Ett gemensamt polishus planeras på gränsen mellan Sverige och Norge. Redan om ett par år kan det stå klart. Men många bitar måste falla på plats om konceptet ska kunna förverkligas.
Ett gemensamt polishus planeras på gränsen mellan Sverige och Norge. Redan om ett par år kan det stå klart. Men många bitar måste falla på plats om konceptet ska kunna förverkligas.
Sju kilometer från Charlottenberg i Värmland ligger den näst största gränsövergången mellan Sverige och Norge. Varje år färdas närmare tre miljoner fordon denna väg, och den 13 maj 2016 slogs ett rekord då 12 868 personer passerade gränsen under ett dygn.
För polisen är varusmugglingen motvilligt i fokus. Pris- och skatteläget skiljer sig mycket åt mellan länderna, dessutom får norska medborgare bara ta med sig mindre mängder alkohol hem.
– Gränsen mellan Sverige och Norge utgör EU:s yttre gräns, vilket ställer särskilda krav på gränskontroll. Den brottslighet och den otrygghet som kopplas till gränsen hör till polisens uppgifter, säger Christer Lööf, lokalpolischef i Arvika.
Han tillägger att målet med ett gemensamt polishus också handlar om annat:
– Om att öka tillgängligheten och känslan av trygghet och naturligtvis att blixtsnabbt kunna bistå varandra då något extremt inträffar.
Själva gränsen är utmärkt i golvet på Morokulien infocenter, som bland annat rymmer turistinformation och arbetsförmedling. Ute fortsätter gränsen och syns som en brandgata genom tallskogen. Ett 50-tal meter bort är det tänkt att det svensk-norska polishuset ska ligga, det första av sitt slag i Norden.
Kommunchefen i Charlottenberg, Anders Andersson, och norska kommunalrådet i Eidskog, Kamilla Thue, hälsar och slår sig ner runt ett sammanträdesbord. De har tät kontakt och träffas ofta på infocentret. Nu är de här för att berätta för Polistidningen om det gemensamma polishuset. I Norge arbetar man med planfrågan, i anslutning till polisreformen har man också konstaterat att det behövs en polisstation i området och att det krävs riktade medel.
I Sverige talas om en projekteringsskiss.
– Tanken är att den ska läggas in i lokalförsörjningsplanen för Polisen i Bergslagen nästa år, inflikar Christer Lööf.
När kan ett hus stå klart?
– Om ett par år, men det finns inga garantier för något.
Kommunchef Anders Andersson poängterar att båda länderna lider av polisbrist och ökande kriminalitet och borde kunna samordna sina kapaciteter.
Kamilla Thue fortsätter:
– Jag vet ju att poliserna på svenska sidan också ser nyttan av mer samarbete. Det talas om en huvudstadsfaktor med storstadsproblem, Gardemoen* finns en timme bort. Men en del praktiskt måste lösas innan vi har vårt polishus.
Enligt Christer Lööf är emellertid de flesta invändningarna redan processade. Snabbt nämner han efterföljande över gränsen, beväpning och lokalfrågor. Schengen löser det första, beväpningen är svårare eftersom norsk polis inte alltid bär tjänstevapen. Men Lööf påpekar att en variant kan vara att norska kollegor som verkar i Sverige gör det under svenskt befäl.
– Och då kan de beordras att beväpna sig, jag tror att det skulle fungera.
Vad gäller lokaler menar han att uppläggen kan variera. Beslagsrum går att dela på, det viktiga är att spår inte kontamineras. Men kontor för förhör och arrester måste befinna sig på respektive lands territorium – i det framtida eventuella polishuset går detta att lösa genom att rummen helt enkelt placeras i varsin ände av byggnaden.
– Det handlar om den legala biten, det blir mycket krångligt att ändra på lagstiftningen.
Vad skulle vara den största fördelen med ett gemensamt polishus?
– Att själva tanken blir alltmer betydelsefull i en tid då gränserna mellan länder betonas. Vi vill samarbeta istället för att bygga murar.
*Norges största flygplats, belägen utanför Oslo.
Varnar för språkförbistring
Sammansmältningen av de båda poliskårerna är krångligare än många tror. Polisförbundets Hans Olsson, ombudsman i arbetsmiljöfrågor, varnar för underskattning.
Som exempel på problem lyfter han språkförbistringen.
– Tänk scenariot att svenska poliser ska ingripa på en ensligt belägen gård där det larmats om en beväpnad man. De kanske inte förstår om han hotar eller ger sig. Följderna kan bli katastrofala.
Också i lugnare situationer tror Hans Olsson att språken kan ställa till det. Rättssäkerheten kräver en hög lägstanivå, det räcker inte att kunna kommunicera hjälpligt.
Sedan nämner han ledningsfrågan, kommunikationen och beväpningen.
– Vem ska leda en insats på gränsen? Kan Rakel koppla upp mot Nödnet (norska blåljusmyndigheternas version av Rakel, red:s anm.) Att norsk polis inte är generellt beväpnad är inte ett litet problem. Man förenklar polisarbetet för mycket om man inte inser at det finns hur många fallgropar som helst, säger han och fortsätter:
– Nu kom jag på en till, vad händer om en svensk polis åtalas för tjänstefel utomlands?
Tror du alls att ett gemensamt polishus kan förverkligas?
– Det tror jag, men arbetsgivaren måste satsa enormt mycket på utbildning och verkligen analysera allt som kan gå snett.