Varför lämnar anställda Polismyndigheten? Efter att ha intervjuat sina kollegor försöker forskaren och Göteborgspolisen Marcus Leijon svara på den frågan.
Varför lämnar anställda Polismyndigheten? Efter att ha intervjuat sina kollegor försöker forskaren och Göteborgspolisen Marcus Leijon svara på den frågan.
I sin masteruppsats beskriver Marcus Leijon tre faktorer som talar för att en polis ska stanna på sitt jobb – identiteten, arbetet som polis och gemenskapen.
I andra vågskålen ligger det som Leijon samlar under rubriken ”Påverkan att lämna”.
– Mycket handlar om arbetsmiljö och lön. Dessutom har Polismyndigheten ett stort problem med byråkratisk tröghet som kan gälla allt från datorprogram till nya rutiner. Förbättringar är enormt svåra att införa och det skaver hos många poliser som vill göra ett bra jobb.
Hela studien, i allt från metodredovisning till analys, präglas av det som Marcus Leijon kallar en extrem repressaliekultur som har inverkan på allt från arbetsmiljö till chefstillsättningar. Han beskriver hur presentationen av hans rön påverkats av intervjupersonernas rädsla att få sina identiteter avslöjade. Trots att de garanterats anonymitet oroades de över vilka konsekvenserna skulle bli ifall någon ändå skulle kunna avslöja deras namn. Till slut var Marcus Leijon tvungen att stryka vad han ansåg vara viktiga och intressanta utsagor.
– Många var helt enkelt för rädda för bestraffningar, trots att de inte sa något väldigt kontroversiellt. Jag fick ändå ihop 20 stycken som var villiga att berätta.
Räcker den mängden för att säga något generellt om tillståndet för Polisen?
– Absolut. 20 stycken kanske låter lite, men i förhållande till studiens omfattning och avgränsning är det tillräckligt.
I uppsatsen lyfter Marcus Leijon också rättssamhället som helhet. Han menar att mycket tyder på att politikernas, domstolarnas och åklagarnas agerande suger musten ur många poliser.
– Det finns hur många exempel som helst på att poliserna gör sitt bara för att frustrerat kunna följa hur brottslingar släpps. Lagarna följer inte med samhällsutvecklingen.
25 juni fick Marcus Leijon en debattartikel publicerad i Aftonbladet som bygger på resultatet av studien. I den är han hård i sin kritik. Bland annat uppger han att poliskrisen, förutom att handla om löner och arbetsmiljö, också hänger samman med en intern kultur som präglas av vänskapskorruption bland cheferna och förakt för kunskap.
– Faktum är att det är mycket värre än de flesta tror. Systematiskt och effektivt trycker man ner kritiker, det får många poliser att sluta. I min studie är det detta ämne som rört upp mest känslor.
Marcus Leijon nämner också att hans egen karriär som polis lidit skada av att han i samband med forskningen har lyft kritik mot arbetsgivaren. För låg lön och uteblivna tjänstetillsättningar är två bestraffningar som han pekar på. Dessutom menar han att flera högt uppsatta polischefer har motarbetat honom.
– Förre rikspolischefen Dan Eliasson sanktionerade studien, Eliasson önskade att jag studerade rekryteringarna inom Polismyndigheten då detta inte fungerade på ett tillfredställande sätt. Han hjälpte mig vidare när jag motarbetades.
Finns det inga ljuspunkter?
– Jo, att problemen är så offentliga nu att de inte går att gömma undan. Pensionsavgångar kommer förhoppningsvis hjälpa till genom en föryngring och med detta ett modernare synsätt inom organisationen. Dessutom anar jag att chefsrekryteringarna blir bättre, speciellt inom de nationella avdelningarna. Jag har också stora förhoppningar om vår nya rikspolischef. Och kanske, kanske ser vi snart positiva resultat av omorganisationen.
MARCUS LEIJON
Ålder: 38 år
Bor: Göteborg
Karriär: Polis, jour FU-ledare.
Akademiska meriter: Masterexamen i strategiskt personalarbete och arbetsmarknadsrelationer vid Göteborgs universitet.
Uppsats: Varför lämnar poliser? En fallstudie om Polismyndighetens oförmåga att behålla sin personal – baserad på djupintervjuer med 20 poliser.
