Hans Baagöe-Larsen har varit polis sedan 1979. Hela tiden har han skött sina kompetensskjutningar. Tros det vill arbetsgivaren nu avväpna honom.
– Jag blev banne mig kränkt och förbannad, säger han.
Hans Baagöe-Larsen har varit polis sedan 1979. Hela tiden har han skött sina kompetensskjutningar. Tros det vill arbetsgivaren nu avväpna honom.
– Jag blev banne mig kränkt och förbannad, säger han.
Ungefär halva sitt snart fyrtioåriga polisliv har Hans Baagöe-Larsen jobbat i yttre tjänst innan han gick in. Nu är han lokalförvaltare för polisområde Älvsborg. Ganska ofta är han ute och rör på sig i tjänsten och även om han inte alltid är beväpnad så ser han sig själv som en resurs att räkna med om något skulle inträffa.
– Vi har ju ingripandeskyldighet också, säger han till Polistidningen.
Hänvisar till fap
*Den FAP som avses är PMFS2016:5 fap 104-2 om polisens skjutvapen. Bland annat står där att ”Om behovet av att bära skjutvapen upphör ska beslut fattas om att återta vapnet” och ”Behov av skjutvapen har den polisman som regelbundet eller tillfälligt tjänstgör i yttre- eller inre tjänst och i sin funktion förväntas utföra ingripanden som kan innefatta våldsanvändning”.
Jan Andersson hänvisar i beslutet även till FAP 776-1 om polisens utbildning i polisiär konflikthantering.
I januari fick han ett mejl från arbetsgivaren där han ombads motivera varför han skulle behålla sitt tjänstevapen. Han blev konfunderad, men svarade enligt begäran. I februari kom beskedet att vapnet ska lämnas in. Den enda motiveringen Hans Baagöe-Larsen säger sig ha fått är hänvisning Polismyndighetens författningssamling och en fap däri.
– Jag förstår att man kan tolka fapen som man har gjort, men jag förstår inte att man väljer att göra det ur en resurssynpunkt. Det kostar så lite att ha mig kvar beväpnad, säger han.
Dessutom menar han att om fapen ska tolkas likadant i hela Sverige är det ju hundratals poliser som ska avväpnas.
På det stora hela ser han beslutet som ovärdigt och när beskedet kom kände han sig redo att gå hem.
– Det är ju ett sådant där ord som man kanske drar sig för att använda, men jag blev banne mig kränkt och förbannad, säger han.
Men Hans Baagöe-Larsen berättar att han också känner en stark lojalitet till Polisen och hoppas fortfarande på en lösning.
Enligt det besked han fått från arbetsgivaren är hans enda möjlighet att få behålla vapnet om han går in och jobbar minst en gång i månaden där man kan förvänta sig våldsanvändning. Men utifrån arbetsbelastningen i hans nuvarande uppdrag har han svårt att se nyttan med det.
Polisförbundet Noa har företrätt Hans Baagöe-Larsen i en lokal förhandling, där man inte kom överens, så nu kommer förhandlingarna fortsätta på central nivå. Polisförbundet hänvisar till pågående förhandling och vill inte uttala sig i nuläget.
Jan Andersson, chef för Polismyndighetens ekonomiavdelning dit Baagöe-Larsson hör, är den som står bakom det besked han fått. Jan Andersson hänvisar till fapen, som bland annat säger att ”behov av skjutvapen har den polisman som regelbundet eller tillfälligt tjänstgör i yttre- eller inre tjänst och i sin funktion förväntas utföra ingripanden som kan innefatta våldsanvändning och menar att man som polis bara ska vara beväpnad om man har användning för det i sin funktion”.
Enligt honom har han inget val annat än att ta det här beslutet utifrån hur fapen är formulerad. Dessutom menar han att det är en fråga om resurser då den som ska bära vapen måste göra regelbundna kompetensprov samt delta i 48 timmars utbildning som krävs för att kunna jobba i yttre tjänst.
– Jag själv är polis men har inget vapen, säger han.
Jan Andersson vill vara tydlig med att beslutet inte handlar om individen och säger att fler beslut om återkallanden av vapen sannolikt kommer att fattas.
– Vi är de första som har börjat med den här genomgången, så beslutet är min bedömning efter samråd med vår rättsavdelning, säger han
Lena Matthijs är chef för polisområde Älvsborg, i vilket Hans Baagöe-Larsen är geografiskt placerad. Hon vill inte uttala sig om hans ärende specifikt, men tycker att det är en dåligt vald tidpunkt att avväpna poliser, även om deras behov av att använda vapen i vardagen skulle ha upphört.
– Vi har en hotbild, en terrorsituation i Europa och en liten poliskår där alla kan komma att behövas om något inträffar. Då menar jag att det är fel att avväpna poliser som klarar sin kompetensskjutning, fortfarande har ett polishjärta och vill kunna ställa upp.
Hon syftar på om det skulle uppstå en krissituation där man till exempel blir tvungen att ställa ut poliser vid avspärrningar eller för att informera allmänheten.
– Om jag placerar ut en polis i gul väst, så vill jag att den ska kunna försvara sig och utöva nödvärn, säger hon.
