Signalement sprids i nätverk

Bara minuter efter ett larmsamtal kan nederländsk polis skicka ut signalement på misstänkta eller saknade personer till de som bor i området. Systemet kallas för Burgernet och polisen i Sverige planerar att införa något liknande här.

Bara minuter efter ett larmsamtal kan nederländsk polis skicka ut signalement på misstänkta eller saknade personer till de som bor i området. Systemet kallas för Burgernet och polisen i Sverige planerar att införa något liknande här.

Kvällen före avresan till Utrecht laddar jag ner Burgernet-appen och knappar in adressen till mitt hotell på Kanaalstraat 197. Det är där jag ska bo under min reportageresa. Jag ställer in ett bevakningsområde på en kilometers radie runt hotellet. Svårare än så är det inte. Nu kommer jag vara den nederländska polisens ögon och öron i kvarteret. Händer det något skumt, får jag ett signalement på den misstänkta direkt till appen. Vad ska jag göra då? kan man undra.

Kraven är blygsamma. Jag ska masa mig upp ur tv-soffan, gå fram till fönstret och titta ut. Ser jag någon som passar in på beskrivningen ska jag ringa 112. Chansen är liten. Jag vet. Men om mitt tips leder polisen till rätt person kan jag räkna med ett besök av självaste borgmästaren.
– Ja, det är sant. Han kommer med blommor och choklad och alltid med en fotograf i släptåg, skrattar polisen Dominique Teunissen när jag träffar honom i Utrecht någon dag senare.

Dominique är en lång, blond och jovialiskt leende holländare som projektleder Burgernet i Midden Nederland – regionen mitt i Nederländerna där Utrecht är största stad. Det ingår i hans jobb att gå igenom alla ärenden där Burgernet har kommit till användning.

Frågar man honom om en favorit blir det utan tvekan fallet med damen som fångade boven när hon stod och skalade potatis. Historien utspelade sig i staden Amersfort och började med ett slagsmål mellan två bilister på motorvägen. Förövaren flydde platsen och det blödande offret kunde själv ringa 112 och ge ett signalement. Ledningscentralen skickade ut det till Burgernetanvändarna i området.

Någon vidarebefordrade meddelandet i sin lokala Whats app-grupp, och det var då det plingade till i telefonen hos damen som stod och skalade potatis. Hon läste meddelandet, tittade ut genom köksfönstret och konstaterade att den misstänkte stod i hennes trädgård. Sedan var polisen bara ett larmsamtal bort.
– Vi hade aldrig fått tag i honom utan Burgernet, säger Dominique.

Att få publicitet kring den typen av framgångar har varit viktigt för Burgernets tillväxt. Varje gång en borgmästare låter sig fotograferas med någon vardagshjälte har nya medlemmar strömmat till.

Nätverket som började i liten skala på en mindre ort utanför Utrecht har vuxit stadigt under årens lopp och har nu 1,7 miljoner medlemmar i Nederländerna. I Midden Nederland handlar det om tio procent av befolkningen och då har man inte räknat dem som har laddat ner appen utan att vara registrerade användare.

Systemet kan nu vara på väg till Sverige. Det framgår av programdirektiven för den svenska polisens serviceprogram 2024. Där finns ett mål att utveckla och införa ”…ett digitalt verktyg som möjliggör att medborgarna engageras i uppklarningen av brott/händelser genom att i realtid kunna lämna information till polisen.” Representanter för Burgernet har också varit i Sverige och demonstrerat systemet.

Dominique Teunissen tar mig till regionledningscentralen i Utrecht för att träffa spindlarna i medborgarnätet. Här sitter operatörer för ambulans, brandkår och polis i ett gemensamt kontrollrum med heltäckningsmatta på golvet och rader av skärmar på skrivborden.

En av dem är Mel Schijfs. En ung polis med Clark Gable-mustasch och nyfiken blick. Han hävdar bestämt att han har varit polis i tio år, men ser ut som om han just har tagit studenten.
– Jag är 28 år och började på polisutbildningen när jag var arton, förklarar han.
Mel delar sin tid mellan gatan och kontrollrummet. Ena månaden jagar han runt i yttre tjänst, nästa sitter han här i en bekväm kontorsstol och ser sina kollegor som gröna punkter på en karta.
– Ser du de där? Det är två patruller som har svarat på ett larm. De kommer snart att bli röda, säger han pekar på en av sina fem skärmar.

