ANNONS;

ANNONS:

 
 


Så här ser Polistidningen nummer 5 ut. Den delas ut runt den 18 oktober till dig som är medlem eller prenumerant.
Om du inte fått tidningen, trots att du är medlem, kontakta Polisförbundets medlemsservice: medlemsservice (at) polisforbundet (punkt) se

Läs mer om Polistidningen här.

 
 

Ordförandeord

Vi måste skydda den som skyddar! 

Lena Nitz, ordförande

 
 

 
 

Arkiv

Patrik Danielsson, nationellt huvudskyddsombud. Foto: Elin Åberg

Med rätt att stoppa arbetet

Publicerad 2019-10-21

Aktuellt När Patrik Danielsson kommer in i mötesrummet lägger han mobilen och ett tummat exemplar av arbetsmiljölagen på bordet.
– Den där är min bibel, säger huvudskyddsombudet för landets alla poliser.

Dåliga rutiner, bristande resurser och okunskap om arbetsmiljö är problem som Patrik Danielsson, polisens nationella huvudskyddsombud, tampas med dagligen. Till sin hjälp har han lagar, förordningar och 30 års erfarenhet som polis.

– Jag påtalar ofta vad som står i arbetsmiljölagen, när jag är på olika möten med arbetsgivaren. Om jag ska vara klar och tydlig med vad jag vill så måste jag kunna tala om var jag har mitt stöd, vad lagstiftaren säger.

Mötesrummet för dagen är ”Konstapeln” på Polisförbundets kansli i centrala Stockholm. I en annan ände av korridorerna har Patrik Danielsson sin arbetsplats. Skrivbordet står lite inklämt precis vid fönstret, med utsikt över en glest trafikerad bakgata och ett gråbeige kontorshus. Rummet verkar lite trångt, eftersom han delar det med förbundets studerandeombudsman, Peter ”Peppe” Larsson.

– Men han är nästan aldrig här. Så jag får styra och ställa som jag vill, säger han lite skämtsamt.

Patrik Danielsson har haft sitt uppdrag i ganska precis ett år. På Polisförbundets kongress förra hösten valdes han in i förbundsstyrelsen och strax därefter blev det klart att han också blev nytt nationellt huvudskyddsombud för alla landets poliser. Ett uppdrag som ligger honom varmt om hjärtat.

Patrik Danielsson

Ålder: 51 år.
Bor: Villa i Arvika.
Familj: Fru och fyra barn mellan 13 och 20 år.
Polis sedan: 1989, firar 30 år i yrket nu i höst. Har bland annat jobbat på Norrmalm i Stockholm, vid piketen i Stockholm och på olika funktioner inom polisen i Värmland. Har varit yttre befäl i Karlstad, närpolischef och chef för ordningsavdelningen i Arvika.
Fackligt uppdrag: Nationellt huvudskyddsombud sedan hösten 2018. Tidigare huvudskyddsombud för polisen i Värmland och regionalt huvudskyddsombud i Bergslagen.
Övrigt: Gjort FN-tjänst i Bosnien och Somalia

Med 30 år som polis har han sett både det ena och det andra i arbetsmiljöväg. Han har dessutom jobbat som chef under flera år, och har stor förståelse för hur pressade de kan vara.

Brist på tid och resurser är dock inga ursäkter för att inte ha en schyst arbetsmiljö. Det är något som Patrik Danielsson återkommer till flera gånger under intervjun. Likaså hur viktigt det är med systematiskt arbetsmiljöarbete.

– Det står både i arbetsmiljölagen och i Arbetsmiljöverkets föreskrifter att alla arbetsgivare ska bedriva ett systematiskt arbetsmiljöarbete. Så det är inte så att Polismyndigheten kan välja bort det. Men där finns det stora brister. Man väljer ofta att inte se de problem som finns, det finns en tendens att hellre bortförklara i stället för att lyfta upp och jobba aktivt med dem.

Patrik Danielsson menar att det skulle gå att förebygga många arbetsmiljöproblem om myndigheten jobbade mer systematiskt.
– Det finns ju arbetsplatser där det fungerar bra. Där chefen har förståelse för hur arbetsmiljöarbetet ska bedrivas och vet att det är viktigt att samverka med skyddsombudet. Men på andra ställen gör man inte det man ska.

Som exempel på det nämner han skyddsronder.
– Då ska det göras en handlingsplan och uppföljning. Men det görs ofta inte, sådant kan ligga och skvalpa i flera år. En annan sak är att man gärna tar med ekonomin. Men enligt lagen får inte ekonomin vara ett hinder för att åtgärda arbetsmiljöproblem.

