Områdespoliserna Erwin Halilovic och Johan Erntell parkerar polisbussen utanför Afrikas horn – somaliska föreningen i Vivalla. De åker hit ibland för att snacka med folk och knyta kontakter, men lite oro blir det alltid när de dyker upp.
– Problem? undrar en man som står och huttrar i mörkret utanför entrén.
– Nej, nej, inga problem, försäkrar Erwin och öppnar dörren till föreningslokalen.
Kanske ångrar han sig när en doft av marijuana slår emot honom där inne, men det är inget han visar i så fall. I stället hälsar han glatt på de unga killarna som trängs i sofforna denna fredagskväll. Längre in i lokalen skymtar grupper av äldre män. Kvinnorna finns i en separat del och syns inte till.
Vivalla
Kategori: Särskilt utsatt område.
Folkbokförda: 7.370
Uppskattat antal invånare: 8.500
Sysselsättningsgrad: 32 %
Källa: Polismyndigheten
En gänglig kille i bylsig vinterjacka kommer fram till Erwin och visar att han pratar med en kompis på Facetime. Kompisen tänder vad som ser ut att vara en krokig joint, drar ett djupt bloss och blåser rakt in i kameran så att skärmen fylls av rök. Erwin väljer att spela dum hellre än att bli provocerad.
– Är han utomlands, eller? För annars vore det där olagligt.
Han är van vid den här charaden. Killarna testar gränserna. Erwin och kollegorna väljer sina strider.
– Min inre polis vill ju beivra brott, men det är inte motiverat att visitera alla i den här lokalen för att det luktar marijuana. Och vi ingriper inte bara för att vi blir provocerade, förklarar Erwin.
Men visst kan det vara påfrestande.
– Ibland har man ju dåliga dagar när man inte hanterar det lika bra. Man känner bara: Inte den här valsen igen. Men vi måste alltid vara korrekta och kunna förklara allt vi gör, annars blir det värre.
I grund och botten gillar han att arbeta i Vivalla.
– Det finns en gemenskap bland människorna som bor här. Man hälsar på gatan och hjälper varandra. Vi sitter i samma båt allihop. Det är känslan.
Erwin är något av en lokalpatriot och berättar stolt om de sociala insatser som görs i området. Trygghetsvärdarna i centrum, kvällsaktiviteterna för barn och unga. Och så finns det några landmärken man inte får missa.
– Ni måste följa med till Oxhagen och kolla in bron.
Relationer och gränser
All verksamhet i de utsatta områdena ska vara relationsskapande och gränssättande samt utgå från den lokala lägesbilden.
Ur Polismyndighetens strategi för arbete i utsat ta områden, PM 2018:26
Oxhagen ligger granne med Vivalla och blev rikskänt 2016 när SVT:s Agenda åkte dit och gjorde ett reportage. Tv-teamet följde med polisen och möttes av stenkastning och aggressiva ungdomar. Efter det bestämde sig kommunen för att ge området en ansiktslyftning. Nu har en del av husen fått färgglada väggmålningar och på bron över stora vägen syns ett spektakulärt ljusspel efter mörkrets inbrott.
– Snyggt va? säger Erwin när han rullar in med polisbussen i Oxhagens centrum. Det var ungefär här kollegorna fick framrutan krossad när Agenda var med. Men nu är det läge grönt i Oxhagen, precis som i Vivalla, åtminstone i polisiär mening.
På håll ser Erwin två personer med uppdragna luvor korsa parkeringen.
– Ahmed, ropar han.
Killarna stannar.
– Tjena Erwin, svarar de och dröjer sig kvar en stund för att berätta om sina planer för kvällen.
Erwin känner dem från projektet Människan bakom uniformen som går ut på att unga i förorten ska lära sig mer om blåljusyrken, och förhoppningsvis bli mindre benägna att kasta sten på utryckningspersonal. Kanske har det bidragit till att kravallerna har upphört i Vivalla och Oxhagen. Men orsakerna är förstås fler och komplexa.
