Lokus i fokus

Lokus väntades bli en plantskola för kriminaltekniker, men har snarare blivit en plats där mångårig erfarenhet samlas. På Lokus City i Stockholm har de 2017 känt av en rejäl ökning av inbrotten det senaste året.

Lokus väntades bli en plantskola för kriminaltekniker, men har snarare blivit en plats där mångårig erfarenhet samlas. På Lokus City i Stockholm har de 2017 känt av en rejäl ökning av inbrotten det senaste året.

Carl-Erik Floberg tar alltid av sig skorna, Marie Källström drar i stället på sig blå plastskydd innan de går in. Han som bor i lägenheten, som nu är en brottsplats, skojar om att spåren kanske syns bättre om det inte är så rent. Egentligen är det viktigaste att ytan är jämn så att sulans struktur blir tydlig. På köksgolvet får de napp. Det här spåret är, med stor sannolikhet, inbrottstjuvens.

Marie Källström och Carl-Erik Floberg jobbar på Lokus City i Stockholm. Lokus är kort för lokala brottsplatsundersökare, men så värst lokala är de inte i praktiken. De åker ut och gör brottsplatsundersökningar främst efter bostadsinbrott och åker inte sällan en bra bit utanför tullarna. Den här dagen har de hamnat i Sollentuna, en bit norr om Stockholm. Målsäganden har fått ovälkommet besök i sin övernattningslägenhet. Han berättar hur han kom tillbaka efter helgen, inställd på att ladda inför arbetsveckan, när han upptäckte att någon brutit sig in genom altandörren. Även dörren på framsidan bär spår av brytförsök. Mannen valde att spendera natten hos en kompis, tills poliserna fått undersöka lägenheten.

”Vi försöker komma så fort det går, men ibland kan det ta en dag och har man då barn eller husdjur hemma så är det ju inte lätt”

Hur försiktig man som drabbad är har såklart betydelse för möjligheten att säkra spår, men det är svårt att veta var man bör och inte bör sätta fötterna när ens hem blivit en brottsplats. Vissa börjar städa, andra tar in på hotell.
– Det tycker jag ju inte att man ska behöva göra. Vi försöker komma så fort det går, men ibland kan det ta en dag och har man då barn eller husdjur hemma så är det ju inte lätt, säger Marie Källström.

Carl-Erik Floberg tar fram den rödbruna kletiga massa som används för att gjuta av brytskadorna. Varje verktyg har sina personliga defekter och om man någon gång kan knyta verktyg till gärningsman kan avgjutningarna bli betydelsefulla bevis.
– Den här massan är en svensk uppfinning, säger han.
Han förklarar att det krävs ett material som varken sväller eller krymper när det torkar för att avgjutningarna ska bli exakta.

Just den här lägenheten är inte så farligt tillstökad. Här finns inte så mycket saker. Det som försvunnit är några nycklar till förråd och allmänna utrymmen vilket, såklart, innebär besvär för den boende. En detalj avviker.
– Tjuven har tagit en Redbull ur kylen och druckit upp. Det brukar de inte göra. Ibland om det är väldigt varmt på sommaren, men inte annars. Det brukar mest vara narkomaner eller ungdomar som tar mat.
Men bostadsinbrotten är, som det framstår, i väldigt stor utsträckning ”professionaliserade”.  En verksamhet på löpande band. Tjuvarna vet precis hur de ska bete sig för att lämna så få användbara spår som möjligt. Strumpor utanpå skorna är ett av de nyare knepen man börjat stöta på. Här har tjuven också stulit med sig micropopcorn. Det framstår som udda. Sannolikheten är stor att det finns DNA på något det druckits ur, så burken blir topsad innan det blir dags att lämna och låta målsäganden städa upp och åka till jobbet.

