”Politiker är inte
något riktigt yrke”

Efter en karriär inom Miljöpartiet har Anders Wallner lagt politiken på hyllan och satt sig i radiobilen. Men det var ingen lätt match att ställa om från livet som toppolitiker till polisstudent.

Efter en karriär inom Miljöpartiet har Anders Wallner lagt politiken på hyllan och satt sig i radiobilen. Men det var ingen lätt match att ställa om från livet som toppolitiker till polisstudent.

Det är ganska glest bland besökarna på fiket vid biblioteket på Södertörns högskola. Vid ett bord sitter en proper student i mossgrön tröja och kikar i sin laptop. Det är Anders Wallner, 36 år, som är tillbaka på skolan för att skriva examensarbete innan han får ta på sig uniformen och börja jobba som polis i Botkyrka utanför Stockholm.

Anders Wallner var egentligen inte så sugen på att sätta sig på skolbänken igen efter aspiranten. Han ville hellre ut och jobba på riktigt. Men den känslan infann sig först under några av de sista passen, när han fått veta att han skulle bli godkänd. Innan dess kände han sig stressad av att ständigt bli granskad.
– Så är det under hela utbildningen, men under aspiranten blev det upphöjt till hundra. Man blir hela tiden bedömd på saker man inte kan. Det har varit en svår omställning. När man jobbat med något i många år befinner man sig i bekväm miljö och kan göra lite bättre hela tiden, säger han.

De flesta skulle förmodligen inte känna sig så bekväma i det som var Anders Wallners tidigare arbetsmiljö. I flera år var han en av topparna i Miljöpartiet och rörde sig mellan regeringssammanträden, partimöten och budgetförhandlingar i ett ständigt högt och nyhetspressat tempo.
Han har bland annat varit valsamordnare, suttit i partistyrelsen, varit sekreterare åt dåvarande språkröret Maria Wetterstrand och partisekreterare. Den posten lämnade han 2016 för att ta steget att bli polis.
– Politiker är inte något riktigt yrke. Jag hade lite ångest för att tiden liksom tickade på, när jag gick mellan olika förtroendeuppdrag. Det var till exempel jättejobbigt att inte kunna skriva något yrke bredvid mitt namn på valsedlarna. Jag ville inte vara en politisk broiler.

Det Anders Wallner ville var att bli polis. Tanken föddes redan 2001, i samband med EU-toppmötet i Göteborg. Han var 18 år och åkte dit som, enligt sig själv, naiv aktivist. Meningen var att han och andra aktivister från bland annat Fältbiologerna i Hudiksvall, skulle delta i fredliga möten och demonstrationer. Men det blev ett tufft uppvaknande när polisen stormade Hvitfeldtska gymnasiet där han och kompisarna hade övernattat. De blev frihetsberövade och bryskt behandlade.
– Jag blev chockad över hur poliserna betedde sig mot oss, fredliga demonstranter. Och väldigt besviken på hur lite de värnade vår rätt att demonstrera. Efteråt förstod jag att de inte kunde skilja på oss och det militanta svarta blocket.

Anders Wallner beskriver den upplevelsen som ett slags uppvaknande. Att han tidigare inte hade reflekterat kring polisens roll.
– Då såddes ett frö som gjorde att jag sitter här i dag. Jag förstod vikten av en väl fungerande polis som kan bygga ett förtroende för rättsstaten, framför allt hos unga. En del av mina vänner som var med i Göteborg 2001 blev radikaliserade efter mötet med polisen. Jag själv blev inte det, i stället började jag fundera på att bli polis.

Nu, 18 år senare, har Anders Wallner haft lärare som var med och jobbade under kommenderingen i Göteborg 2001.
– Vi har kunnat mötas och vara överens om vad som gick fel då. Sedan dess har ju mycket förändrats, det är glädjande att se. Den utbildning vi får är väldigt annorlunda än den var då. Det tycker jag är ett tecken på att Polisen i Sverige är en lärande organisation som förmår att ta till sig kritik och utvecklas, säger han.