– Vårt relationsskapande arbete är en del. Vi jobbar med barnen redan i mellanstadiet och kan bryta kedjan där äldre ungdomar betalar yngre för att kasta sten. Sedan har spaningsgruppen sett till att en del tongivande individer har fått fängelse eller lämnat Vivalla.
Han tror också att Vivallamorden förra sommaren kylde ner viljan att ställa till med bråk. Då sköts en ung kille till döds medan en annan slogs ihjäl av en hämndlysten mobb.
– Det berörde verkligen folk som bor här. De blev rädda och insåg vad som står på spel, konstaterar Erwin.
Poliser som jobbar i utsatta områden drabbas i högre grad av påverkansförsök från kriminella. Det framgår av en enkätundersökning som gjordes inom ramen för Polismyndighetens Projekt medarbetarskydd. Och Erwin har fått sin släng av sleven, berättar han.
– Sist jag mottog hot var det en kille som skulle skära halsen av mig och dricka mitt blod. Den typen av uttalanden i stundens hetta kan han leva med. Värre är det när det blir personligt.
Vid ett tillfälle åkte han till en skola för att prata med rektorn till en sextonårig elev som var på väg in i kriminalitet. Efter mötet stötte han på killen som undrade om Erwin hade kommit dit för att hälsa på sin fru. Erwin förstod inte vad han menade. Ja, hon jobbar ju på äldreboendet här bredvid, svarade killen.
– Jag blev rätt förvånad. Eller chockad snarare. Att han hade kartlagt mig och försökte påverka mig för att vi var på honom.
Ett återkommande problem för poliserna i Vivalla är också att det sprids rykten om dem på sociala medier.
– Jag gjorde ett uppehåll från yttre tjänst under en period på grund av en skada. Då spreds det ett rykte om att jag hade fått sparken för att jag sålde vidare beslagtaget knark. Sådana gånger är det bra att ha kollegor på plats här i området som kan dementera rykten.
Polisstationen i Vivalla ligger precis intill centrumbyggnaden. Fördelen är att poliserna kommer väldigt nära invånarna. Nackdelen är att man samtidigt har områdets kriminella aktörer precis runt knuten. Stationen är inget fort med höga stängsel, som polishuset inne i Örebro, utan en ordinär byggnad med utgång rakt ut på den allmänna parkeringen.
brottsligheten i vivalla
- Öppen droghandel.
- Barn och ungdomar med normbrytande beteenden.
- Maffialiknande familjer, tillika affärsidkare.
- Hederskultur.
- Radikalisering.
- Våld i offentlig miljö och i nära relationer.
I lunchrummet tar områdespolisen Kajsa Andersson en fika innan kvällspasset drar igång på allvar. Hon har jobbat i Vivalla i drygt två år och minns den första tiden som en prövning.
– Ungdomarna här testar en verkligen. Men jag försökte gå in med attityden att jag hälsar på alla, och nu känns det som att de vet vem jag är.
Samtidigt behövs det inte mycket för att halka tillbaka på ruta ett.
– Häromveckan blev jag avsläppt av en kollega utanför stationen när jag skulle rusta av. Då är det ett gäng grabbar som börjar skrika ”din lilla fitta” och ”hora” till mig. Jag hade träffat flera av dem förut, så jag kände ju bara ”skärp er”.
Kajsa Andersson, områdespolis.
Förstod du vad det handlade om?
– Vår regionala insatsstyrka hade varit här ute och gjort ett ingripande som nog såg ganska brutalt ut. Det kan ha varit det. Sedan upplever jag att vissa inte har samma respekt för mig som för mina manliga kollegor.
Hur märks det?
– Det är väl mest att de ignorerar mig. Att de inte lyssnar.
Så hur är det att jobba här?
– Alltså det är roligt, men det kan vara ganska tufft mentalt för det är så mycket tugg med ungdomarna. Ibland kan det vara skönt att bryta av genom att åka in till stan och ta hand om fylleristerna där.
vilka begår brotten i området
Cirka 120 personer som består av kriminella entreprenörer, tongivande konfliktaktörer och en svans av yngre personer som agerar kollektivt i boendemiljön.
