Myter om vad som är effektivt snarare än välgrundade utvärderingar styr centraliseringen av polisens ledningscentraler. Det menar Stefan Holgersson i sin senaste rapport.
Myter om vad som är effektivt snarare än välgrundade utvärderingar styr centraliseringen av polisens ledningscentraler. Det menar Stefan Holgersson i sin senaste rapport.
Polisen och polisforskaren Stefan Holgersson ser klara paralleller mellan införandet av länskommunikationscentraler, som gjordes i början av 2000-talet, och införandet av regionledningscentraler, som nu antingen har genomförts eller är på god väg att göra det inom Polismyndigheten.
I samband med den tidigare centraliseringen försvagades eller försvann, enligt Holgersson, den lokala förankringen med tillhörande lokal- och personkännedom på flera platser. Därför menar han att den senaste förändringen inte har påverkat dessa faktorer i någon större utsträckning förutom för enstaka orter. Som exempel lyfter han Östersund, som arbetat framgångsrikt med ett trygghetens hus, där flera samverkande instanser varit samlade och som nu har upplösts.
Enligt rapporten har Polismyndigheten, inför det ytterligare steget mot centralisering, inte lärt av den tidigare förändringen och dess konsekvenser.
Mycket kritik har mött de nedläggningar av ledningscentraler som skett. När kritiken klingat av har Polismyndigheten, enligt rapporten, valt att tolka detta som att förändringarna varit lyckade.
”Man har då bland annat bortsett ifrån faktorn att människor har en mycket god förmåga att anpassa sig till nya förhållanden”, skriver Stefan Holgersson.
Enligt honom har centraliseringen gått hand i hand med minskad förmåga att klara upp brott. Konkreta exempel pekar på att sättet att arbeta och prioritera på de regionledningscentralerna definitivt kan bidra till den minskade uppklaringen. Detta förhållande har Polismyndigheten, menar Holgersson, inte tittat närmare på utan i stället valt att tillföra mer resurser.
Holgersson sammanfattar det i sin rapport som att de centraliserade ledningscentralerna kan vara att föredra när det gäller dynamiska och komplexa ärenden med många patruller inblandade och där den största delen hanteras av polisen. Däremot missgynnas allvarliga händelser, där samverkan med andra aktörer är viktig, eller vardagshändelser och allvarliga brott som kräver färre patruller men mer kunskap om patrullerna och lokala förutsättningar.
Vad gäller underlag för beslutet att införa regionledningscentralerna framstår detta i rapporten som ytterst bristfälligt – vilket under arbetets gång påpekats av bland annat skyddsorganisationen. I stället för underbyggda beslutsmaterial har man enligt Holgersson antagit att förändringen ska bidra till att man uppnår ett antal mål. Till de mål som eftersträvats hör enhetlighet, något som är problematiskt att uppnå då förutsättningarna är väldigt olika beroende på hur regionerna ser ut. Centraliseringen har, enligt Stefan Holgersson, i många hänseenden inte levt upp till sina syften. Snarare har det nya sättet att organisera kommunikationen blivit mindre effektivt och mer kostsamt än vad det var innan ur flera aspekter.
I sin rapport föreslår Stefan Holgersson åtgärder som kan lösa en del av problemen som centraliseringen har skapat. Digitala lösningar för att kunna behålla lokal förankring samtidigt som man virtuellt centraliserar är ett förslag. (Polistidningen har skrivit om detta här.)
Stefan Holgersson kommer att fortsätta följa förändringsprocessen. Hur de förslag som presenterats i rapporten tas emot har enligt honom betydelse, då det säger mycket om organisationens lärande i sig.
