utbilda nya instruktörer.
– Och då har vi folk som har hållit i avrostningen i 20 år, säger han.
I den fas omorganisationen är i nu menar Micael Säll Lindahl att man optimerar detaljer på bekostnad av helheten.
– Vi måste börja med att dimensionera kärnverksamheten, säger han.
”Svårt att börja med undantagen när man ska likrikta”
Lokalpolisområdeschefen Lars Westermark håller med om att Skellefteå organisatoriskt har tappat mandat, men tror att förbättringar kommer att ske med tiden.
– Vi har skapat en arbetsgrupp som ska titta på just det här, på polisområdesnivå. Min upplevelse är att man måste hitta lite hybrida lösningar för att täcka de behov av arbetsledning och beslutsfattning på plats som saknas nu, säger han.
Lars Westermark syftar bland annat på den FU-ledning som flyttats till Umeå och ansvaret för de häktade som på helgerna också det ligger i huvudorten.
– Vi har mycket häktningar på helger. Då är det lämpligt att ha ett polisbefäl i tjänst.
Han talar också om andra lokala anpassningar som skulle behöva göras, som att kunna ha anställda på IGV som inte jobbar natt. Många går in som utredare när de inte orkar jobba natt längre, vilket han tycker är onödigt då det främst behövs folk ute på dagarna.
Den sortens undantag efter behov är dock svåra att få till som organisationen ser ut just nu, säger han.
– Men det är väl så att det är svårt att börja med undantagen när man ska likrikta.
Angående personerna som befinner sig i omställning eller fortfarande upplever att de gör det, ser Lars Westermark lösningar som är på väg och menar att de ligger för förhandling enligt MBL.
