2016 gav Svenska Akademien Nobels litteraturpris till Bob Dylan. Han var den första mottagaren i visgenren. Det är nu så, att sådana här poeter, ofta rätt bohemiska, kan ha en, ska vi säga, nyanserad syn på polisen. Det ville jag titta lite på.
Jag stötte på ”Bob Dylan´s 139th dream”. Där berättar han om sin valfångarseglats med Captain Arab (ej Ahab), där man gått iland. ”Just then this cop comes down the street crazy as a loon. He threw us all in jail for carrying harpoons”. Förvisso, skjutvapen på gatorna, inte så bra. Men går vi längre fram i dikten blir sagesmannen misshandlad och utkastad från ett tillhåll; här gäller det tvärtom att snabbt få tag på en polis. Detta påminner om välmående villasamhällen, där attityden är polisfördömanden på grund av all hastighetskontroll och andra trakasserier och samtidigt tacksamhet mot de samma vid villainbrott!
Nils Ferlin nådde aldrig Akademien, kanske bäst så. I ”Nasarevalsen” ser han sig med ”snaran en bit ifrån halsen och bylingen fram och bakut”, det senare ett omkväde tre gånger. Och slutet blir maningen att ”lösna på snaran kring halsen, den drog sig ihop till en knut”.
I ”En valsmelodi” skriver Ferlin ”fyllda av skarn, slödder och flarn sova polishus och finkor”. Ferlin hade haft polissamröre.
Hos Bellman beskrivs paltarna, som bland annat var en sedlighetspolis som tog hand om ”nymfer”, väl för vidare befordran till spinnhuset.
1829 greps Kgl. Secreteraren (departementssekreteraren), alltså samma titel som Bellman, Erik Johan Stagnelius, för fylleri av brandvakten i Stockholm. Detta knäckte biskopssonen Stagnelius, nu hotad av avsked. Han avled några veckor senare, 30 år gammal efter ett stimulantiafyllt liv inkluderande opium – men han räknas till våra stora poeter.
Evert Taubes ballad om Mary Strand börjar ”När i North Shields i England man går i land, så ligger cigarrschappet Tiger Brand i Dock Street på vänster hand. Det var där jag blev frälst av Miss Mary Strand ur polisernas hand, i England ja-ja. På dig lägger ingen polis sin hand hos Mary i Tiger Brand” – Avblåstes husrannsakan, eller vad händer? För Taube berättar om sju poliser som kommer till butiken, där de hindras komma innanför disken av Mary ”för det gäller ej mord eller stöld eller brand”. Redan nu är BrB 17:11 tillämplig, skyddande av brottsling. Sedan blir det värre: ”Mitt hem är min borg i England ja-ja men tag gärna sju lådor Tiger Brand till minne av Mary Strand”. Uppenbarligen antogs erbjudandet för ”det var där jag blev frälst av Miss Mary Strand ur polisernas hand”. Alltså givande och tagande av muta, BrB 10:5a och 5 b!
Låt oss tänka att tidpunkten var sen, efter 21.00 och före 06.00; därför fanns möjlighet avblåsa, BrB 20:2!
Vid förra sekelskiftet var cigarrbodar ofta täckmantel för prostitution. Pengar har rullat: ”Med mig har du levt i sus och dus.” Låg Mary bra till hos polisen som tipsare i andra sammanhang? Man kan bara undra.
Stina Nyström gjorde en revykuplett 1943; ”Här är polisen som mitt i gatan står”. Nyström fick aldrig någon belöning av Svenska Akademien, hur det nu kommer sig. Enligt allas vår Fru Westford i Ystad är denna ”en trafikpedagogisk dikt”. Indeed it is.
Dylan fick Nobelpris, nio miljoner kronor, och kom inte ens till Sverige för att ta emot priset. Några goda rader har han klämt fram, som till exempel: ”Don´t critisize what you can´t understand. The times they are a-changing.” (Detta a är ett gammalt on, alltså på väg att eller håller på att, vanligt framför verb i engelskspråkiga visor). Han har sannerligen rätt Robert Zimmerman eller Dylan som han heter numera, namnet taget efter poeten Dylan Thomas, död av alkohol före fyllda fyrtio.
Hur är det med Springsteens texter då? Förstår jag rätt har den präktige katoliken inte excellerat i poliskritik. Tvärtom. I ”Highway Patrolman” förföljer en polis sin kriminelle bror fram till Kanadagränsen. Där nöjer han sig med att se baklyktorna tona bort.
Men Springsteen har också ”Mom, whereever there is a cop beating a guy … I´ll be there” och “American skin” om Amadou Diallofallet i New York med texten “Forty-one shots”.
Nå, understundom kan kritik slå fel. En Uppsalaprofessor läste en dikt på ett seminarium så där år 1900:
”När polisen hejdar vart forskningståg”, löd texten.
– Ursäkta professorn, skall det inte vara pol-isen?
–Jo, kandidaten har nog rätt!
Vissångare kan vara udda, de kan leva bland udda existenser eller i vart fall skriva och sjunga om dem. Polisen tvingas arbeta inte minst med detta skikt i samhället.
Vismakaren tar med rätt eller orätt en underdogs parti helt enkelt, konstigare än så är det inte!
Nobelpristagaren Dylan är bara en av många som berört ordningsupprätthållandets problematik vill jag visa med den här ”kulturartikeln”.
Leif Brink
Högskolelektor
