Stefan Wehlin på Polismyndigheten är inte förvånad över de skillnader som Polistidningens genomgång visar. Han är gruppchef på HR-kompetens och arbetar med polisprogrammet.

– Vi kravställer genom utbildningsplanen, men sedan har lärosätena en pedagogisk frihet när de gör sina kursplaner och bestämmer själva hur examinationerna ska gå till.

Men får ni ut samma produkt från utbildningarna då?
– Vi saknar en uppföljning av det. Det enda som vi har är den feedback vi får från regionerna när det gäller studenter som får sin aspirant förlängd eller om de ser brister hos nyutbildade polisassistenter.

På vissa utbildningar testar man gripstyrka, rörlighet i leder och koordination – på andra gör man det inte. Är det här förmågor som är viktiga i polisjobbet eller inte?
– Kravet vi ställer är att studenten ska bibehålla den fysiska förmåga som fanns vid antagningstillfället. Utifrån det så har lärosätena själva lagt upp sina tester. För att kunna gå in och kommentera enskilda prövningsmoment skulle jag behöva gå in djupare på vad de är tänkta att leda till.

När det gäller examinationen i skytte använder samtliga lärosäten Polismyndighetens kompetensprov, utom Linnéuniversitetet som har ett eget, mer dynamiskt, prov. Det bygger på forskning om hur poliser faktiskt använder tjänstevapnet i skarpt läge, enligt Roger Johansen, Polkonlärare på Linnéuniversitetet.

– Studenterna får hantera vapnet i rörelse, söka skydd när de själva blir beskjutna, definiera hotet innan skott och exempelvis skjuta mot bålen om tavlan visar en figur med skjutvapen och mot benen om den har en kniv, förklarar han.

Vid tre tillfällen under utbildningen får studenterna även skjuta det kompetensprov som används inom Polismyndigheten, men det ingår inte i examinationen och det finns inga krav på att de ska uppnå ett visst träffresultat.

Hur går det för era studenter när de sedan kommer ut som färdiga poliser och måste klara myndighetens kompetensprov? 
– Vi har inte hört så mycket klagomål förutom från ett polisområde som menade att de var sämre på precisionsskyttet från tjugo meter.

Polisförbundets studerandeombudsman Peter ”Peppe” Larsson jobbar som polis i Göteborg och upplever att skyttekunskaperna skiljer sig åt mellan studenter från olika lärosäten.

– En del studenter från Linnéuniversitetet har problem med precisionsskyttet när de kommer ut som som aspiranter. Där har vi fått sätta in extra träning för att de ska bli godkända. Det behöver inte betyda att de har fått en sämre skytteutbildning, enligt honom.

– Forskningen säger att poliser oftast skjuter på några få meters håll i mörker, och precisionsskytte från tjugo meter är ju inget man gör vid ett ingripande som polis, säger han.

Från Polismyndighetens sida tycker man att det är problematiskt om ett lärosäte avviker så pass mycket när det gäller skyttet.

– Utbildningen måste vara kopplad till det prov som vi på myndigheten har bestämt inom Polkon. Det är något vi behöver titta på tillsammans med Linnéuniversitetet, säger Stefan Wehlin.

Myndigheten kan behöva bli mer specifik i sin beställning, enligt honom.

– Vi kanske måste likrikta och ange tydligare vad studenterna de facto ska kunna.

RÄTTELSE:
I en tidigare version av artikeln framstod det som att polisutbildningen i Borås bara har tre tester i sin examination av studenternas fysiska förmåga. Korrekt är att examinationen omfattar sammanlagt tolv tester. Men det är bara på tre av testerna som studenten måste uppnå ett visst resultat för att bli godkänd. För övriga nio tester är kravet endast att de ska genomföras. Resultaten från dessa tester använder studenten för att planera sin egen träning under utbildningen.