Han har jobbat som narkotikapolis, skatterevisor och är specialist på internationellt polissamarbete. Nu är Pierre en av dem som satsar stenhårt i aktionsgrupperna mot grov organiserad brottslighet.Han har jobbat som narkotikapolis, skatterevisor och är specialist på internationellt polissamarbete. Nu är Pierre en av dem som satsar stenhårt i aktionsgrupperna mot grov organiserad brottslighet.

Att gå genom polishuset på Kungsholmen i Stockholm i Pierre sällskap är att ideligen bli stoppad av hans kollegor. Alla vill hälsa, fråga något eller bara slänga lite käft. Det är så det kan bli när man jobbat länge i huset och senast varit stationerad i Ukraina i över två år. Nu är det meningen att han ska vara på hemmaplan igen, i aktionsgruppen mot grov organiserad brottslighet på Nationella operativa avdelningen. Men det är en sanning med modifikation, visar det sig.
– Om två veckor ska jag till Ukraina igen. Och sedan är det möte i Polen med Europol och efter det blir det en vända till Spanien, säger Pierre som om det vore den naturligaste saken i världen.

Och det kanske det är också. I alla fall för Pierre. Förra veckan var han på Kuba, dessförinnan avverkade han Spanien och Nederländerna på några dagar, direkt efter de 27 månaderna i Ukraina. Han poängterar att resorna görs utöver de vanliga arbetsuppgifterna och att det ställs krav när man är borta.

För att klara det internationella jobbet är det viktigt med bra språkkunskaper. Dem tränar man upp när man arbetar utomlands, och numera håller Pierre lika gärna presentationer på engelska som på svenska. Han behärskar också spanska, något som är användbart även här hemma.
– Jag började plugga spanska redan när jag jobbade på länskrims narkotikarotel, jag fick studietid för att göra det. Vi hade ärenden av internationell karaktär, då var det viktigt att det fanns någon som kunde spanska. Det underlättar jobbet, när man träffar på någon vid ett tillslag i en lägenhet. Det blir mindre missförstånd helt enkelt, säger han.

Sin första utlandstjänst gjorde Pierre 2005-2006 i Amman i Jordanien. Han var där för att utbilda irakiska poliser i praktisk säkerhet. Det kunde exempelvis vara hur de skulle agera mot självmordsbombare eller andra beväpnade personer.
Tiden i Amman påverkade Pierre på djupet. En kväll i november slog just självmordsbombare till mot tre internationella hotell i staden. 60 människor dödades och över 100 skadades. Målet för attackerna var främst västerlänningar och diplomater.
– Det var hotell som vi brukade äta middag på. Men det här var en onsdag, och vi brukade gå dit på torsdagar. Efter det där blev inte något sig likt igen. Vi hade haft högt säkerhetstänk hela tiden, men efter hotellattackerna snäppte vi upp oss ännu mer, berättar han.

Efter dådet i Amman har Pierre involverat sina barn allt mer inför beslut om vilka länder han ska åka till på utlandsuppdrag.
– Vi har alltid haft en diskussion och min grabb har frågat om det är farligt dit jag ska. Vi pratar om vilken typ av länder som är okej att åka till. Det får till exempel inte vara för långt bort, jag vill kunna komma hem snabbt.
Därför är exempelvis Guatemala, femton timmars flygning bort, inte aktuellt. Ukraina, dit det bara tar ett par timmar i luften, passade däremot utmärkt. Och det märks att Pierre tycker att det var ett bra val.
– I ett land som Ukraina, som är en före detta polisstat, kan det ju finnas ett visst motstånd mot förändring. Men jag upplevde det inte så, de var väldigt receptiva och ville jobba internationellt för att visa att de kan och är att räkna med när det gäller brottsbekämpning.

Uppdraget, eller missionen, i Ukraina går ut på att bygga upp rättsväsende och demokrati efter konflikten och den ryska invasionen av Krim 2014.  Det handlar om en styrka på 250 personer från flera länder inom EU som är på plats och bistår i olika delar av rättsväsendet. Pierres roll var att ansvara för internationellt polissamarbete, bygga upp arbetet med bekämpning av penningtvätt och att jaga kriminella brottsvinster.
– Vi jobbade mycket med samarbeten med Interpol och Europol och såg till att få med dem i viktiga nätverk. Vi hjälpte dem att få rätt kanaler och skapa trovärdighet, berättar Pierre.

Arbetet som nu tar vid på hemmaplan, i Noas aktionsgrupp mot grov organiserad brottslighet, rör sig om ungefär samma saker. Begreppet ”go for the money” är i allra högsta grad levande. Pierres bakgrund som revisor på Skatteverket och narkotikapolis kommer väl till nytta i arbetet som sker i nära samarbete med andra myndigheter.
– Vi jobbar ju med stora ärenden, mycket mot narkotika och kriminella nätverk. Vi har en dynamisk organisation och mycket resurser, det gör att vi kan vara uthålliga. Jag jobbar, som en av tre poliser, med finansiella utredningar och i det internationella nätverket Carin, som spårar och återför brottsvinster. Men väldigt mycket i det här jobbet baseras på informella kontakter, att man känner poliser i andra länder helt enkelt.
Och det gör Pierre efter flera utlandsmissioner. Förutom Jordanien och Ukraina så har han bland annat jobbat i Kosovo. Där lärde han sig en sak, som han har med sig dagligen och som kanske mer handlar om livet än om polisarbete.
– Det var en psykolog där som uppmuntrade oss att ha tät kontakt med våra anhöriga. Om jag till exempel tänker på min dotter, så ska jag inte låta det stanna vid en tanke utan faktiskt ringa upp henne direkt. Det är viktigt både för oss poliser och för våra anhöriga, det borgar för bra relationer.

Anna Hjorth
frilansjournalist