Poliser måste utbildas bättre om OC-sprejens begränsningar, framförallt för att klara knivangrepp. Det anser Johan Bertilsson, som forskat om sprejens effekter.
Poliser måste utbildas bättre om OC-sprejens begränsningar, framförallt för att klara knivangrepp. Det anser Johan Bertilsson, som forskat om sprejens effekter.
Forskaren och polisen Johan Bertilsson visar, tillsammans med sina kollegor Ulf Petersson och Peter Fredriksson, i en studie* att OC-sprej är verksamt i många situationer. Men det finns flera problem som träning och kompletterande utrustning delvis kan råda bot på, enligt deras rön, som nyligen publicerades i forskningstidskriften Police Practice and Research.
Forskningsdata ger vid handen att ett av fem OC-ingripanden utförs mot en gärningsman som är beväpnad med ett farligt föremål. Sprejens maximala räckvidd är fem meter och merparten av sprejningarna sker på mindre än två meter. Johan Bertilsson påpekar att det rör sig om korta avstånd, alldeles för korta för att undvika ett knivangrepp. Speciellt då det många gånger tar tre till fem sekunder innan sprejen får effekt på en angripare – och det bara tar en dryg sekund att från stillastående förflytta sig fem meter.
Bygger på 936 fall
Vid 82 procent av de granskade fallen hade sprejen avsedd effekt. Sex procent av sprejningarna hade ingen effekt, hälften av dem beroende på att vätskan missade och hälften av dem då gärningsmannen inte reagerade trots träff. Studien visar även att 24-procent av sprejningarna träffar fel personer, i 90 procent av fallen en poliskollega.
Han berättar att poliser inte sällan tror att de kan hinna undan efter att ha sprejat eller att en kollega ska hinna ingripa. Kunskapen om att OC-effekten, ofta inte ens vid en bra träff, inte inträder förrän efter flera sekunder är inte allmänt spridd.
– Det tar en viss tid att reagera, vända sig om och få upp sin egen fart. Därför är vi inne på att man ska lära ut att man måste vara beredd att försvara sig med fysiska metoder, som en stoppande spark, innan man försöker ta avstånd för att hinna vapenväxla vid ett angrepp, säger Johan Bertilsson.
Forskningsmaterialet slår också hål på en del vanliga föreställningar, bland annat att drogpåverkade personer inte reagerar lika mycket då de utsätts för sprej som opåverkade människor gör. Studien indikerar att förhållandet snarare är det omvända, något som kan förklaras med att poliserna tenderade att gå närmare berusade och drogade personer innan de använde sprejen. Längst avstånd håller poliser till individer som de uppfattar som psykiskt labila.
Enligt Johan Bertilsson visar hans forskning att det finns ett hål i svenska polisers utrustningsarsenal. Ett glapp mellan att skjuta verkanseld med tjänstevapnet och att förlita sig på sprej. Speciellt i mycket stressade situationer är sprejburken svår att hantera, samtidigt visar all erfarenhet att poliser undviker att skjuta in i det längsta.
– Ribban inför att skjuta är och ska vara mycket hög. Med elchockvapen skulle poliserna kunna förhandla och verka från ett större avstånd utan att behöva ta lika stora risker som nu. Den taktiska, juridiska och etiska situationen skulle förbättras avsevärt, jag är positiv, säger han.
*Use of pepper spray in policing: retrospective study of situational characteristics and implications for violent situations. J. Bertilsson, U. Petersson, P. J. Fredriksson, M. Magnusson & P.A. Fransson (2017): Police Practice and Research, Länk: http://dx.doi.org/10.1080/15614263.2017.1288119
”Stegrande stress är bra”
– Vi har ett mycket brett material. Enligt vår kännedom är studien en av de största om OC-sprej även på internationell nivå, säger Johan Bertilsson.
Studien bygger på en genomgång av de OC-rapporter som lämnades in vid dåvarande Polismyndigheten i Skåne från och med 2006 till och med 2012. Sammanlagt granskade författarna 936 dokumenterade fall, vilket utgör två tredjedelar av de sprejningar som skedde i Skåne under tidsperioden.
Att inte alla ingrepp med OC-sprej finns med beror på tidigare brister i rutinerna, som att rapporter hamnat i en pärm och inte skickats vidare som tänkt.
Till vardags arbetar Johan Bertilsson med polisiär konflikthantering på kompetenscentrum 4 med ansvarar för utbildning i region Syd och Öst. Sedan 2009 forskar han också på 20 procent vid Institutionen för kliniska vetenskaper, Lunds Universitet, med målet att doktorera under 2018. För att kunna utföra sin forskning har han läst in en rad medicinska kurser. Han beskriver sitt ämne som tvärvetenskapligt. Utgångspunkten är det mänskliga nervsystemet med dess förmågor och begränsningar, men även psykologiska aspekter. Kunskaperna har gjort att han anlitats som expertvittne då rätten ska värdera situationer som präglas av våld och höga stressnivåer – som under rättegångarna i samband med Mangs skjutningar, skjutningen av en man med kniv i Varberg och gym-skjutningen i Stockholm.
– I den gamla organisationen var jag ansvarig för självskydd och taktik tillsammans med medförfattarna Peter och Ulf och vi funderade mycket på hur vi som får använda våld ska träna för att göra ett ingripande så taktiskt, juridiskt, etiskt och moraliskt optimalt som möjligt.
Framförallt är det förmågan att agera korrekt under stress som är svår att träna. Men utbildningsmetoderna har förbättrats. Johan Bertilsson nämner att med bastaktiken infördes ett mera coachande sätt att lära ut.
– Utskällningar kan göra sig bra på film men funkar sämre i verkligheten. Långsamt stegrande stress i övningarna är bra, det går dock aldrig att träna bort att man får en stark stressrespons om hotet är överraskande, okänt eller katastrofalt, säger han.
