Hösten 2017 beslutade Polisens enhet för verksamhetsskydd att en polis inte längre var godkänd för säkerhetsklassat arbete. Bakgrunden var att kvinnan hade en parrelation med en man som dömts för bland annat grovt vapenbrott, grov stöld och narkotikabrott. Det fanns också uppgifter om att polisen på olika sätt hade hjälpt den dömde mannen under en av domstolsprocesserna mot honom.
Beslutet ledde till att personalansvarsnämnden ett halvår senare sade upp polisen. Enligt nämnden gick det inte att omplacera henne till ett arbete utan krav på säkerhetsklassning, eftersom det inte fanns några sådana lediga.
Polisförbundet stämde arbetsgivaren i Arbetsdomstolen och ville att uppsägningen skulle ogiltigförklaras och att den uppsagda polisen skulle få skadestånd. En knäckfråga i målet var om Polisen som arbetsgivare har rätt att säga upp en anställd, enbart med hänvisning till ett säkerhetsbeslut från enheten för verksamhetsskydd. Eller om arbetsgivaren måste göra en egen bedömning av omständigheterna bakom säkerhetsbeslutet och avgöra om de utgör saklig grund för uppsägning.
Polismyndighetens linje har varit att regionen eller avdelningen där den anställda är placerad inte har någon möjlighet att ifrågasätta verksamhetsskyddets bedömning, och i vissa fall inte ens känner till skälen bakom. Därför menar myndigheten att säkerhetsbeslutet i sig räcker som saklig grund för uppsägning. Men Arbetsdomstolen gick på Polisförbundets linje och slog fast att arbetsgivaren måste göra en egen bedömning av de faktiska omständigheterna innan ett beslut om uppsägning tas.
Domstolen gick sedan vidare och tittade på de faktiska omständigheterna i fallet. Domstolen konstaterade att en relation mellan en polis och en person som har begått brott innebär en risk, men att relationen i sig inte rättfärdigade en uppsägning. Det avgörande var i stället hur polisen hade agerat under domstolsprocessen mot mannen .
Enligt domstolen var det bland annat bevisat att hon åtagit sig att leta efter bevismaterial som talade för hans sak och hade begärt ut handlingar ur förundersökningen för hans räkning. Domstolen landade i att hennes agerande, i kombination med hennes fortsatta relation med mannen, riskerade allmänhetens förtroende både för henne som polis och för Polismyndigheten. Därmed var uppsägningen korrekt.
Arbetsdomstolen avslog Polisförbundets yrkande om att uppsägningen skulle ogiltigförklaras, liksom yrkandet om skadestånd till polisen. Som förlorande part dömdes förbundet att betala Polismyndighetens rättegångskostnader på drygt 320 000 kronor.
Polisförbundets jurist Fredrik Westin tycker ändå att det är bra att Arbetsdomstolen har kommit med ett klargörande.
– Det var viktigt att få ett förtydligande om att en återkallad säkerhetsklassning inte räcker som grund för uppsägning, säger han.
Betyder det här att en polis kan få jobba kvar efter att verksamhetsskyddet har dragit in säkerhetsklassningen om arbetsgivaren bedömer att inte finns saklig grund för uppsägning?
– Hypotetisk skulle det kunna innebära det, eftersom domen säger att det är två helt olika prövningar.
Vad ska polisen i fråga jobba med då?
– Det är en fråga som får hanteras utifrån varje enskilt fall.
Betyder det här att poliser alltid ska få veta skälen för en uppsägning, även när det är säkerhetsskäl som ligger bakom?
– Ja, åtminstone om frågan går vidare till Arbetsdomstolen. För det är ju vad arbetsgivaren åberopar som skäl för uppsägningen som domstolen sedan använder i sin bedömning av om det har funnits saklig grund.