Entreprenörerna jobbar strategiskt på den kriminella marknaden, konfliktaktörerna står för skjutningar och andra grova våldsbrott medan ungdomarna längst ner i hierarkin kastar sten eller på andra sätt markerar revir i bostadsområdena.
Källa: Polismyndigheten
I ett tjänsterum på gatuplanet sitter spanaren Joakim Starck med fördragna persienner och släckta lampor. På väggen hänger en affisch med skådespelaren Steve McQueen från filmen Bullit.
– Egentligen tror jag inte att något skulle hända bara för att de ser mig sitta här inne, säger han.
Men försiktighetsåtgärderna är en vana som hänger kvar från hans första tid i Vivalla – då när polisens satsning i området var ny.
– På den tiden såg busarna det här som sin privata spelplan. Plötsligt tog myndigheten in mig och annan operativ personal för att jobba i området och då blev det en del sammanstötningar.
Oavsett säkerhetsläget vill han inte ha insyn när han och kollegorna i spaningsgruppen jobbar kväll.
– Vi jobbar ju civilt. Det är inte alla kriminella som känner igen oss, och jag tänker inte bjuda dem på alla våra ansikten, förklarar han.
Stationen i Vivalla är nyrenoverad och fräsch, men särskilt säker är den inte, enligt Joakim.
– Vi har ingen möjlighet att ta oss direkt ner till våra polisfordon eller till våra privata bilar när passet är slut. Jag hoppas vi inte hamnar i en situation där de börjar kasta sten och sprängmedel mot oss, för då blir det avancerad problemlösning för att komma ut.
polisens bemanning i vivalla
Drygt 30 personer fördelade på tre grupper: utredning, ingripande/spaning och områdespolis.
Har ni försökt lyfta frågan?
– Ja, ja, det har snackats om en ny station i 15 år. Just nu säger de att det är närmare än någonsin. Det vore jättetrevligt om det hände under min tid.
Joakim jobbar mot ett annat klientel än områdespoliserna, men poängterar att alla som jobbar här måste ha samma approach.
– Jag träffar inte så mycket ungdomar, däremot träffar jag tongivande kriminella nästan dagligen. Men även vi bygger relationer och måste hela tiden tänka på hur vi beter oss. Det går inte att några poliser i Vivalla går runt och dunkar rygg, medan andra beter sig som svin, för det kommer att slå tillbaka.
Kvällspasset börjar närma sig sitt slut. Områdespoliserna Erwin och Johan åker på ett larm om ett gatuslagsmål i Oxhagen, men slagskämparna har skingrats innan de kommer fram. Sedan rullar de tillbaka mot Vivalla och stationen. Erwin förklarar att Vivalla kräver andra polisiära glasögon än ett genomsnittligt svenssonområde. Här kör folk runt i rena skrotbilar utan att det är något skumt med det, till exempel.
– Man får titta efter felbeteenden i stället, säger han.
Som på beställning kommer det en bil körande på cykelvägen mellan husen.
– Följ efter den där, säger Erwin till kollegan.
Johan svänger in med polisbussen. Trafiksyndaren stannar tvärt och fyra personer hoppar ur bilen. Föraren drar iväg i full sprint in i bostadsområdet. Johan slår på sirenerna och gasar efter. Snart viker den flyende mannen av från gångvägen och springer ut på en gräsmatta.
Erwin hoppar ur bussen och försvinner i mörkret. Han hörs på rakeln när han flåsar fram olika platsangivelser för att Johan ska kunna köra efter.
– Jag har honom, hör man till slut.
Några sekunder senare syns han i ljuset från bussens strålkastare där han ligger över den misstänkte i en blomrabatt. Båda kippar efter luft.
– Den här killen är inte från Vivalla. Han sprang rakt in i en återvändsgränd, flämtar Erwin.