En stor och viktig del av det som Lokus gör är att bemöta brottsoffret. I det här fallet handlar det mest om praktisk information, hur man bäst skyddar sig framöver. Visst upplever den boende ett visst obehag, men han framstår trots allt som ganska lugn. Ibland kan den drabbade behöva kopplas ihop med brottsofferjouren för fortsatt stöd, men många nöjer sig med polisernas besök. Det visar en undersökning som Lokus Citys gruppchef Lennart Lindholm stolt visar upp, där 98 procent av de 500 svarande är nöjda med bemötandet från teknikerna. 77 procent är nöjda med väntetiden för att få en teknisk undersökning.

Den blå Lokus-bussen rullar vidare genom trånga radhusgränder och poliserna muttrar lite över GPS:en som inte riktigt klarar av att navigera rätt. Vi kommer upp jämte en man i reflexväst som det står grannsamverkan på. Han berättar att de två inbrott Carl-Erik Floberg och Marie Källström kommit för inte är de enda som ägt rum i området på senare tid. Nästa hus de undersöker ligger bara några kvarter bort. Det tillhör en äldre kvinna och här har tjuven eller tjuvarna rört till det ordentligt. Ett helt liv av små och större ting ligger uthällt på golv, sängar och andra möbler. I några smyckesaskar på vardagsrumsbordet är små gulnade handskrivna lappar allt som finns kvar av vad som kanske varit kära klenoder. Guld är mest eftertraktat. Det är lättast att sälja och inte sällan skickas det ut ur landet direkt med post.

-De flesta förvarar sina smycken i en byrålåda i sovrummet. Det vet tjuvarna. Därför är nästan alltid det första de gör att tömma lådorna i sängen för att effektivt kunna leta efter vad som kan finnas bland strumporna, förklarar Carl-Erik Floberg.

Marie Källström ringer målsäganden som inte har möjlighet att vara på plats. Kvinnan är uppenbart skärrad. Hon får frågan om det är hon själv som lämnat ett mjölkpaket och disk framme, då köket normalt får vara ifred vid inbrott.  Kvinnan förklarar stöket i köket med att det skulle se mer bebott ut på det viset. Hon berättar att hon utsatts för inbrott tidigare, för bara ett par år sedan, och har kämpat med timers på lampor och annat som hon lärt sig ska avskräcka – men tydligen räcker det inte. Marie Källström hör sig för angående en medaljong, en belöning och ett minne av många år i kommunens tjänst, vars etui nu gapar tomt. En inskription kan vara guld värd om föremålet påträffas.

”Det här är ju gränsöverskridande seriebrottslighet – ingen lokal brottslighet”

Marie Källström lyfter försiktigt på en hög med kläder som ligger utrivna ur en byrå. Därunder finns ett skospår. Och nog bär den samma mönster som spåret i köket i den första lägenheten. Kanske kommer det en dag att leda till att man kan koppla ihop inbrotten. Men då krävs nästan att någon tas på bar gärning eller att någon uppsamlingsplats för stöldgods hittas.
– Det här är ju gränsöverskridande seriebrottslighet – ingen lokal brottslighet. Det skulle behövas en regional rotel som jobbade mot de här brotten för att komma åt dem, säger Marie Källström.

Från början var tanken med Lokus, enligt Lennart Lindholm, att det skulle bli lite av en plantskola för framtida kriminaltekniker. Men snarare har ett par kriminaltekniker med många polisår på nacken valt att jobba som Lokus. De flesta i gruppen är poliser som varit i yttre tjänst större delen av sina polisliv och som inte vill jobba dagtid, men känner sig klara med treskift.

Carl-Erik Floberg började på Lokus 2007, när det startades, och jobbade innan dess ute hela sitt polisliv, sedan 1986. Marie Källström gick PHS 1979 och har bland annat hunnit med 12 år på rytteriet och 10 år som utredare, bland annat av grova brott.
– Jag tillhör de yngre här, med 28 år i tjänst, säger gruppchefen Lennart Lindholm.
Själv har han dock aldrig jobbat som just Lokus utan kommer senast från utredningssidan.

