Det är bra om allmänheten förstår att poliser också är helt vanliga människor under uniformen. Så resonerar de här fyra poliserna, som använder Instagram för att nå dit.
Det är bra om allmänheten förstår att poliser också är helt vanliga människor under uniformen. Så resonerar de här fyra poliserna, som använder Instagram för att nå dit.
Polismyndigheten är den myndighet som har flest konton i sociala medier. I varje region finns en samordnare för sociala medier och ett dokument på över 60 sidor reglerar aktiviteten. På just Instagram har Polisen över 20 officiella konton. Men ännu fler är de inofficiella konton som ger en inblick i polisers vardag. Flera av dem startades innan de myndighetens.
En av de som berättar om sin vardag och sitt polisliv för allmänheten är Terese, eller ”bylingbilder” som hon heter på Instagram. Hon har över 10 000 följare. Många av dem tror hon är poliser eller personer som är intresserade av att bli det.
Nu är hon utredare på demokrati- och hatbrottsgruppen i Malmö. Tidigare var hon områdespolis och jobbade på IGV.
– Då blev det lite mer polisbilar och arbetsvardag i flödet, säger hon.
Hon bjuder inte på familjebilder eller information om hur hon lever privat utan tänker att hon är polis på sitt Instagramkonto. Privat har hon ett annat konto.
Terese berättar att många började följa henne när hon jobbade under den stora flyktingkommenderingen.
– Det var en bild där jag hade satt mig på golvet på stationen och tittade i en bok med några barn. Ingenting konstigt alls egentligen, det var ganska lugnt just då. Men den fick väldig spridning.
”Jag kan inte minnas att jag någonsin tagit bort en kommentar”
Hon berättar att Tv4 ringde och ville ha henne till morgonsoffan. Men hon sa nej.
– Vad skulle jag säga där liksom. Jag tyckte inte att det var någon stor grej.
Feedbacken överlag är väldigt positiv. Ett annat inlägg, där hon fixat gosedjur till radiobilarna, har också det fått stort medialt genomslag och hon upplever att det är den typen av saker som folk tycker om.
– Det är väl några stycken som har önskat livet ur mig och jag har gjort en anmälan, för man ska ju inte låta det passera. Men jag kan inte minnas att jag någonsin tagit bort en kommentar.
För Terese, som är intresserad av foto och bildredigering, passar just Instagram bra som ett sätt att nå ut. Facebook tycker hon mer är ett medium för text och diskussion.
När hon gick polishögskolan för tio år sedan sas det att man skulle ta bort sina profiler på sociala medier när man blev polis.
– Men jag håller inte med. Man pratar ju så mycket om att poliser ska vara synliga. Sen har jag ju ett vanligt säkerhetstänk att jag ofta inte berättar var jag är eller taggar mig på en plats innan jag lämnat den. Förutom när det var Pride då, för då ville jag ju få dit folk.
Terese tycker inte att det är så komplicerat att förhålla sig till att hon representerar Polisen. Snarare handlar det om att hamna rätt mellan sekretess och yttrandefrihet. Hennes närmaste chef är jättepositiv – det är ju reklam för gruppen.
Själv följer Terese många kollegor.
– Ingripandepoliserna är bra och så följer jag en hel del folk inom andra blåljusyrken. Jag tycker att det är roligt att följa poliser i andra länder också.
”Tilltufsade_polisen”, eller Jenny som hon heter i verkligheten, hade knappast hamnat hos ett par punkare i Dublin om det inte hade varit för Instagram. Det var precis vad hon gjorde för ett par år sedan när hon efterlyste förslag på vart hon kunde åka och fick en inbjudan.
– Jättehäftiga människor som jag fortfarande har kontakt med, berättar hon.
Som tilltufsade_polisen har Jenny över 13 000 följare. Till en början var hon anonym och lade inte upp några bilder på sitt ansikte. Nu är hon sedan länge lätt att känna igen och det händer att folk på stan kommer fram och vill prata. Inte minst när hon jobbar på IGV i Laholm/ Halmstad.
– Och det är bara positivt.
Jenny säger att hon nog inte hade varit lika öppen om hon till exempel haft små barn, men nu är barnen vuxna och Instagramkontot är lite som en bebis för henne. En bebis hon lägger en hel del tid på.
– Jag vet ju att vissa lokala busar följer mig, men det är inte någon av dem som har hotat eller hatat. När jag fått sådant är det ofta folk som ger sig på flera poliser på nätet samtidigt.
Snarare har vissa, som kanske generellt inte gillar poliser, valt att vända sig till Jenny för att de följer henne på Instagram och gillar henne som människa. Även digitalt kan man bygga det förtroende som många i dag menar att man förlorat ute i polisvardagen, där mycket av tiden och den lokala förankringen minskat.
Ibland har det blivit lite tungt. Hennes engagemang för unga kvinnor som far illa har gjort att personer har hört av sig med problem som är svåra att lösa via en meddelandefunktion.
– Det där har tagit en hel del energi. Jag har fått försöka få dem att gå in på en polisstation och söka hjälp och det har aldrig hänt att jag har åkt in till jobbet för att lösa något som dykt upp på Instagram.
Däremot har Jenny fått tips som hon har kunnat ta med sig till jobbet. Vissa har låtit sig f
örhöras av just henne för att de känner till henne från Instagram.
Förutom de lite udda vännerna i Dublin har hon blivit kompis med många andra poliser runt om i världen som finns på Instagram.
Polisinorr, som egentligen heter Tomas, är en av dem:
– Jag började 2013 för att mina döttrar hade Instagram och jag tycker att det är lite oansvarigt att som förälder inte känna till vad det är, säger han.
