På skjutbanan är det fuktigt och rått. Om någon timme kommer stora snöflingor börja singla ner från den grå himlen. En av studenterna, som precis avslutat en övning, böjer och sträcker på sina rosakalla fingrar och blåser varm luft i näven.
– Nu fryser jag.
Roger Johansen, ansvarig för vapenutbildningen på Linnéuniversitetet, tycker det är bra att öva skytte i kyla.
– Det är så händerna känns vid stress, säger han.
Roger Johansen började som lärare i Växjö 2014 och har varit vapeninstruktör sedan 1996. Redan när han började som instruktör tyckte han, och flera kollegor med honom, att man befann sig för långt från verkligheten.
– Man lägger mycket tid på att klara kompetensskjutningen.
I sin strävan att skapa en utbildning som är mer anpassad efter polisernas verklighet har Roger Johansen lutat sig mot många olika typer av källor.
Han redogör för forskning och nedtecknade erfarenheter om skjuttekniker som sträcker sig tillbaka till vilda västern. Berömda revolvermannen och sheriffen Wild Bill Hickok ska en gång ha fått ett beundrarbrev med frågan hur han alltid kan träffa.
– Han svarade att ”jag höjer mitt vapen i ögonhöjd, stannar till och trycker av”, berättar Roger.
När man är rädd, förklarar Roger Johansen, kryper man automatiskt ihop lite, armarna spänns och skjutriktningen landar mitt på kroppen på motståndaren. Att skjuta i just en sådan position är någonting man får öva på och här väntar man med att lära sig använda pistolens riktmedel till senare i utbildningen.
Flera undersökningar som gjorts bland poliser, bland annat i USA, visar att avståndet man skjuter på vanligtvis är runt fyra meter och att skjutningen sker under förflyttning. Dessutom är ofta sikten begränsad. Ny svensk statistik pekar åt samma håll.
– Men på kompetensprovet står man still, skjuter på bana och på sju och tjugo meters avstånd.
Roger påpekar att många kollegor i hans egen ålder tar på sig läsglasögon vid kompetensprovet. De kan nämligen inte se riktmedlen utan.
– Jag kan inte heller det. Men vem har på sig läsglasögon i skarpt läge?
Bland den modernare forskning Roger Johansen har lutat sig mot finns polisen och stressforskaren Johan Bertilssons arbete om hur bland annat verklighetsuppfattningen påverkas av stress. Johan Bertilsson doktorerade i våras och det nya utbildningssättet bygger mycket på hans studier. Han är också, i allra högsta grad, närvarande vid övningar och examinationer. Forskarens ansikte pryder nämligen måltavlorna.
– Kåpor och glas!
I par om två, där den ena håller sig tätt bakom klasskamraten rör sig studenterna mot måltavlorna, som är bortvända. När de vänds upp syns tre pappfigurer. Studenterna ska snabbt avgöra hur figurerna är beväpnade och agera därefter. Kylan och fukten har gjort att plattorna med olika vapen har trillat av, så instruktören får i stället tala om hur det ska vara. Det tar udden av överraskningsmomentet lite, konstaterar Roger.
I nästa övning får studenterna skjuta mot fallmål av plåt, först liggande för att sedan rycka fram och skjuta från ytterligare två positioner.
– Fallmål är bra. Det tar en stund för plåtarna att välta och det blir ett naturligt tillfälle att öva verkanskontroll.
Ett par av studenterna sätter varje kula på första försöket. Andra får upprepa, byta magasin och öva på att inte stressa upp sig över det. Att få tillfälle att göra fel och lära sig av det är en viktig del av pedagogiken. – Att få känna sig fram och lära sig hur man fungerar själv, säger Roger.
När alla genomfört övningen ska den i stället utföras baklänges och går då ut på att backa ur en situation.
– Tänk på att stå upp och hölstra, så ni inte sveper er själva med vapnet, påminner Björn Larsson.
Han har jobbat som lärare i Växjö i ett drygt år och tycker att deras metod är bra.
– Det är mer anpassat för verksamheten såhär redan från början.
Han minns när han själv gick polisutbildningen 2002 och upplevde att man stod på linje och sköt.
– Det är bättre att man har med sig från grunden att röra på sig, säger han.
Studenterna på utomhusskjutbanan är färdiga för dagen och får äntligen ta sig inomhus för att tina upp. För ett annat gäng väntar examination på eftermiddagen. Roger visar i skjuthallen hur det kommer att gå till. Det liknar övningen utomhus där man förflyttar sig och ska avlossa skott från tre olika avstånd och positioner. Träffbilden är avgörande för resultatet den här gången. Men under termin två har de haft en examination där beteendet utöver träffbilden var det viktiga. Vapenhantering och att skapa distraktioner för motståndaren genom att förflytta sig är sådant en polis behöver klara av, menar han. Träffbilden används, i den examinationen, bara för att indikera vad de behöver träna på.
