– Vi har jättestora problem med att rekrytera utredare, säger Erik Åberg, chef för krimjouren i Malmö, där man löst bristen med PA-roterare.
Och Malmö är långt ifrån ensamma om dilemmat.

– Vi har jättestora problem med att rekrytera utredare, säger Erik Åberg, chef för krimjouren i Malmö, där man löst bristen med PA-roterare.

Av 50 utredare är bara två fast placerade. Krimjouren i Malmö har haft liknande kommenderingar i tio år, enligt Erik Åberg. Han och hans kollegor har diskuterat tänkbara orsaker till rekryteringsproblemen. En förklaring, menar han, kan vara att polisutbildningen är så inriktad på att ”man ska vara ute och köra radiobil”. När folk väl går in är det specialenheterna som lockar.
Men han upplever att de som är på jouren är väldigt positiva.
– Det är inga sura miner och man gör ett väldigt bra jobb. Förut fick PA vara på jouren i två år. För oss var det såklart bättre, säger Erik Åberg.

Sedan en tid tillbaka hanterar krimjourerna alla frihetsberövade fram till häktning, vilket enligt Erik Åberg kräver större utsättningar. Även om de klarar numerären som det är nu så finns det omständigheter som frestar på utredningsverksamheten. Ändå tror inte Erik Åberg att jouren har det värst.
– Många väljer ändå den före dagtid. Det innebär ju mer jobb ute än annat utredarjobb och saknas det folk i bilarna får de gå ut, säger han.

”Ska du jobba på jouren ska du kunna göra väldigt mycket och det är mycket att lära sig på kort tid.”

I södra Stockholm har krimjouren i skrivande stund 20 PA-roterare av 55 utredare. Totalt är de rejält underbemannade, med ungefär två tredjedelar av tjänsterna tillsatta enligt Jesper Rundeberg som är sektionschef på utredningsjouren. Han skulle vilja ha fler PA eftersom man inte fyller passen. Det blir mycket övertid.

-Fler erfarna utredare att anställa som ordinarie finns inte att få tag i även om det vore det bästa alternativet. Ska du jobba på jouren ska du kunna göra väldigt mycket och det är mycket att lära sig på kort tid. Du tar ju första smällen i alla utredningar, säger Jesper Rundeberg.

Han är noga med att påpeka att de nyutbildade poliserna gör ett bra jobb. Men var sjätte månad byts alla ut.

Lars Carlsson, som är gruppchef på krimjouren i Flemingsberg, påpekar att bytena kostar på både för de ordinarie utredarna som ska lära upp och gå dubbelt med nya polisassistenter varje halvår och rent administrativt när de ska bytas ut i alla system och scheman.

– Tanken var väl att det här skulle vara som en sorts praktik. Nu är de ju helt nödvändiga. Men att få hälften av gruppen utbytt var sjätte månad är ju inte så bra för gruppdynamiken, säger han.

På den positiva sidan ser Lars Carlsson engagerade nya poliser som är ivriga att ”få ge sig in i matchen”.
– Och det är en markant skillnad på avrapporteringen från de som har varit sex månader på krim. Man blir en bättre ordningspolis, säger Lars Carlsson.

Bland de som roterat brukar ungefär en per jour och omgång vilja komma tillbaka och jobba på krimjouren, berättar han.
– Det finns ju många positiva saker med jobbet, som att man inte ligger så länge på ärenden, det är snabba puckar och det tycker ju många om, säger han.

Patrick Widell är chef för krimjouren i Stockholm City och där har man en större andel ordinarie utredare, även om många av dem också svarar som stationsbefäl. Han beräknar att de ordinarie är ungefär trettio stycken och PA-roterarna tretton eller fjorton som stannar mellan fyra och sex månader på jouren.
– Jag skulle gärna se att de ordinarie var fler och att roterarna kunde vara kortare tid, säger han.
Patrick Widell berättar också att man har fått beslut om att rekrytera, men att det är svårt att hitta folk som vill jobba där.

Christian Jofur är gruppchef på krimjouren i Norra Stockholm. Enligt honom utgörs runt hälften av utredarresursen av PA-roterare.
– De sätter oerfarna poliser att hantera en svår typ av brottslighet, säger han.

”Stämningen är bra och vi tar hand om varandra men det finns en bitterhet och frustration”

Polistidningen har pratat med en av PA-roterarna på utredningsenheten i norra Stockholm. Hon säger att hon och kollegorna många gånger känner sig otillräckliga, både där hon själv jobbar och på jouren.
– Vi gör ju såklart så gott vi kan men det är svåra ärenden och väldigt mycket jobb som bara slängs i papperskorgen. Det var ju inte det här jag tänkte när jag sökte utbildningen.
– Stämningen är bra och vi tar hand om varandra men det finns en bitterhet och frustration hos PA-roterarna som vill ut.

Enligt Christian Jofur har man tappat mycket folk till specialenheter och särskilda satsningar. Att rekrytera nytt har inte gått så till hösten kommer man att försöka få ännu fler PA.
Även om Christian Jofur är positiv till de nybakade polisernas utvecklingskurva tycker han att mer erfarenhet skulle behövas. Dock har han svårt att se hur problemet skulle kunna lösas utan att poliserna blir fler totalt.
– Jag tycker att man borde ta reda på vart alla som gått polisutbildningen faktiskt tar vägen, säger han.

Att verksamheten idag lutar sig så tungt mot PA-roterare är mycket bekymmersamt tycker Polisförbundets ordförande Lena Nitz.

Hon menar att det inte var länge sedan som arbete på krimjouren var något erfarna poliser arbetade med och hon tror inte att det halvår eller år som PA-roterarna gör jobbet räcker.
– Det är ju en verksamhet där det polisiära hantverket blir så viktigt. Att ha förmågan att göra bra förhör och dokumentera på ett bra sätt. De är inte kvar tillräckligt länge för att bygga upp den skicklighet och erfarenhet som krävs, säger hon.

En förklaring till rekryteringsproblemen, bortsett från att poliserna överlag är för få, tror hon är att utredararbetet har låg status och erbjuder dåliga möjligheter att utvecklas både karriärmässigt och lönemässigt.
– När man väl går in vill man ju behålla spänning och utveckling. Och tänk de här unga PA som börjar sitt polisliv kommenderade till att sitta och utreda, tror du att de kommer tillbaka sen?

Resursbristen central

I en undersökning som Polisförbundet beställt från Novus
framgår att just resursbrist upplevs som den i särklass viktigaste förklaringen till att uppklaringen av brott har minskat på senare år. Sju av tio poliser anger brist på personalresurser inom utredningsverksamheten som viktigast. Nästan hälften anser också brist på personal inom IGV som avgörande för de försämrade resultaten. Undersökningen bygger på webbintervjuer som gjorts med 2 419 medlemmar i Polisförbundet.