I Houten, en mindre ort utanför Utrecht, är ett Burgernetfall under uppsegling. En parkeringsvakt har sett en yngling köra iväg på en stulen moped och ringt in ett signalement till polisen. Den ansvariga operatören har skickat ut ett meddelande till alla Burgernetanvändare i området.

”Pojke med mörk hudfärg, vita byxor, vita skor och glasögon, på en moped med ett registreringsnummer som slutar med 86J.”, lyder meddelandet som har gått ut både som sms och som inläst röstmeddelande till medlemmarnas fasta telefoner.
Operatörerna undviker direkt utpekande information som hemadresser, namn och hela registreringsnummer.
– Man får tänka på att allt sådant finns kvar på nätet för evigt sedan. Användarna ska bara få det de behöver för att känna igen personen, säger Mel Schijfs.

På bordet finns också en laminerad lathund som säger vad man får och inte får skriva i ett signalement. Uppgifter om nationalitet får inte förekomma om man inte är helt säker på personens härkomst. Däremot är östeuropé eller slaviskt utseende okej som beskrivningar. Man får inte skriva att en misstänkt tros vara beväpnad för det kan ”sprida onödig rädsla”. I stället skriver man att användarna bara ska ringa 112 och inte vidta några andra åtgärder mot personen.

Händer det att medborgare tar lagen i egna händer och ger sig på någon misstänkt som ni har skickat ut signalement på?
– Det har hänt att människor har stoppat och hållit i misstänkta, men jag aldrig hört att någon har blivit skadad.

De kriminella då – använder de Burgernet?
– Absolut, vi skulle ljuga om vi sade att de inte gör det. Den som vill bli registrerad medlem måste gå igenom en screening. Men vem som helst kan ladda ner appen.

Och vad använder de den till tror ni?– De vill veta vad vi vet. De byter jacka om de vet att vi letar efter dem eller ber sina vänner att gå ut på stan med kläder som stämmer in på signalementet för att förvirra.

I ungefär hälften av Burgernetärendena får polisen inget svar alls från användarna. Men i 20 procent av ärendena kommer det in tips som är så bra att det leder polisen till rätt person.
I regionen Midden Nederland handlar 60 procent av alla Burgernetärenden om försvunna personer – barn som har sprungit bort eller åldringar som har gått vilse. Skälet är att det alltid finns ett bra signalement på saknade personer.

En av miljoner Burgernetanvändare är Dorien Fester, 50 år, som jobbar inom läkemedelsindustrin och bor i det lilla samhället Soest. Hon är en stark supporter av Burgernet men så har hon också gett ett avgörande tips i ett fall med en försvunnen pojke.
– Jag kan inte säga hur ofta Burgernet är framgångsrikt men om man som jag har varit med om det en gång så tycker man att det är värt det.

Vad var det som fick dig gå med i nätverket?
– Jag tror det är bra att många hjälps åt för att hitta kriminella eller gamla som har kommit bort. Jag såg det nog som min plikt.

Burgernet har fått viss kritik för att uppmuntra angiveri. Men enligt Marco Gerling, kriminalreporter på Utrechts Nieuwsblad, är systemet helt okontroversiellt för de flesta holländare.
Han har skrivit om Burgernet ända sedan starten 2012 och det var främst i början som det förekom kritik på grund av olika barnsjukdomar. Till exempel var det många användare som blev arga när de blev uppringda på nätterna och förväntades gå upp och titta efter misstänkta personer.
– Man kan stänga av Burgernet på natten men det stod med väldigt liten text, så många hade missat det.

Brist på information och återkoppling har också varit en kritik.

– Det är ett problem för polisen eftersom man inte alltid kan berätta varför man söker en viss person. Säger de att en man är misstänkt för övergrepp mot barn, finns det en risk att folk slår ner honom. Men de har blivit bättre på att återkoppla i efterhand om en eftersökt person hittats eller inte.

Marco Gerling upplever att det finns ett sug bland holländare att engagera sig och göra en insats för samhället och det har polisen lyckats kanalisera genom bland annat Burgernet. Han tror att det också är ett sätt att kompensera för besparingar som sker inom polisen.
– När det blir färre poliser på gatorna måste man använda medborgarna som ögon och öron.