Med två böcker om sexhandeln i Sverige, tycker polisen Simon Häggström att han har fått berätta sin egen berättelse. Men han vill fortfarande få fler att lyssna.
Med två böcker om sexhandeln i Sverige, tycker polisen Simon Häggström att han har fått berätta sin egen berättelse. Men han vill fortfarande få fler att lyssna.
I sin första bok ”Skuggans lag”, som släpptes under våren 2016 beskrev Simon Häggström, då kriminalinspektör på prostitutionsgruppen i Stockholm, den skuggvardag fylld av våld och lidande som han mötte i sitt arbete. En verklighet som han anser att samhället i stort blundar för. Han ville döda myten om ”den lyckliga horan” och ge uttryck för vad de som säljer sig får utstå.
Också i Nattstad, som kom ut i maj, håller sig författaren mycket nära verkligheten. Något han inte tycker har varit särskilt svårt att hantera utifrån sin yrkesroll.
– Namn och vissa platser har jag ändrat för att skydda personer, men böckerna hänvisar ju till konkreta domar. Ibland har jag kollat med vår jurist vad som gäller och så har jag haft mycket stöd av kollegor med erfarenhet, säger Simon Häggström till Polistidningen.
Om Skuggans lag vinklades på de som köper sex, så handlar den nya boken Nattstad mer om de som ligger bakom handeln, hallickarna och de som bedriver människohandel. Bland annat får man möta Andrei, som sålt kvinnor i Sverige och en unga Lydia, som försöker överleva på gatan själv.
Att en andra bok behövdes visste Simon Häggström från början.
– Förlaget var tydliga med att det inte fick bli för långt. Därför blev det två böcker, för att jag skulle få plats med allt. Nu har jag fått sagt det jag vill i frågan på det sättet.
Därmed inte sagt att Simon Häggström anser sig färdig.
– Faktagenren är ganska smal. Om man vill få ut sitt budskap till många är det ju den skönlitterära genren som gäller. Läsaren vill komma på djupet när det gäller karaktärerna. Hur ser en vanlig dag ut för en kvinna från Rumänien som sitter på ett hotellrum? Vad har hon för tankar?
I yrkeslivet har Simon Häggström också gått vidare i sitt arbete mot handeln med kroppar. Han har lämnat prostitutionsgruppen och jobbar på människohandelsgruppen inom NOA med bekämpning av människohandel. Bland annat håller han utbildningar runt om i landet och jobbar tillsammans med de poliser han utbildar i deras arbete.
– Många tror att det här med prostitution och trafficking är ett storstadsfenomen. Så är det inte, efterfrågan är stor på mindre orter och verksamheten är väldigt mobil, säger han.
På frågan om vad kollegorna sagt om boken svarar han att han inte väntat sig att andra poliser skulle vilja läsa om polisarbete på det sättet.
– Men tvärtom har responsen varit jättebra. Många har läst och det har också blivit tydligt att det finns en stor kunskapslucka, även inom polisen, på just det här området.
