När Polistidningen träffar Henrik Dider har han varit Polismyndighetens HR-direktör i drygt i fyra veckor. Han började sin HR-karriär inom försvarsmakten, men har varit HR-chef på Scandic Hotels i nio år. Innan dess, bland annat, på Ikea. Nu vill han tillbaka där han började, i det offentligas tjänst.
– Jag vill ge det bidrag till samhället som jag kan ge, säger han.
Vet du vad du ger dig in på?
– Jo, det vet jag. Jag är obotligt framtidsinriktad som person.
Samtidigt menar han att man måste ha respekt för det som har hänt bakåt och förstå det.
– Den resan är jag inne på nu.
Polisen är redan Sveriges största myndighet. Det ska rekryteras många. Hur ser du på den utmaningen?
– För mig är det inte en jag-fråga utan en vi-fråga. Vi är i dag 31.000 kollegor. Var och en av oss är bärare och ambassadörer för de kärnvärden vi har och den verksamhet vi vill stå för, i dag och i morgon. Det är summan av vad vi gör, eller inte gör, som avgör om vi kommer lyckas attrahera de som vi behöver för att bli närmare 40.000 de kommande fem åren.
Lön är en faktor som ofrånkomligen har betydelse för hur attraktiv en anställning kan vara. Det finns ett missnöje med lönen här. Hur ser du på det?
– Där tänker jag lite på hur vi gjorde på Scandic, säger Henrik Dider.
Hotellkedjan kom att bli en dokumenterat populär arbetsplats under hans tid.
Han menar att man, som anställd, vill ha olika saker beroende på vem man är och i vilken fas i livet man är och att det är viktigt att kunna erbjuda vad han kallar för en ”bred offert”.
– I något fall var arbetstidens förläggning en viktig fråga, i något fall var inkomsten jätteviktig och i ett annat fall en pensionsförsäkring.
Den tidigare HR-chefen, Kajsa Möller, sade i en intervju att personalomsättning är bra. Men just när det gäller poliser utbildas ju bara så många som anses behövas. Hur resonerar du kring det?
– Jag tror att den absoluta majoriteten av oss som jobbar här ska stanna kvar, men jag tror också att alla organisationer behöver ett flöde. Men flödet måste vara i balans. Hur den balansen ska se ut är den gyllene frågan.
Behöver polisyrket överetableras, menar du?
– Det har jag ännu ingen uppfattning om.
Annars måste de väl stanna, de som utbildas?
– Absolut. Samtidigt är ju vi en myndighet som måste vara i balans med vår samtid och framtid och då behöver vi både syresätta andra delar av samhället med vår kompetens och vice versa. Men det är ju nyanser vi pratar om här.
Hur ser du på att poliser öppet uttrycker missnöje med arbetsvillkor och lön, utifrån att det är allas ansvar att framstå som en attraktiv arbetsplats?
– Jag har inte följt den debatten. Men en av de faktorer som gjorde Ikea framgångsrikt var ju att det internt var högt i tak och fanns en förväntan att uttrycka det man upplever.
Internt ja, men hur ser du på att uttrycka kritik utåt?
– Vi lever ju i ett öppet samhälle och vi har ju en yttrandefrihet tänker jag, men jag har inte funderat djupare.
Hur ser du själv på öppenhet? Kommer Polistidningen få ställa jobbiga frågor till dig om det uppstår kritik på ditt område framöver?
– Självklart ska HR-avdelningen svara på de frågor som uppkommer kring HR-avdelningens arbete.
