Efter sprängningen vid polishuset i Helsingborg fastslogs att polisverksamheten till varje pris måste fortgå som vanligt.

Efter sprängningen vid polishuset i Helsingborg fastslogs att polisverksamheten till varje pris måste fortgå som vanligt.
– Jag tror att man bearbetar en händelse som denna bäst genom att köra på, säger polisområdeschefen Patric Heimbrand.

Det har gått en månad sedan attentatet mot polishuset i Helsingborg när Polistidningen besöker platsen. Återuppbyggnaden av entrén är långt ifrån avklarad, hålet ner till garaget finns kvar och en stor del av huset präglas av en känsla av byggarbetsplats. Ändå är det svårt att föreställa sig den totala förödelse som mötte Joakim då han kastade sig ur bilen och sprang mot röken.

– Jag noterade direkt att siluetten inte var som jag mindes den. När jag kom närmare syntes entrén som ett enda stort hål, taket var uppfläkt, det var som en krigszon.

– Sedan gick jag in för att rädda folk, samtidigt tänker jag att risken var stor att det inte fanns mycket att rädda.

Tillsammans med sin kollega bildade Joakim första patrull utifrån på plats. Passet hade dittills inte inneburit större dramatik än några fordonsslagningar. Sedan hände allt på en gång. Kollegans sambo skickade ett sms och frågade vad det var för smäll hon hört, samtidigt kom larmet över radio om en stor detonation vid polishuset.

I bilen förvarades ett förstärkningsvapen, men han bedömde att det inte fanns tid för att stanna och plocka fram det.

– Terrordåd var det första som for i huvudet, men rätt eller fel bestämde jag mig för att min Sig Sauer räckte.

Till Joakims lättnad kom två inre befäl ut från den söndersprängda caféterian och meddelade att ingen skadats, alla var inräknade.

– Nu är det tankarna på vad som kunde hänt som är tunga.

Har ni som var med fått hjälp att bearbeta?

– Jag har fått frågan från min närmaste chef, ingen skugga på arbetsgivaren. Men för min del har det inte behövts.

Patric Heimbrand, polisområdeschef i nordvästra Skåne, nämner också bearbetningen. Han väcktes av telefonsamtalet om att ett av landets största polishus, det han är chef över, utsatts för ett attentat. En timme senare var han på plats och han fattade genast ett beslut: Till varje pris och med varje medel skulle polisens vanliga verksamhet fortgå.

– En viktig symbolhandling. Den som gjort detta skulle mötas av beskedet att polisen inte påverkas. Tvärtom, vi fortsätter som vanligt och kommer aldrig att ge oss, vi ska däremot ta de skyldiga. Dessutom tror jag att man bearbetar en händelse som denna bäst genom att köra på.

Patric Heimbrand nämner att en riskanalys kopplad till polishuset genomfördes veckan före sprängningen eftersom brister lyfts fram under lång tid. Nu bedömer han att debatten om säkerhet är aktuellare än någonsin.
– Det har blivit ett helt annat tryck i frågan, man kommer att se över skyddet på en massa stationer i landet.

Samtidigt tycker han att politiker, poliser och allmänhet måste behålla kylan. Han talar om avvägningen mellan att skydda det demokratiska samhället och bevara öppenheten. Ingen byggnad går att säkra fullständigt. Och i den mån det är genomförbart måste de som jobbar där inne förr eller senare lämna skalskyddet – om inte annat för att ta sig hem.
– Därför bör vi tänka efter och ta fram bra rutiner och naturligtvis säkra byggnader bättre. Men att skapa ointagliga fort är inte en framkomlig väg.

Huvudskyddsombudet Åsa Wulff har i flera debattartiklar lyft polisernas utsatta arbetssituation och hur hårt det drabbar dem då familjen hotas.

Nu påpekar hon att motiven bakom just den här sprängningen är okända. Förundersökningssekretess råder och enbart de poliser och övriga tjänstemän som arbetar med fallet vet vartåt konkreta misstankar pekar.

– Man ska för övrigt inte glömma att också socialtjänsten drabbades hårt, deras lokaler totalförstördes.

Poliserna i inre tjänst måste sekundsnabbt slå över från lugnt rutinarbete till risken att möta beväpnade terrorister. Arrestpersonalen fick först ingen information och har beskrivit sin skräck och vånda: Skulle de utrymma och sätta sig i säkerhet eller hålla de intagna inlåsta och stanna? Som ett extra stressmoment låste sig ett kraftfullt brandlarm och genljöd i hela huset under 3,5 timmar.

– I efterhand märks att alla reagerar olika. Någon rycker till vid kraftiga ljud, andra ser sig över axeln. Gemensamt är en känsla av otrygghet och tankar om att det kan hända igen.

Fredrik Brokopp, som är ordförande för Polisförbundet nordvästra Skåne, anser att strategin att prioritera allmänhetens polistillgång har gått ut över arbetsmiljön. Dagen efter attentatet ställdes två husbilar upp för att ärendehanteringen skulle kunna fortsätta som vanligt. Enligt polisområdeschef Patric Heimbrand en nödvändig signal om att polisen aldrig retirerar, enligt Brokopp en delvis överdriven åtgärd.
– Allmänheten hade säkert haft förståelse för vår situation om vi hänvisat småärenden vidare en period. Det hade varit klädsamt om vi fått större utrymme att ta hand om oss själva.

I skrivande stund fortsätter jakten på en eller flera gärningsmän. Annika Nilsson, ansvarig kriminalkommissarie, berättar att man jobbar brett och aktar sig för att spekulera.

– Vi är i insamlingsfasen men går över mer och mer i analysdelen. Utredningen kan komma att pågå i ytterligare ett halvår minst, säger hon.

I mitten av november hade det kommit in hundratals tips och hållits 500 förhör. 22 poliser, it-forensiker och vanliga forensiker arbetar heltid med fallet. Fortfarande har inte alla svar från de tekniska undersökningarna inkommit.
– Analysdelen handlar mycket om att sammanställa förhör, kartlägga och granska övervakningsmaterial. Som vid alla grova brott, till exempel spaningsmord, arbetar vi utifrån metodstödet.

Läs mer:

”Extremt tacksamma för all hjälp” Om handgranatsattacken Uppsala.

Bil tillhörande en chef inom Uppsalapolisen, sprängd.

Om Västeråsskjutningen: ”Tack och lov att ingen kom till skada fysiskt.” 

”Skalskyddet har diskuterats” nyhetstext Helsingborg

Smäll vid polisstationen i Hallstahammar

”Det skickar signaler till hela kåren” om sprängning av skånsk polis privata bil

Skarpladdad handgranat vid polisstationen i Kista

”Nyårssmäll utan eko” om handgranaten i Katrineholm