Även om de Lokusar Polistidningen pratar med trivs på jobbet, känner sig uppskattade och är nöjda med vad den egna gruppen åstadkommer finns en frustration över att så få inbrott klaras upp.
– Visst kan man förstå att grövre brott måste prioriteras, men jag tror att frågar man vanligt folk så tycker de att den här sortens brott är viktiga, säger Lennart Lindholm.
Han påpekar att de drabbar många och har en stark inverkan på människors upplevelse av trygghet. Bortsett från värdet av det tjuvarna får med sig för inbrotten med sig mycket omak.
– Byta lås, installera larm och barnen kanske inte vågar vara hemma själva och så, säger Lennart Lindholm.

Ökningen av antalet inbrott i Stockholm det senaste året är dessutom kraftig. Bostadsinbrotten, försök inräknat, har ökat från 7297 år 2016 till år 9093 2017. En del av förklaringen kan vara att man satsat på att bekämpa inbrott i region Syd och att delar av den brottsliga verksamheten istället kan ha flyttat till huvudstaden. Det totala antalet bostadsinbrott och inbrottsförsök där har minskat betydligt. Men en annan tänkbarhet är att nya kriminella organisationer etablerat sig eller de redan etablerade har växt. Antalet inbrott har också ökat stadigt över tid enligt Lennart Lindholm. Överblicken tycks ganska bristfällig då så få åker fast. Det man kan vara ganska säker på är att det till stor del är välorganiserat och internationellt.

-Bilden är ju att kanske två tredjedelar eller mer kommer från öststaterna, Balkan och Sydamerika, men vi vet ju egentligen inte säkert då så få lagförs. Och givetvis finns det också en del lokala ungdomar, kriminella och missbrukare bland de som begår bostadsinbrott, säger Lennart Lindholm.
Ökningen innebär bland annat att man nu  mycket mer sällan gör hembesök efter inbrottsförsök.

Lennart Lindholm tror att man skulle behöva se inbrotten mer som ett regionalt problem än ett lokalt. Till exempel borde man enligt honom satsa mer vid gränspolisen och underrättelseverksamheten samt koppla på utredare för att nå resultat. Men kanske hänger det också lite på att få allmänheten att ta sina iakttagelser på allvar.
– Tar vi någon beror det nästan alltid på att allmänheten har sett något. Och folk är alldeles för försiktiga. Ser man något konstigt ska man inte vänta eller ringa 11414. Vid pågående brott ska man inte vara rädd för att ringa 112.

Får man väl fast någon kan den inte sällan knytas till mängder av inbrott och då är det material Lokus samlar in ovärderligt. Skospår, DNA och i ovanliga fall fingeravtryck men också de avgjutna spåren efter verktyg. Marie Källström berättar om ett fall hon hade att göra med när hon var på arbetsrotation på FA-teamet (det forensiska analysteamet) då fyra personer greps med massor av guld vilket ledde till åtal om 27 inbrott.
– Det tog ju tre-fyra månader att utreda och det var ju kanske tre som höll på med fallet. Tre av de misstänkta dömdes till över tre års fängelse.

Lokus i Stockholm City…

…består av 14 poliser plus en gruppchef.
De har också viss tillgång till två hundar, som täcker hela regionen. De söker saliv och blod vid brottsplatserna.
Utbildningen man får för att jobba i Lokus är tre veckor på NFC i Linköping plus en veckas introduktion på arbetsplatsen.
I Stockholm finns sammanlagt 57 poliser, uppdelade på fem gruppchefer, som jobbar som Lokus.
Normalt åker de bara ut på inbrott, men på senare tid har även brott som snarare klassas som åldringsbrott, där målsäganden är hemma samt en del ”smash and grab” samt rån tilldelats Lokus vid tillfällen. Detta på grund av den höga arbetsbelastning kriminalteknikerna har.