– Alla i huset är involverade i det här arbetet, från receptionister till utredare, säger Stefan Siesing.
Han är yttre befäl i Uppsala, där man hårdsatsar mot gängkriminaliteten.

-Jag tror vi knyter näven i fickan och sliter på, säger Stefan Siesing.
Han är yttre befäl i Uppsala, där man hårdsatsar mot gängkriminaliteten.

Han svarar på frågan om hur de kan nå framgång trots att de är underbemannade och kämpar med att få ihop passen.

”Men alla i huset är involverade i det här arbetet, från receptionister till utredare”

På väg in på hans kontor pratar han med en kollega som kvällen innan varit med och gripit två personer. Det framgår att det finns flera alternativa brottsrubriceringar. Om inte misshandeln håller så kanske vapenbrottet gör det. Mycket handlar om att få bort gängmedlemmar från marknaden och göra kriminaliteten besvärlig.
Liksom övriga yttre befäl i Uppsala är Stefan Siesing operativt ansvarig för insatsen.
– Men alla i huset är involverade i det här arbetet, från receptionister till utredare, säger Stefan Siesing.

Alla har öron och ögon öppna. Dyker en aktuell person upp för att till exempel ansöka om pass, tas det upp i den samlade insatsen. Samverkan med instanser utanför Polisen är också helt avgörande – för att komma åt de kriminellas infrastruktur och ekonomi spelar till exempel Skatteverket, Försäkringskassan och Kronofogden betydande roller.

Beslutet att inleda en särskild insats mot olika kriminella grupperingar som var aktiva i Uppsala och i Knivsta togs i maj 2016.  I september samma år påbörjades insatsen, som ska löpa parallellt med linjeverksamheten fram till 2021.

På många sätt har man jobbat som om det var en särskild händelse, menar Stefan Siesing. Han ser positiva konsekvenser av omorganisationen i att det är lättare att få loss resurser, som insatsstyrkan, när det ska göras tillslag. Man satsar på att kapa den kriminella organisationerna från toppen, komma åt ledare och tongivande personer snarare än jobba nedifrån som man kanske gjorde förr.

”De kan ha flådiga bilar och stora halskedjor men bo i en etta med kokvrå och de ser ingen framtid. De är glada om de lever till de är 25.”

Uppsalapolisens twitterkonto redogör regelbundet för insatsens framgångar med beslag, frihetsberövanden och domar. I en intervju med Aftonbladet slår lokalpolisområdeschefen Jale Poljarevius fast att “vi ska vara som en sovjetisk stridsvagn, bara köra på och inte stanna förrän vi är i Berlin”. Till Polistidningen säger Stefan Siesing att han tror att det är viktigt att verkligen kommunicera med människorna bakom kriminaliteten.
– Jag bemöter dem med samma respekt som en vanlig medborgare som inte är kriminell, säger han.
Enligt honom finns det ingen motsägelse i resonemangen. Vid insatserna måste de vara obevekliga. Jämförelsen med stridsvagnen tycker han är bra. Men hans övertygelse är också att inga av de kriminella vill hålla på med det här egentligen.
– Jag kan möta de på stan som faktiskt brutit sig ur och de säger att, Stefan, det här borde jag ha gjort för länge sedan.
De flesta aktiva är i åldrarna tonår till 40. På frågan var de tar vägen sedan, svarar han bara att det är ett hårt liv. Även om det inte skjuts lika mycket som i till exempel Stockholms mest utsatta förorter så är både våld och missbruk ständigt närvarande.
– De kan ha flådiga bilar och stora halskedjor men bo i en etta med kokvrå och de ser ingen framtid. De är glada om de lever till de är 25.

När de är för sig själva en och en, det är då de går att prata med. I grupp är det en helt annan sak.
– Ni skulle höra hur de håller på, vad de kallar oss, hur de försöker provocera. De har en speciell taktik för att förvirra och pratar ofta i mun på varandra. De säger saker som att de äger den här staden. Nej det gör ni inte, säger vi då.
Han beskriver att det ibland brinner inombords, även om han nu mer är van och behåller lugnet. Offensivt men inte aggressivt är en devis insatsen är tänkt att följa.

”Jag brukar fråga dem om det är så smart att bränna sina grannars bilar.”

Stefan Siesings bild av hur samhället förändras och våldet ökat har mycket att göra med pengar. Beslag orsakar inre konflikter i gängen, men de blir också arga på poliserna.
– Den vanligaste synliga reaktionen är bilbränder. Inte sällan i närheten av där tillslaget gjorts. Jag brukar fråga dem om det är så smart att bränna sina grannars bilar.
Vid några tillfällen har de markerat tydligt mot Polisen. Som i november, när det kastades en granat in mot en av polisens parkeringar.

När man kommer upp ur polishusets garage ligger det en ganska snäv parkeringsplats precis intill tågspåret. Det var här det hände. Stefan Siesing konstaterar att det är en sådan sak som har påverkat hur han tänker kring säkerhet. En medvetenhet när han svänger upp ur byggnaden.
– De stod på andra sidan och kastade och granaten fastnade i den där vajern, säger han och pekar.
Explosionen skedde på banvallen. En bil på ”fel” sida spåret skadades, men de poliser som befann sig på parkeringen klarade sig.

Stefan Siesing är öppen med vem han är och förekommer i tidningarna. Vill de här individerna hitta honom så kan de. Men hans uppfattning är att de oftast håller sig till en sorts spelregler. Att gå på en polis utanför arbetet är utöver dem.

Vi passerar en liten gata mitt i de centrala delarna av universitetsstaden. Stora blomkrukor av betong står på rad. Gömställen för droger.
– Här sker droghandeln helt öppet, säger Stefan Siesing som konstaterat att ett stort antal ensamkommande ungdomar rekryterats av de redan etablerade kriminella. Därför blir också dessa en viktig grupp att jobba mot.
– De utgör ju också egna gäng som driver runt på stan och skapar otrygghet, säger han.

I skrivande stund knastrar ännu snön under fötterna och isen knölar sig på Uppsalas många cykelvägar, men det kommer en sommar och det är en kritisk tid. Stefan Siesing har själv larmat i lokalpressen tidigare år då han sett en ytterst ansträngd situation. Att det skulle bli så mycket bättre i år törs han inte tro. Men han tycker ändå att man lyckats hålla greppen om nötandet mot gängen.

Han säger sig se att det tär på polisassistenterna. Det är för mycket övertid. Men han tror också att framgångarna med insatsen motiverar och sporrar.
– Men det är klart, med fler poliser skulle vi ju kunna göra ännu mer.