Mikael Andersson är polis och jobbar med lokalförsörjning på ekonomiavdelningen. I våras fick han ett beslut från arbetsgivaren som slår fast att han inte behöver ett tjänstevapen i jobbet. Vapnet skulle med andra ord återlämnas. Mikael blev förvånad eftersom han är utbildad skjutinstruktör och ser sig själv som en resurs om det händer något som kräver ett polisiärt ingripande.
– Med tanke på den polisbrist vi har så är jag helt oförstående till att man driver att plocka vapnen av poliser som är beredda att ingripa om det behövs.
Han kan tvärtom tänka sig att ta ett större polisiärt ansvar.
– Jag rör mig mycket ute på stan. Varför inte tilldela mig en Rakel, så finns jag tillgänglig om något händer?
Men om du vill vara beväpnad och ha en Rakel, borde du inte jobba som ingripandepolis då?
– Det gjorde jag i början av karriären men jag har gått vidare till andra arbetsuppgifter under mina 30 år. Jag tillför saker i min nuvarande tjänst. Det jag erbjuder är att finnas som en extra resurs.
Mikael berättar att hans kollega, som också är skjutinstruktör, fick ett likadant beslut men att kollegan valde att byta till ett jobb på region Stockholm där han kunde behålla vapnet.
Rätt att bära vapen
Behov av skjutvapen har den polisman som regelbundet eller tillfälligt tjänstgör i yttre eller inre tjänst och i sin funktion förväntas utföra ingripanden som kan innefatta våldsanvändning.
Inre tjänst där det kan vara motiverat att bära skjutvapen är:
- tjänst i reception eller annan lokal dit allmänheten har tillträde, eller
- vid utförande av bevakningsuppgifter.
Källa: Polismyndighetens föreskrifter och allmänna råd om polisens skjutvapen m.m. (PMFS 2016:5, FAP 104-2)
I grund och botten gäller samma regler för poliser som för andra statstjänstemän. Bara den som behöver ett skjutvapen ”i sin tjänst” ska tilldelas ett sådant. Det framgår av förordningen om statliga myndigheters skjutvapen. Polismyndigheten har dessutom utfärdat en egen föreskrift och kompletterat den med allmänna råd. Där kan man läsa följande: ”Behov av skjutvapen har den polisman som regelbundet eller tillfälligt tjänstgör i yttre eller inre tjänst och i sin funktion förväntas utföra ingripanden som kan innefatta våldsanvändning.”
Polisförbundet menar att det finns en sådan förväntan på alla poliser eftersom en polis, oavsett funktion, har ingripandeskyldighet både i jobbet och på fritiden.
– Då blir det också en arbetsmiljöfråga att du har den utrustning som krävs för att kunna uppfylla ditt uppdrag, säger förbundsjurist Fredrik Westin.
Fredrik Westin, förbundsjurist
Foto: Eva Schoultz
Arbetsgivarsidan köper inte det resonemanget. Det säger Tomas Windahl som är ämnesansvarig för Polkon på myndigheten.
– Då skulle vi behöva gå beväpnade hela tiden. Ingripandeskyldigheten betyder inte att du måste gå in fysiskt i en situation. Du kan svara upp genom att ringa efter förstärkning eller ta vittnesuppgifter till exempel, säger han.
Men facket har ett till argument, nämligen att poliser är krigsplacerade inom totalförsvaret och har till uppgift att upprätthålla lag och ordning i händelse av krig.
– Det korrelerar inte med att man fråntar dem deras tjänstevapen, säger Polisförbundets Fredrik Westin.
Arbetsgivarsidan avfärdar även detta.
– Så länge det inte är fullskaligt krig full följer vi i stort sett våra ordinarie arbetsuppgifter, och blir det krig kommer vi behöva andra vapen än SigSauer för att stötta Försvarsmakten, säger Tomas Windahl.
Så långt om regelverket. Men frågan är om inte ekonomi och praktiska överväganden är lika styrande för vilka poliser som får ha tjänstevapnet kvar.
Utöver ekonomiavdelningen har också it-avdelningen börjat avväpna sina medarbetare. Där blev nio poliser av med sina tjänstevapen på ett bräde i våras. Polisförbundet protesterade och ville att beslutet skulle upphävas, men arbetsgivaren sade nej och förhandlingen slutade i oenighet.
Frågar man däremot Noa så finns det inga planer på att avväpna poliser där. Det gäller oavsett om de har behov av vapnet i sina funktioner eller inte, enligt Anna-Karin Belfrage, polisintendent på avdelningen.
– Noa är en avdelning med ett stort antal poliser i polisiär kärnverksamhet och avdelningen har en robust vapenorganisation för att omhänderta frågor om vapen och fortbildning inom polisiär konflikthantering, säger hon.
Att låta några extra poliser behålla sina vapen innebär med andra ord inget större merarbete för Noa.
Annat kan det vara för ekonomiavdelningen eller it-avdelningen som måste hålla sig med vapenredogörare, vapenförteckning och skjutinstruktörer, trots att de bara har ett fåtal beväpnade medarbetare.
Enligt Sofia Ask, ordförande för Polisförbundets nationella avdelningar, har detta varit ett argument från arbetsgivarsidan.
– Det har använts som en ursäkt av it-avdelningen att man inte har kompetensen kring vapen. Men då kan väl Noa ta hand om den administrativa biten. Det är ju samma myndighet. Jag tycker vi tänker väl mycket i stuprör.
Sofia Ask, ordförande Polisförbundets nationella avdelningar
En annan omständighet som kan bidra till att poliser avväpnas är att avdelningar som låter sina poliser behålla vapnen också får bära kostnaderna för deras fortbildning. Och numera gäller ett krav på minst 24 timmars Polkonutbildning per år för den som bär tjänstevapen.
– Avdelningarna tycker inte att de har resurser att låta poliser vara borta för att göra kompetensprov med mera, om de inte behöver det i sin tjänst. Men alla poliser har en ingripandeskyldighet och är krigsplacerade så jag har svårt att förstå hur de tänker, säger Sofia Ask.
Polistidningen har försökt få en kommentar från it-avdelningens ledning men de har avböjt. På de avdelningar där poliser har fått sina tjänstevapen återtagna, har förhandlingarna mellan fack och arbetsgivare slutat i oenighet. Polisförbundet överväger nu att ta frågan vidare till rikspolischefen.
