”Jag imponeras nästan dagligen över kollegor som vill, orkar och vågar ta striden på våra sociala medier”, skriver Anna-Lena Mann.
Så var de lata, lediga sommardagarna över. Minnen av ljumma vindar, jordgubbar, sol, bara ben, sandiga tår och salta kyssar lägger sig som bomull i hjärtat. Tillbaka till vardag, uniform, härliga kollegor och ett gott fiksnack runt bordet. Inte minst tillbaka till ett viktigt arbete.
Just denna höst har vi en ovanligt viktig uppgift då det nu är dags för val. Val i landet som inte haft krig på över 200 år. Landet som har lagstiftad yttrandefrihet, religionsfrihet, mötesfrihet och demonstrationsfrihet. Landet där alla svenska medborgare har samma grundläggande fri- och rättigheter oavsett ålder, kön eller härstamning. Detta är något vi måste värna om, det är färskvara och ingen självklarhet.
Tonen i samhället har de senaste åren hårdnat. På sociala medier flödar åsikter fritt och det förekommer både hot och hat för att försöka tysta dem som är av en annan åsikt. Att vi tillåts ha olika åsikter och uttrycka dem på ett civiliserat sätt är en rättighet vi ska vårda försiktigt, men näthatet är utbrett och trollen som gömmer sig bakom tomma profilbilder och påhittade konton får ganska stort spelrum. Här finns människor som baktalar vårt land och dess invånare, som genom sin rädsla vill skapa kaos och härska. Människor som spyr ur sig kränkningar av diverse slag. Normaliseringsprocessen av beteendet går fort. Tätt följande kommer snabbt allt fler personer med autentiska namn och riktiga profilbilder som står för sina kontroversiella, kritiska och inte sällan hatiska uttalanden. Polisen finns ofta med i bilden och används på olika sätt som både slagträ och lockbete i den politiska diskussionen och jakten på följare och väljare. Jag imponeras nästan dagligen av kollegor som vill, orkar och vågar ta striden på våra sociala medier med dessa ytterligheter och som förklarar polisens arbetssätt, regler och tankar på ett lugnt, sakligt och sansat sätt.
Från nättrollen och de som skriker bakom tangentbordet finns oftast ett gap till dem som väljer att gå från ord till handling, och där vi på ett mer fysiskt sätt kommer in bilden. Som polis får man ibland handgripligen slåss för att värna om vår demokrati och rätten till att uttrycka sig. Med sköld och batong är vi skyldiga att försvara även människor vars åsikter och ideologier ibland strider helt mot våra egna personliga. Det som kan vara frustrerande med arbetet är att vi ibland dessutom kritiseras för vårt sätt att arbeta enligt demokratiskt framtagna lagar. Under sommaren har polisen på olika sätt fått klä skott för att vi skyddar främlingsfientlighet, nazism och att vi arbetar utefter egna personliga politiska partisympatier. Det gör mig rejält upprörd och är inte bara en skymf mot hela poliskåren, utan visar även brist på kunskap gällande vår lagstiftning. Polisen följer och upprätthåller ordning enligt lag, inte på känsla. Punkt.
Ett medskick till höstens valvinnare är att det vore önskvärt att polisen fick fler och bättre verktyg att jobba med, i form av lagöversyn, uppbackning och stöd. Till dess kommer vi fortsätta att förklara och försvara. Oavsett vilken typ av regering vi ser i höst, oavsett politisk styrning, kommer vi enträget fortsätta vårt kanske allra viktigaste arbete. Att skydda vår demokrati.
Anna-Lena Mann
kommunpolis
Falköping och Tidaholm