Liksom Polisförbundet fyller även Polistidningen 115 år i år. Det allra första numret kom ut i oktober 1903 i form av ett gratis provnummer.
Liksom Polisförbundet fyller även Polistidningen 115 år i år. Det allra första numret kom ut i oktober 1903 i form av ett gratis provnummer.
Då hette tidningen Svensk Polistidning. Tidningens ursprungliga syfte motsvarade på många sätt vad vi gör än i dag. Att bevaka sådant som på olika sätt berör svenska poliser. De överrubriker under vilka innehållet i dåtidens tidning skulle finnas var: förbundsärenden, rättegångs- och polisärenden, från stad och bygd, från skilda länder, Sveriges lagar och författningar, personella notiser, frågor och svar, varjehanda och följetong. Följetongen har nog dessvärre fallit bort med åren. Om man inte räknar till exempel frågan om högskoleutbildningen eller leveransen av Polisens skyddsvästar. För att inte tala om bemanningen och lönefrågan.
1941 fick Polistidningen sitt nuvarande namn efter enandet av Svenska Polisförbundet och Svenska städers polismän.
Här följer ett axplock ur vårt arkiv, där samtliga årgångar finns bevarade i inbunden form.
Polisernas lön, status och arbetsbelastning är något som ständigt återkommer. Under Polistidningens allra första år, 1904, citeras en skrivelse från Malmöpolisen till stadsfullmäktige såhär: ”Den uppgift vi hafva att fylla i samhället är sannerligen ingen lätt sådan och mängden av de kraf som ställes på oss är otaliga.” och” Det borde alltså inte vara så att polisen avlönas så att den nätt och jämt kan förskaffa sitt uppehälle, utan aflöningen bör vara anpassad på sådant sätt, att vederbörande är fullt oberoende.”
Samma år lyfts också återkommande frågor om utbildningen, som bland annat föreslås bli minst ett år lång ”och skulle eleverna antagas såsom konstaplar vid den poliskår där skolan är förlagd med skyldighet till minst fyra timmars tjänstgöring per dygn.”
Kåranda i sin mest rörande form visas upp bland familjenotiserna i ett nummer av Polistidningen år 1929, då Maria Olofsson konfirmeras. Hon var dotter till polismannen E. Olofsson, som omkom i tjänsten strax före hennes födelse. Flickan förlorade strax därpå också sin mamma varpå pappans kollegor i Mariadistriktet i Stockholm samlade ihop till en fond för att klara hennes framtid.
En pust av it-stöd från förr
Polistidningen rapporterar fortfarande ofta om att goda idéer för att förbättra Polisens förutsättningar kommer inifrån organisationen. 1956 uppmärksammades Gunnar Holmberg för sitt praktiska mobila skrivbord att ”ha med sig vid trafikolyckorna”.
Omorganisation och bristande resurser
Omorganisationen 2015 har fyllt många spaltmeter på längden och tvären, både innan, under och efter. De ekonomiska och personalmässiga förutsättningarna för genomförande har inte sällan varit i fokus. Samma problem tycks man ha dragits med vid förstatligandet 1965. Där kritiseras i Polistidningen finansminister Gunnar Strängs nådiga lunta där de första förslagen för det statliga polisverket. ”I mångt och mycket kraftiga prutningar”, enligt ledaren. Detta bekymrar då ”under den senare femårsperioden har mycket snabba och även markanta befolkningsförskjutningar framkallat en ökad arbetsbörda för poliskårerna inom de i befolkningshänseende expanderande polisdistrikten.”
Polisidrott har alltid haft en plats i Polistidningen. Men också friskvården bevakas och så även 1978, då Malmöpolisens satsning på 30 timmar friskvård per år uppmärksammades.
1988 lyftes att Polisförbundets första kvinnliga klubbordföranden valdes: Barbro Täveby i Stockholms Kriminalpolisförening, Lena Andersson i Jakobsberg och Britt- Marie Lasses för Rättviks Polisförening. Bilden visar hur de hyllas med sång av en ”tjejmaffia”. Eventuellt hade ordvalet varit ett annat i dag.
I Polistidningen nummer ett samma år rapporteras glatt om hur man i Halmstad kämpar för att få behålla ”Sveriges första polistaxi”. Verksamheten bestod i att Ulrika 19 år, på en så kallad ungdomsplats, löste problemet med fordonsbrist genom att skjutsa främst kriminalavdelningens personal.
1998 var liksom i år kongressår och då som nu var tidningen på plats. En av de stora händelserna var att man då lämnade A-kassan. Både kritiska röster och röster som argumenterar för beslutet representeras.
Att illustrera kongressen med intressant foto är en återkommande utmaning för redaktionen.
Nummer 5, 1999d präglades av morden i Malexander
År 2000, Polistidningen öppnar milleniet med att berätta om poliserna i några av Stockholms mest brottsbelastade områden. De känner sig uppgivna över polisbrist och pengabrist.
Från skilda länder, som det formulerades i ursprungsuppdraget, rapporterar vi med jämna mellanrum. 2014 från Nya Zeeland, där elpistolen blivit vardag för poliserna. Här hemma kämpade Polisförbundet för dess införande.
Vi blickar framåt och fortsätter förhoppningsvis i många år till med att ”med vaket intresse aktgifva på hvarje nytt uppslag, hvars fullföljande kan tänkas blifva Sveriges polismän i stad och på land till gagn”. Kanske är det din berättelse eller nyhet vi tar oss an härnäst.
