Christer dog den 16 april i år. Han begravdes den 12 maj i Västra Ryds kyrka. Många var där, familj, släkt, vänner och kolleger – i olika sammanhang känns poliskåren som en familj, akten i Västra Ryds kyrka var ett sådant tillfälle.
Jag var där tillsammans med Polisförbundets ordförande, Lena Nitz. Vi talade om att skriva en minnestext om Christer. Jag lovade skriva ett underlag som hon sedan kunde arbeta vidare med.
Jag började med att ta fram DN:s regler för minnestexter;
”Minnestexter får inte vara längre än 2000 tecken, inklusive mellanslag.
Inledningen ska innehålla uppgift om den avlidnas hemort, ålder och närmaste anhöriga.”
Där körde jag fast första gången. Jag minns inte Christer för att han föddes och växte upp i Skåne eller för att han anställdes som polis i Stockholm. Mina minnen av Christer utgår inte från platser och årtal. Att han bodde i Kungsängen brukar jag tänka på för att han hade så långt hem. Trots att han hade långt att köra bekymrade han sig om hur vi andra skulle ta oss hem sena kvällar. Det var Christer.
Många gånger har jag återvänt till datorn. Försökt att skriva en allmänt tillgänglig text om minnen från Christer i Kamraterna, förening för Stockholms polismän. Det har inte gått! Det blir formellt, själlöst och ovärdigt.
Christers tid som ombudsman på Polisförbundet borde vara lättare. Han var självklar i rollen, lojal mot uppdraget och sina arbetskamrater och tillgänglig, för alla, alltid. Var mitt intryck. Hur orkade han?
Jag skriver, förkastar, försöker igen, ger upp. Det blir inte Christer.
När Christer var förhandlingschef på förbundet jobbade vi ihop i mer än tio år. Någon gång på den vägen slöt vi en pakt om ömsesidig tillit och öppenhet. Jag bär den inom mig och kan ännu hämta inspiration därifrån. Men jag lyckas inte formulera minnet så att det får det liv det förtjänar.
Efter begravningen av Christer bjöds alla till en minnesstund som också den skedde enligt hans önskemål.
Där bjöds Skåne, vad annars?
Jag körde bil och fick avstå. Men inte nu.
Skål Christer! Du är minnesvärd nu och jämt på ett sätt jag känner starkare än jag kan formulera.
Gunno
Gunno Gunnmo var Polisförbundets ordförande 1983-1996,
och han har även varit länspolismästare för Stockholmspolisen.
Nu leder han Polisförbundets nyinrättade etikgrupp.