Det var inte bara upplevelserna i samband med EU-toppmötet som gjorde att Anders Wallner ville bli polis. Efter högskolestudier i migration och etniska relationer på högskolan i Malmö visste han att han ville jobba med mångfald på något sätt. På någon myndighet till exempel.
– Polisen fanns med som ett alternativ för mig redan där. Jag tyckte och tycker fortfarande att Polisen ska spegla hela samhället. Och jag tänkte att det enda sättet att få till någon förändring inifrån är att vara polis.

När intervjun görs har Anders Wallner en dryg månad kvar på utbildningen. Men vägen till examen har inte varit spikrak. Särskilt slingrigt var det med bilkörningen. Han var till och med tvungen att ta studieuppehåll en termin för att komma ikapp och skaffa mer körvana.
– Jag hade tagit körkort strax innan jag sökte in till utbildningen och hade inte så mycket erfarenhet av att köra. Så under den där terminen var jag ute och körde mycket med min sambo. Han är bilintresserad och åkte gärna med.

”En del av mina vänner som var med i Göteborg 2001 blev radikaliserade efter mötet med polisen. Jag själv blev inte det, i stället började jag fundera på att bli polis.”

Förutom att köra bil under studieuppehållet så passade Anders Wallner på att jobba som civilanställd i receptionen hos Stockholmspolisen. Där lärde han sig mycket som han tror att han kommer ha nytta av som polis. Som de olika datasystemen och en viss rutin på att ta upp anmälningar.Förutom att han har en ganska ovanlig bakgrund – det är inte många av polisstudenterna som har varit politiker på toppnivå – så har Anders Wallner haft en ovanlig bisyssla. Parallellt med utbildningen och aspiranten ledde han nämligen en statlig utredning. Ämnet var ett hållbart arbetsliv och behandlade ämnen som osäkra anställningar, sms-jobb och möjlighet till karriärbyte mitt i livet.
– Blanketten man måste fylla i för att ansöka om bisyssla var inte direkt anpassad till att jobba för regeringskansliet och bli myndighetschef, vilket man blir när man leder en statlig utredning. Men HR godkände bisysslan och tyckte att det gick att kombinera med aspiranten.

I arbetet med utredningen fick Anders Wallner tillfälle att fundera över det där med ett hållbart arbetsliv. Själv har han ju just gjort en stor omställning för att bli polis. Samtidigt är det många poliser som går åt motsatt håll och väljer att lämna yrket.
– Men att folk slutar behöver inte vara så dramatiskt egentligen. Kanske var det så förr, att polis var ett yrke man hade fram till pensionen. Men så ser inte arbetsmarknaden ut längre. Det är många som byter yrke i dag.

Som före detta politiker och statlig utredare är Anders Wallner van att anta ett helikopterperspektiv och ha åsikter om olika verksamheter. Som nybliven polis är han mer försiktig i sina uttalanden. Men han tycker att det är orimligt att polislönerna är så låga som de är, jämfört med andra yrkesgruppers. Och att det är märkligt att personer som blir poliser efter att ha jobbat med något annat eller har en akademisk utbildning inte får se det i lönekuvertet. Han tror att det kan vara ett hinder för en del som egentligen skulle vilja bli poliser.

Hur Anders Wallners eget framtida polisliv kommer att se ut vet han inte än. Till att börja med kommer han att jobba i yttre tjänst i Botkyrka, i samma turlag som han gjorde aspiranten. Men han tror inte att han kommer att tillbringa särskilt många år i radiobilen.
– Nej, men jag vill absolut göra det några år. Det känns viktigt att ha grunden i yttre tjänst och se hur det är när man kommer ut som första patrull på ett ärende. Men sedan tror jag att jag skulle göra mig bäst som utredare, allra helst inom ärenden med barn som brottsoffer.

Utredningen för hållbart arbetsliv över tid

(SOU 2018:24 och SOU 2019:5)

Utredningen föreslog bland annat möjlighet till så kallad utvecklingsledighet, för att personer ska kunna byta spår i yrkeslivet. Det förslaget ligger ungefär i linje med Januariavtalets punkt om möjlighet till utbildning och ledighet för kompetensutveckling.

Utredningen föreslog också tuffare regler mot bland annat sms-anställning och så kallad hyvling av tjänster. De förslagen ser i dagsläget inte ut att bli verklighet.

Anna Hjorth
frilansjournalist