Major Nwadinkpa hoppas på en bil. Eller kanske hjälp till en lägenhet. Rafael Kiersz önskar sig mer tid. Hur det går med detta visas i programmet Drömpyramiden, som sänds i november.
Major Nwadinkpa hoppas på en bil. Eller kanske hjälp till en lägenhet. Rafael Kiersz önskar sig mer tid. Hur det går med detta visas i programmet Drömpyramiden, som sänds i november.
Programledaren Rickard Sjöberg påpekar i ett mellansnack att Major Nwadinkpa och Rafael Kiersz är poliser på ganska olika sätt. Major jobbar på IGV i Göteborg. Han vill vara där det händer och blir det för lugnt kryper det lite i honom. Rafael Kiersz jobbar på rättsavdelningen i Stockholm och handskas med en annan typ av utmaningar. Men vänner är de sedan många år och den här eftermiddagen ligger fokus på att svara rätt lagom fort och öppna rätt containrar under inspelningen av fyrans underhållningsprogram.
Innan det är dags att gå in i studion möts vännerna i sminket. Nariga händer eller för mycket blänk i ansiktet, det finns inget som inte en bra sminkör kan fixa. Tanken är också att de ska få lite tid att ta udden av nervositeten. Rickard Sjöberg dyker in för att snyggas till och för att gå igenom lite hur det hela går till. Han har ännu inte sett filmen från när Major Nwadinkpa och Rafael Kiersz överraskades med att de skulle vara med i programmet.
Major Nwadinkpa berättar att han precis kommit tillbaka från semestern. Han tyckte det var lite trist att behöva mjukstarta i linjeverksamheten. Han och kollegan hade precis plockat upp en stulen cykel när de ombads åka på larm om en stökig person på ett kafé. Han reflekterade först över att det var ologiskt att de fick larmet från yttre befälet och över att kollegan envisades med att bära kroppskamera, men gillade läget och slog på blåljusen.
– Cykeln skramlade rejält där bak när vi åkte.
På fiket, där allt verkade lugnt, passerade han en barnfamilj på vägen in. I själva verket var det Rafaels familj. Han hade lurats till stan för att hjälpa sitt ex med någonting praktiskt.
– Jag tänkte att det var Major, jag såg ju att han var stor och mörk och skallig, men man går ju inte upp och kramas mitt under ett ingripande.
I köket möttes Major av ett kamerateam istället för en stökig man och både han och Rafael förstod direkt vad det handlade om.
Rafael och Major har valts ut at vara med i programmet för att de är karismatiska personer som gör samhällsnytta, berättar en person ur teamet. Men hur vassa är de egentligen på frågesport?
– Jag brukar vara bra i tv-soffan, men när jag är nervös kan det bli IQ badboll, säger Rafael.
– Haka inte upp er på motgångar och medgångar utan fortsätt bara. Första frågan är lätt. Den sista kommer att vara svår. Nu kör vi loss och har kul, coachar Rickard Sjöberg.
De kommer in på vad de båda poliserna önskat sig. Major vill gärna ha en bil, eller ett bidrag till en lägenhet.
– Jag har en stor villa och har nyligen skilt mig så jag önskar mig mer tid, till min dotter inte minst. Så jag har önskat mig städhjälp och liknande, säger Rafael.
Att prata pengar med poliser leder lätt över till lönefrågan. Rafael påpekar att efter fem år i tjänst ligger Major på 27 000 kronor i månaden. Polisens låga löner är numera ett välkänt faktum även för proffsprogramledare och en av de anställda i teamet kring inspelningen påpekar att han har en familjemedlem, en äldre polis, som inte heller har någon inkomst att skryta med.
– Det gör det svårt att rekrytera, säger Rafael, som själv jobbat med rekryteringsfrågor inom myndigheten.
Det skämtas lite om hur tuffa villkoren kan vara för en tv-stjärna egentligen och Rickard Sjöberg konstaterar att han klarar sig. Sedan är det dags att gå till studion.
Drömpyramiden spelas in i en lokal i Botkyrka utanför Stockholm. Två program med poliserna bandas under denna septembereftermiddag och kväll. Förutom studiopubliken är vänner och familj närvarande i en soffa på scenen. Major har sina barndomsvänner från Gårdsten Angered och Rafael har föräldrar, bror och dotter på plats. De är där för att stötta, men får inte hjälpa till att svara. Via en liten tv-skärm har kollegor och gamla basketkompisar skickat hälsningar.
Under resans gång blir det både träff och miss och allt ska filmas flera gånger i olika vinklar.
– Nu har jag blivit besviken fyra gånger här, påpekar Major vid ett tillfälle.
Stundvis blir det segt. Som när deltagarna och programledaren i en långsam bygghiss gång på gång masar sig upp och ner till de olika containrarna som står staplade ovanpå varandra. Upprepningen är till för att det garanterat ska finnas användbara klipp från hissåkandet. Allt sker till tonerna av någon sorts cirkusmusik som ändå ska klippas bort.
– Så dansa inte till den, lyder instruktionerna.
– Lite tråkigt var det, konstaterar Major.
Men han säger det med ett skratt och vips har halva inspelningen gått.
Hur det gick för Major Nwankdinkpa och Rafael Kiersz har Polistidningen fått lova att inte avslöja.
