Det kom ett mejl. Ett långt, välformulerat brev om hur det är att leva med en polis. Där stod bland annat: ”Hur handskas man med att mannen kommer hem efter ett arbetspass och fyra självmordsförsök? Jag behöver ju hjälp med barnen.”
Det kom ett mejl. Ett långt, välformulerat brev om hur det är att leva med en polis. Där stod bland annat: ”Hur handskas man med att mannen kommer hem efter ett arbetspass och fyra självmordsförsök? Jag behöver ju hjälp med barnen.”
Mejlet avslutades med: ”Hur känner ni kring att skriva något om detta?” Men det hade ju Jenny, som brevets avsändare heter, redan gjort. Hennes starka text fick snabbt ta plats på vår webb och återfinns nu även i den tryckta tidningen.
Sommaren har varit händelserik. Skjutningar, knivskärningar och stenkastning hör till det som skapat rubriker. Trotsande av eldningsförbud, bränder i stor skala och drunkningar likaså. För att inte tala om demonstrationerna där poliser, med sina kroppar som insats, sökt förhindra kaos.
Flashar om sådana nyheter får mig ofta att grubbla över hur det gått för alla inblandade. Numera funderar jag även på hur händelserna påverkar sådana som Jenny, som noga följer nyhetsrapporteringen om eventuella skadade poliser.
”Hur tar man hand om man och barn efter en händelse som Drottninggatan?” skriver hon.
När det gäller terrorattacken lyckades ändå poliserna gripa förövaren – levande. Vid ett antal andra polisingripanden, som tidningen Aftonbladet nyligen rapporterat om, har utgången blivit en annan.
”Sedan 1990 har 36 personer skjutits till döds av svensk polis – men bara en har dömts till fängelse,” står det i ingressen till den plusmärkta artikeln. Jag läser de orden om och om igen.
Det är klart att Polisens agerande ska synas i sömmarna. Men att bunta ihop olika dödsskjutningar från närmare tre decennier och skriva ”men bara en har dömts till fängelse” är minst sagt insinuant. Jag finner det märkligt att den formuleringen publicerades. Som journalist har man ju trots allt en rad tekniska möjligheter att radera hela rader eller blott ångra den senast utförda åtgärden.
Någon sådan funktion är polisernas tjänstevapen inte utrustade med.
Fotnot: Dessa redaktörsrader är en del av Polistidningens septembernummer, som når brevlådorna runt 7 september