Tomas bor och arbetar i Umeå där han hör till ungdomsgruppen. Då måste man, enligt honom, ha koll på de sociala medier unga människor rör sig i. Tomas jobbar bland annat mot prostitution och delar med sig av en del tankar kring detta på Instagram. Ett svårt ämne, som ibland får reaktioner. Tomas tar sällan debatten. De som tycker något ändrar sig sällan, menar han. Men han tycker att det kan vara värt att ge sin syn på saken utifrån den kunskap han har. Bland annat har han delat bilder från ett forum, där kunder på en eskortfirma recenserar kvinnorna.
– Det visar lite vilken människosyn de står för, säger Tomas.
Vissa av de kriminella han träffar i jobbet följer honom, tror han. Även om de vägrar erkänna det så händer det att de har koll på saker han gjort som de inte skulle veta annars. Han tycker det är bra och är inne på samma linje som Terese och Jenny. Det finns fördelar med att ha något att prata om. Och att framstå som en människa, där under uniformen.
Det polisiära i Tomas flöde blandas upp med jakt, taxen Gustavsson, träning och återkommande söndagskaffe i blommig kopp. Inte sällan i sällskap med en cigarr.
”Sedan myndigheten själv började finnas i sociala medier har det blivit bättre”
Det har inte alltid varit okomplicerat med Tomas konto och det är kollegor, chefer, som han mött mest motstånd hos. Han berättar att arbetsgivaren i början var allt annat än positiv och att han råkat ut för påtryckningar från olika håll. Till och med en polisanmälan.
– Det var lärorikt, men så klart jobbigt. Sedan myndigheten själv började finnas i sociala medier har det blivit bättre.
När motståndet var som störst hade han också bra stöttning av andra poliser på Instagram. Redan innan han började kontaktade han till exempel profiler som Martin Melin i researchsyfte. Ambitionen var att visa upp just en polis i norr, eftersom han tyckte det var en bristvara i mediet.
I skrivande stund har polisinorr 9013 följare. Det tycker Tomas är lagom. Vill man ha fler ska man nog ha ett mindre spretigt konto.
– Jag tycker det verkar som att rena poliskonton eller träningskonton har fler till exempel.
”Det här är slutet på en resa. När jag startade detta konto fanns redan flera Instagramkonton som visade polisers vardag i främst de södra delarna av Sverige. Jag ville visa min upplevelse av att arbeta som polis här, med allt vad det innebär av storslagen natur, väderförhållanden, långa avstånd och så vidare.”
Så inledde Emil i Kiruna sitt sista inlägg på Instagram i februari i år. Emil jobbar som yttre befäl i Kiruna och han finns trots sitt avslutande inlägg fortfarande kvar på Instagram.
– Det var så mycket folk som hörde av sig och ville att jag skulle fortsätta, så efter tio dagar återupptog jag kontot.
”Jag har varit väldigt förskonad från nättroll”
Innan avbrottet hette han polis.i.norra.lappland, men med återfödelsen bytte han polis mot sitt förnamn för att förtydliga att det inte rör sig om ett officiellt konto från myndigheten. Han gör en del inlägg av mer personlig karaktär. Emils barn förekommer på en del foton, men han tänker att de förändras med tiden och det ganska fort. Han tar heller inte bilder där de är i fokus och syns tydligt. Att bli identifierad via kontot är inget han tänker särskilt mycket på.
– Kiruna är ju inte så stort. Vill man hitta mig här så gör man det.
Han har heller inte varit utsatt för särskilt mycket obehagligheter. I början fick han rensa ut lite kommentarer och blockera några följare som han tror är ”hatare av poliser i allmänhet”. Sedan dess har det varit ganska lugnt.
– Jag har varit väldigt förskonad från nättroll.
Förutom att visa hur det är att jobba i norr och göra lite reklam för livet i Kirunatrakten vill Emil med sitt konto belysa frågor som våld i nära relationer samt barns rättigheter. Det kräver att han tänker till lite kring hur han formulerar sig, men han är inte särskilt orolig för att det ska bli för mycket diskussion.
– Sen lägger jag ut en hel del saker med glimten i ögat.
Emil tycker liksom de andra Polistidningen pratat med att det är något positivt att som polis vara synlig i den digitala världen och att visa att poliser är som vilka människor som helst. Även ute i den analoga verkligheten kan kontot vara det som bryter isen.
– Det gör att det alltid finns något att prata om.
Han upplever att det folk verkligen gillar, bortsett från det rent polisiära, är vackra naturbilder och inlägg om vädret.
– Jag la ut ett klipp på när det snöade på nationaldagen, det fick 250 000 visningar. Lite skadeglädje sådär, säger han med ett skratt.
Emma Eneström
”Man har ju rätt att uttrycka sig”
Vad enskilda poliser gör på sociala medier är en chefsfråga. Det menar Emma Sillman, ansvarig för sociala medier på Polisens kommunikationsavdelning.
– Om det skulle vara något olämpligt så är det upp till polisernas chefer att hantera ute i regionerna. Det spiller nästan aldrig över på oss på kommunikation, säger hon.
De över 500 skribenter som skriver på Polisens officiella konton får utbildning, men något liknande för cheferna finns inte. På Intrapolis finns en handledning för poliser i sociala medier och ”twitter för chefer”. Konton som utger sig för att vara officiella poliskonton men inte är det, stängs vanligtvis ned.
Precis som i övriga polisvardagen finns en risk att en enskild persons agerande färgar av sig på alla poliser. På gott och på ont.
– Man har ju rätt att uttrycka sig. Och många poliser på sociala medier gör ju mycket som är bra, säger hon.
