Annons

Annons

”Myndigheterna behöver
kunna tala klarspråk”

29 mars 2017, 00:00
Det här innehållet kommer från vår tidigare hemsida och kan därför se annorlunda ut.

Misstänkta IS-terrorister som kommer tillbaka till Sverige faller mellan stolarna när deras identiteter förblir okända för sociala myndigheter och poliserna på gatan.

Misstänkta IS-terrorister som kommer tillbaka till Sverige faller mellan stolarna när deras identiteter förblir okända för sociala myndigheter och poliserna på gatan.

Mats Lundberg

– För mig är det ett solklart arbetsmiljöproblem, att en polis ute på fältet inte får veta att den person som han eller hon konfronterar har rest till IS i Syrien, säger Mats Lundberg, ledamot i Polisförbundets styrelse.

Ulf Boström, integrationspolis i Göteborg, delar den åsikten. Han har länge kritiserat polisledningen för att den inte tar tag i situationen med hemvändande terrorister. I höstas skrev han brev till inrikesministern, rikspolischefen samt Säpochefen och krävde svar på frågor om hur informationsutbytet mellan myndigheterna kan bli bättre så att han och hans kollegor får verktyg att hantera misstänkta IS-terrorister.

Ulf Boström Foto: Tomas Ohlsson

Utgångspunkten var en förteckning över 300 återvändare som Säkerhetspolisen tog fram under hösten 2016 och det faktum att deras identiteter inte har nått hela vägen ut inom öppna polisen. Den har inte heller delats med kommunerna – som har uppgiften att avradikalisera potentiella terrorister.
– Jag väntar fortfarande på svar och har skrivit igen. Det enda som står klart är att det inte fungerar som det är nu, säger Ulf Boström till Polistidningen.

Före detta ministern Hillevi Engström (M), som själv har polisbakgrund och nyligen arbetade som nationell samordnare mot våldsbejakande extremism, har liknande erfarenheter. Hon beskriver en situation som präglas av otydliga mandat och en poliskår som, på grund av regeloklarheter och informationsbrist, är förhindrad att agera mot IS-återvändare.
– Myndigheterna behöver kunna tala klarspråk om enskilda individer för att effektivt förebygga allvarlig brottslighet.
Hon anser inte att problemet är att Säkerhetspolisen håller på information.
– Min uppfattning är att det är hos Polismyndigheten som det fallerar. En polis berättade för mig att alla blir nervösa då det kommer information från Säpo och att man tar det säkra före det osäkra och ”låser in den i kassaskåpet”.

Enligt Hillevi Engström, som numera är kommundirektör i Upplands Väsby, fungerar inte mottagandet av återvändare någonstans i Sverige. Den enda gemensamma nämnaren mellan städer och landsdelar är bristen på resultat.
– Det funkar inte, man har inte ens rett ut vad polisen kan informera kommunerna om. Enkelt uttryckt tycker jag att samhällsintresset att skydda medborgarna värderas för lätt.

Ulf Merlander är lokalområdespolischef i nordöstra Göteborg, den plats i Sverige varifrån flest personer rest för att ansluta sig till IS. Hur många som återvänt är oklart, men den lokala underrättelsetjänsten har fått en del namn från Säpo. Underrättelsetjänstens villkor för att informationen om återvändarnas identiteter skulle överlämnas till den öppna polisen var, enligt Merlander, att de sociala myndigheterna inte fick ta del av uppgifterna. Dessutom påpekade underrättelsetjänsten att namnen helst inte fick spridas till vanliga poliser ute på fältet.

Nu har situationen, enligt Merlander, landat i att Säpo kontaktar sociala myndigheter i vissa fall angående hemvändande kvinnor med små barn. De övriga namnen sorteras sedan utifrån farlighetsgrad. De intressantaste behåller Säpo medan den öppna polisen får personkännedom om de som inte bedöms vara ett omedelbart hot.
– Vi får bara koll på dem som det finns minst skäl att följa upp, men kommer ändå att starta en kartläggning av dem nu, säger han och fortsätter:
– Polisen har inte någon kunskap av hur man avradikaliserar. All information som Säpo har och som kan vara till nytta för sociala myndigheter borde Säpo dela direkt med dem.

En vanlig ståndpunkt är att polisens möjlighet att jobba vidare med personerna som nämns begränsas av att de inte är misstänka för grövre brott. Men Merlander anser att det finns grund för att öppna en rad förundersökningar och därmed nysta vidare i vad personerna sysslade med då de åkte utomlands för att ansluta sig till IS.
– Då finns möjlighet att få reda på hur radikaliseringen och rekryteringen sker här i Sverige. Idag har vi väldigt liten kunskap om det. Enligt lagen räcker det med att det kan antas att ett brott har begåtts och det kan det om någon går med i en terrorsekt. Många fall skulle läggas ner, men några personer skulle lagföras och vi skulle lära oss mer – så jobbar vi varje dag med vanliga kriminella.

Han påpekar även att listan inte uppdaterats sedan hösten 2016, men att han fått information om att det ska ske inom kort.
– Något är uppenbart knepigt med det där. 300 personer åker i väg och ansluter sig till en terrorgrupp och vad jag känner till har man bara inlett förundersökningar i ett fåtal fall.

Vad föreslår du för åtgärder?
– Att de höga cheferna sätter sig ner och reder ut vem som ska ansvara för hemvändare och att det tydliggörs från Polismyndigheten vem som ska ha informationen man får från Säpo och vem man får dela den med.

Ämnen i artikeln

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser
Mest läst