Det är inte bara det nationella huvudskyddsombudet som tycker att det finns mer att göra i myndighetens systematiska arbetsmiljöarbete. Arbetsmiljöverket håller just på att slutföra en inspektion som ska vara klar nu under hösten. Patrik Danielsson ser fram emot resultatet av den. Han är säker på att den kommer att innehålla saftig kritik mot arbetsgivaren. Och det kan han använda i sitt uppdrag.
– Det är en styrka att de delar vår uppfattning att det finns brister i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Med Arbetsmiljöverket i ryggen blir det lättare för mig att få arbetsgivaren att vidta åtgärder.

Som nationellt huvudskyddsombud ska han samordna Polisförbundets skyddsorganisation, det vill säga alla skyddsombud som är spridda över hela landet. I praktiken blir det främst de regionala huvudskyddsombuden, som finns i varje polisregion och på de nationella avdelningarna, som är Patrik Danielssons nätverk.
– Jag kan inte ha kontakt med 1 400 skyddsombud. Så jag är beroende av att huvudskyddsombuden i regionerna fångar upp saker som händer hos dem. Sedan kan jag samordna och se vilka problem som kan ha nationell bärighet. De fallen kan jag driva och kräva åtgärder av arbetsgivaren på central nivå.

Patrik Danielsson beskriver sitt uppdrag som mer strategiskt än operativt. Eller, som han uttrycker det ”det är inte så mycket skruv och mutter i mitt uppdrag”. Som nationellt huvudskyddsombud har han hela Polismyndigheten som sitt skyddsområde. Det innebär bland annat att han kan gå in och kräva åtgärder var som helst i landet. I förlängningen kan han också – som alla skyddsombud – kräva att arbetet stoppas, om det finns en ”omedelbar och allvarlig fara för arbetstagares liv eller hälsa”. Men det är en svår avvägning, medger han.
– Ja, med tanke på hur vår verksamhet ser ut så kan det vara svårt. Om det gäller något som finns i den fortlöpande verksamheten så kan jag lägga ett stopp. Om det är ett skarpt läge, där allmänheten kan vara i fara, skulle jag begära att Arbetsmiljöverket prövar stoppet. Sannolikt skulle det upphävas, men det är åtminstone en tydlig signal.

Det senaste halvåret har Patrik Danielsson varit nära att stoppa arbetet vid ett par olika tillfällen. Ett exempel är i våras, när en polis i Huddinge hade skjutit av sig ett finger med förstärkningsvapnet MP5, efter att vapnet hade konfigurerats på ett sätt som inte var godkänt. Som nationellt huvudskyddsombud såg Patrik Danielsson att det fanns en risk att samma sak skulle hända i andra delar av landet och begärde åtgärd. Även Arbetsmiljöverket krävde samma sak efter en inspektion. Polismyndigheten tog tag i saken, och arbetet behövde aldrig stoppas.

Ett annat uppmärksammat exempel var i somras när polisens sköldar visade sig vara så sköra att de gick sönder då man kastade en rå potatis på dem. Testet gjordes i region Syd, men Patrik Danielsson hade uppmärksammat att det varit tillbud på flera andra ställen. Han krävde då omedelbara åtgärder med stöd av arbetsmiljölagen.
– Efter min begäran gjorde arbetsgivaren en snabb utredning, konstaterade att skölden inte håller måttet och beslutade om ett nationellt brukandeförbud, sade han då till Polistidningen.

”Det är en tuff arbetsmiljö där ute. Både för de som jobbar med ingripanden och med utredningar av till exempel grova brott eller barnpornografi. Men också i annan verksamhet, chefer som sliter med stora inflöden och små resurser. Och många jobbar med svåra ärenden, som är tunga känslomässigt.”

Ofta handlar diskussionerna om polisers arbetsmiljö om fysiska risker, hot och våld. Men med Patrik Danielssons helikopterperspektiv är det tydligt att arbetsmiljön består av mycket mer än så. Det gör också skyddsombudets uppgift komplex. Det krävs både en stark skyddsorganisation och en arbetsgivare som tar hand om de problem som uppstår, menar Patrik Danielsson.
– Det är en tuff arbetsmiljö där ute. Både för de som jobbar med ingripanden och med utredningar av till exempel grova brott eller barnpornografi. Men också i annan verksamhet, chefer som sliter med stora inflöden och små resurser. Och många jobbar med svåra ärenden, som är tunga känslomässigt.

Trots svårigheterna är Patrik Danielsson optimist när han talar om framtiden.
– Ja, jag upplever ändå att vi har ett bra samtalsklimat där vi försöker hitta lösningar tillsammans. I alla fall på min nivå, det kan se annorlunda ut på andra ställen. Jag tror att vi kommer att hitta vägen framåt i det systematiska arbetsmiljöarbetet. Det måste vi göra, särskilt med tanke på att myndigheten ska växa och anställa så många nya. Men då måste arbetsgivaren gå från ord till handling