Rådet kommer från Jakob Carlander som är terapeut och tillsammans med psykologen Andreas Svensson har skrivit boken boken ”Möta människor med rättshaveristiskt beteende, handbok för yrkesverksamma”.
Inte sällan landar personer med rättshaveristiskt beteendes frustration i anmälningar till polisen. Därför har författarna bland annat tagit hjälp av en polis för att svara på frågor om hur en anmälan hanteras.
Det är inte ovanligt att polisen själv i slutänden blir föremål för det rättshaveristiska beteendet.
– Absolut, det kan ju börja med att personen är jätteupprörd på sina grannar och gör en polisanmälan, men får den nedlagd. Då kan personen komma att sikta in sig på polisen istället, säger Jakob Carlander och fortsätter:
– Det är vanligt att personen vill tala om vad polisen ska göra, till och med gör anspråk på att utbilda polisen, säger han.
Hur vet man då att det är en person med ett rättshaveristiskt beteende och inte en person som verkligen är offer för en oförrätt som man har att göra med?
Enligt Jakob Carlander kan det vara samma person, man vet sällan på förhand. Beteendet kan variera i grad och styrka, men när någon uppvisar en oförmåga att släppa och gå vidare kan det vara läge att hissa varningsflagg. I förlängningen kan ett rättshaveristiskt beteende orsaka mycket lidande hos personen själv.
Vissa går så långt i sina krav på upprättelse och kompensation att de får problem med till exempel relationer och ekonomi. Det kan också få svåra följder för den som utsätts för beteendet. Ständig krisberedskap, att acceptera att detta är något man kommer att möta i sitt jobb, är ett av de bästa sätten att förebygga detta, menar Jakob Carlander.
Frågan är när man vet?
– Om beteendet är avledbart, om ilskan avtar och man kan få personen att börja reflektera, då är det oftast ingen fara. Det är i den änden man får börja, säger Jakob Carlander.
Vad är en rättshaverist?
Den psykiatriska termen för den utpräglade rättshaveristen är kverulansparanoiker.
Den finns listad som egen diagnos i en av två dominerande diagnosmanualer, då som en specifikation av ett vanföreställningssyndrom. Men i Jakob Carlanders och Anderas Svenssons bok framgår att vi alla har potential att ägna oss åt rättshaveristiskt beteende och det måste inte bygga på en vanföreställning. Man kan ha rätt i sak, men vara orimlig i sina förväntningar och krav på att få rätt. I boken beskrivs två nivåer som man kan behöva hjälp med att bemöta.
En rättshaverist är en person som ägnar den mesta tiden åt sin kamp och försummar övriga livet, låter konflikten ta över. Ett rättshaveristiskt beteende kan i en särskild situation visa sig hos en i övrigt normalt fungerande person. Men att människor kräver sin rätt och anmäler felaktigt agerande kan i många situationer förstås vara högst adekvat beteende.
Saker som indikerar att man har att göra med ett rättshaveristiskt beteende är också att det finns en tvångsmässighet. Personen kommer med beskyllningar som är absurda eller ställer mycket detaljerade frågor, samt kräver omedelbara svar.
– Undvik att försöka svara på sådant du inte är säker på.
Personens berättelse är ofta lång, omständlig och svårbegriplig. Skriven text från de här människorna är inte sällan skriven i versaler, med många utropstecken och kanske också färglagd och understruken.
– Får du ett sådant mejl på fem sidor så svara med fem kärnfulla sakliga meningar. Argumentera aldrig med de här människorna. Man bör alltid vara vaksam och mycket försiktig med att ge långsiktiga löften eller be om ursäkt. Det kan bekräfta bilden av att ha blivit felaktigt behandlad.
– Det kan vara lätt att dras med och tänka att man vill ge den där ursäkten och att det kanske lugnar ner sig då, men det kan tvärtom trigga, säger Jakob Carlander.
Men om misstag har begåtts ska man erkänna dessa direkt. Till exempel om man felaktigt bett om ursäkt för kollegors beteende och sedan får reda på att personen i fråga har gett en felaktig eller vinklad bild av vad som skett.
– Då får man helt enkelt bita i det sura äpplet och kanske säga något i stil med att ”jag blev berörd av det du sa, men nu ha jag förstått att det var på det här sättet”.
Kan då inte rättshaveristen ha rätt i sak?
– Jo, så kan det vara men det hjälper ju inte alltid. Att ha rätt är en sak, men att få rätt är en annan. Kravet på upprättelse och kompensation överstiger ofta vad som är möjligt eller rimligt.
Anmälningar är något man får räkna med att en person med ett rättshaveristiskt beteende hotar med. Det är genom lag och rätt som denne försöker nå sina mål. Enligt Jakob Carlander gäller det att inte låta sig skrämmas av sådana hot. Han återkommer till att ett lågaffektivt bemötande är viktigt, alltså att inte låta känslor lysa igenom eller berätta att du blir ledsen eller arg. Om personen i fråga kommer åt en känslomässigt och man känner att det är svårt att hålla ilskan eller tårarna tillbaka, då bör man försöka sätta stopp.
– Det är interaktionen som håller beteendet vid liv. Be att få återkomma och lägg på.
Så bemöter du rättshaveristen
Argumentera aldrig med de här personerna. Släpp ambitionen att övertyga- det kommer inte att gå.
Lågaffektivt bemötande är viktigt. Dras inte med i upprördhet utan behåll ett sakligt lugn.
Sätt stopp. Tillåt dig att avbryta ett samtal och be att få återkomma.
Undvik att svara på detaljerade frågor.
Backa gärna, men backa utan att ursäkta dig. Om det begåtts misstag så erkänn dem, men be inte om ursäkt i onödan, det upplevs som en framgång och kan trigga beteendet.
Rycks inte med i tempot. Personer med det här beteendet vill ofta ha snabba besked. Be att få återkomma – är det någon gång det faktiskt är läge att prokrastinera så är det i kontakt med de här människorna.
Räkna med att bli inspelad, det är mycket vanligt. Man kan ha nytta av det – att alltid tänka att det man säger ska hållas för att spelas in gör en mer försiktig.
Visa ingen oro för att bli dokumenterad eller för den delen anmäld.
Var noga med att själv dokumentera.
Våga ta beslut och var tydlig.
Ta hand om dig själv. Det här beteendet suger energi ur de som utsätts.
Lämna över ärendet till en kollega om du utsätts under en längre tid.
