Polishunden Django blev rikskänd när han nästan knivhöggs till döds. En månad efter händelsen tränar han igen och är på väg att återinträda i tjänst.

Polishunden Django blev rikskänd när han nästan knivhöggs till döds. En månad efter händelsen tränar han igen och är på väg att återinträda i tjänst.

Polistidningen var med då femåriga malinoisen Django försiktigt testades på en träningsanläggning utanför Helsingborg. När han får klartecken är det som om han kastar av sig veckorna av påtvingad vila och exploderar i en kort rusch, ett hopp och ett hugg.

Syftet med testet är att utröna om Django hämmas psykiskt av att nästan ha dödats i tjänsten. På dagen en månad tidigare höggs han med en 30 centimeter lång kniv i bröstet. Några millimeter till höger ligger kroppspulsådern, lika långt åt vänster åtskilliga andra vitala organ. Till det yttre är han återställd, men hur hans hundhjärna påverkats av traumat vet ingen. Minns han ens händelsen? Hade han ont? Finns det en risk att han kommer att tveka i framtiden om han hamnar i en liknande situation?
– När jag fick in honom i bilen och drog till djursjukhuset var jag övertygad om att hunden skulle dö, säger föraren Martin som också är Djangos husse.

Det var en vanlig fredag klockan 13 då Martin beordrades till centrala Landskrona för att biträda en radiobil som följde efter en person som hade varit hotfull och betedde sig märkligt.
– Jag åkte dit och fick syn på honom, han hade ingenting i händerna och jag skickade fram Django.

Men i nästa moment drog mannen fram en dold kniv. Samtidigt som hunden tog sitt språng högg mannen underifrån och träffade rakt i bröstkorgen. Django tumlade åt sidan, men gav sig inte.
– Han vill gå på, men jag såg att kniven var röd av blod och insåg att jag skulle skicka min hund i döden.

Martin drog sitt tjänstevapen. På fyra meters avstånd siktade han på våldsmannen och skrek att denne skulle släppa kniven, samtidigt som han höll tillbaka Django i kopplet. Ytterligare en polis med draget tjänstevapen i ena handen och OC-sprej i andra anslöt.
Men sprejen hade ingen effekt.
– Det var mitt på dagen och barn och vuxna rörde sig runt oss. Jag hade inte ens utrymme att säkert kunna avlossa ett varningsskott. Till slut sköt jag i en grusgång som fångade upp skottet, men mannen reagerade knappt.

Martin tvingades skjuta ytterligare ett skott, nu i låret på mannen som omedelbart föll till marken och omhändertogs. Så fort han var försedd med handfängsel slängde sig Martin i bilen med Django där bak. Han hade just skjutit en man i självförsvar och trodde att hans hund skulle dö.
– Django var på väg att blöda ut och tryckförband skulle inte göra någon nytta. Medan jag körde försökte jag få honom att resa sig upp, men han reagerade inte och jag trodde att det var över.

Veterinärer stod beredda när Martin anlände.
– Det var en lättnad att öppna bakluckan och se att Django var vid liv.

Hunden bars över till en bår och rullades iväg, efter en akut operation svävade han först mellan liv och död. Martin visar ärren som nu täcks av päls. Det verkar som Django har återhämtat sig lika fort på insidan och instruktören Erik berättar att de inledande testen gick bra.

Vid nästa träningstillfälle kommer nivån att höjas ytterligare ett snäpp. Senare ska knivattrapper introduceras och förmodligen kommer Django få visa att han kan prestera i en miljö lik den där han nästan dog.
Det märks att Martin är lättad. Django är en del av polislivet, men också en familjemedlem och där hemma finns det två små barn som gråtit av oro.
– Hundarna gör allt för oss, de är så enormt trofasta och modiga att det är svårt att ta in. Barnen har vetat att han fångar tjuvar men inte hur farligt jobbet är, säger Martin.

Hårdare straff?

Mannen som knivhögg Django misstänks för grovt hot mot tjänsteman och grov skadegörelse. Ett av förslagen i ”Blåljusutredningen” som presenterar sitt slutbetänkande i slutet av september går ut på att angrepp på polishundar ska straffas hårdare.