Tre heltidstjänster för huvudskyddsombud i Bergslagen räcker, tycker HR-chefen. Men skyddsorganisationen, som hittills haft ett HSO per polisområde och ett regionalt, håller inte med.
Fram till oktober förra året fanns det fyra HSO i region Bergslagen. I Örebro och Värmland var HSO:na på 100 procent och i Dalarna på 50 procent. Utöver det fanns ett regionalt huvudskyddsombud, placerat i Värmland, Patrik Danielsson. I oktober åkte Patrik Danielsson på utlandstjänst och Dalarnas HSO Rolf Rickmo tog över det regionala uppdraget tillfälligt. Han i sin tur ersätts för närvarande av en kollega på 50 procent. Totalt finns alltså tre och en halv heltidstjänster som är HSO i Bergslagen.
I samband med diskussioner kring villkor för förtroendevalda och skyddsorganisation framförde HR-chefen Olov Augrell att tre HSO böra vara tillräckligt. Något som Polisförbundets ordförande i Bergslagen, Per Andreasson, inte håller med om.
-Jag upplever att huvudskyddsombuden är hårt belastade och att de fyra behövs för att det ska fungera och spegla verksamheten, säger han, som nu driver frågan fackligt.
Olov Augrell å sin sida menar att verksamheten är hårt pressad totalt sett och att det handlar om var årsarbetstiderna ska ligga.
– Jag är medveten om att arbetsbelastningen är stor för huvudskyddsombuden, men många av de problem vi har är ju kopplade just till bristande personalresurser, säger han.
Olov Augrell menar också att antalet arbetstimmar för huvudskyddsombud snarare har ökat än minskat sedan han tillträdde.
– Men det här är som sagt en levande diskussion och jag ser fram emot en bra dialog med skyddet i Bergslagen.
Att huvudskyddsombuden skulle ha fått mer arbetstid är en uppfattning som inte delas av Anneli Alaby, som nu är regionalt HSO i Örebro. Hon har svårt att se att skyddsorganisationen skulle klara sig på mindre arbetstid än vad man har idag.
– Deltider som huvudskyddsombud har vi försökt förut. De leder snarare till att de jobbar 150 procent.
Att ett av polisområdenas huvudskyddsombud samtidigt skulle sköta det regionala skyddsarbetet tycker hon inte heller känns som en rimlig lösning.
– Det fungerar inte alls om vi ska kunna spegla myndigheten. Vi får påtryckningar från det nationella skyddet om att det saknas någon som kan delta i tillräckligt stor utsträckning. Vi får också påtryckningar underifrån då de lokala skyddsombuden varierar i kapacitet och ibland saknas. Arbetsbelastningen är för stor som den är, det är inte hållbart i längden, säger hon.