Robert
Studenterna i Växjö får också skjuta kompetensprovet vid tre tillfällen, men här är det inte examinerande. Tredje terminaren Robert är en av dem som klarar dagens examination på första försöket. Han trivs bra med vapenträningen i Växjö och uppskattar att man reflekterar mycket kring vad man gör.
– Det är väldigt pedagogiskt och en öppen inställning.
Han tycker också att det är bra att man får möjlighet att själv göra fel för att kunna lära sig av misstagen och bli bättre.
– Jag behöver bli bättre på att göra rätt bedömning och även på att ändra min bedömning om förutsättningarna ändras.
Alla har inte klarat examinationen. En och annan tår torkas hastigt innan frågan ställs om nästa examinationstillfälle. Men Roger Johansen har varit med om de som gråter tidigare i processen.
– Förut hade vi några som grät varje termin när de skulle skjuta första gången, men det har vi inte längre, säger han.
Han förklarar det med att den metodik som används i dag är mer inriktad på att faktiskt bli trygg med vapnet.
– Utbildningen förut var upplagd så att man förklarade för studenterna hur svårt det var och sedan skulle de prestera. Den stressen är inte bra för inlärningen.
Roger visar en video där han testade om det gick att lära en helt ovan person att hantera ett vapen och genomföra en övning med skytte under förflyttning på bara några timmar. Försökspersonerna hittade han hemma. Hans egna barn klarade uppgiften utan problem, berättar han.
Intresset för Växjös sätt att utbilda och examinera i skytte ser lite olika ut på olika håll i landet och en del har varit på besök, säger Roger Johansen, men ännu har ingen valt att göra på samma sätt och alla andra använder fortfarande kompetensprovet som examination.
Det finns det som tyder på att studenterna från Växjö har större problem än andra med att klara kompetensprovet. Roger Johansen är av den bestämda uppfattningen att det är kompetensprovet som borde ändras och ingenting annat. Han drar en parallell till skridskoåkning och menar att precisionsskytte, som största vikten ligger på vid kompetensprovet, är som konståkning. Man kan göra allt möjligt avancerat på skridskorna ostörd, med en uppgjord koreografi. I hockey däremot kan allt hända och händer.
– Du måste ta snabba beslut, göra flera saker samtidigt och rätt vad det är kan du bli tacklad. Vårt jobb är mer som hockey.
Examination i att trycka av
I Stockholm är skytteutbildningen mer traditionell än i Växjö. Men Peter Klintevik, som är momentansvarig på polisutbildningen i Södertörn, tycker att kompetensskjutningen känns daterad.
Peter Klintevik
Peter Klintevik har varit i Växjö och sett hur de jobbar med utbildningen där och tycker att det är intressant.
– Men jag jobbar med riktmedlen först och tänker att när man lärt sig skjuta med riktmedlen kommer det fungera även utan, på kort avstånd.
Som examination har man Polismyndighetens kompetensskjutning både termin två och termin tre.
– I termin två skjuter de kompetensprovet men det som bedöms är hur de hanterar vapnet och klarar säkerheten, inte träffbilden. Den tredje terminen bedöms däremot träffbilden.
Under första terminen har man sedan tidigare en teoridel och en praktisk del, där studenterna bland annat ska visa att de kan ladda och göra patron ur på ett säkert sätt. Nu har man tillfört en del som handlar om avfyrningsteknik.
– Vi har haft för många som haft svårt att avfyra sitt vapen. Antingen saknar de styrkan eller motoriken. De tränade inte heller för det. Examinationen har gjort att de tränar det nu. Det har gett jättebra resultat för den här terminen.
Peter Klintevik påpekar att greppstyrka var en del av antagningen när han kom in 1995. Så är inte längre fallet.
Peter Klintevik har också infört något han kallar för prova-på-skytte första terminen, där studenterna får hjälp med i princip allt utom att trycka av, för att få en uppfattning om hur det känns att skjuta.
– Jag vill att de ska komma ihåg hur det kändes sedan när de gör torrövningar i termin ett. Snabba beslut, dynamik och mer verklighetsbaserad träning sker egentligen bara med färgpatroner.
Peter Klintevik önskar sig egentligen mer rörliga moment.
– Men det är trångt på skjutbanorna, konstaterar han.
Peter Klintevik är, precis som Roger Johansen i Växjö, tveksam till om kompetensprovet i sin nuvarande form är relevant.
– Jag vet inte riktigt varför vi står på 20 meter och skjuter. Det skulle vara bättre med någonting mer relevant. Jag skulle vilja ha det lite mer dynamiskt och kanske att det ingick någon form av beslut.
