– Jag hoppas att ingen ska behöva behandlas som att den bara jävlas, för man vill inte ställa till problem, säger Cecilia Baggesen Fraser.
Cecilia Baggesen Fraser, Verksamhetsutvecklare, Psykiatri Skåne
Hon har lidit av panikångest, ätstörningar och en borderlineproblematik sedan barnåren. I dag är hon 46 år och verksamhetsutvecklare inom Psykiatri Skåne. Hon har också en roll där utifrån sina egna erfarenheter som brukare.
I början av terminen var hon, tillsammans med kollegor från vuxenpsykiatrin, på polisutbildningen i Malmö. Där pratade hon om hur det är att möta blåljuspersonal när man är som allra skörast.
– Det möte jag hade med polisen för 30 år sedan hade stor påverkan på mig. Det känns viktigt att förmedla, säger Cecilia Baggesen Fraser.
Som tonåring rymde hon hemifrån, satte sig på ett järnvägsspår och skar sig själv med rakblad. Hon beskriver det som att poliserna som kom dit mötte henne på ett icke dömande sätt. Att de närmade sig henne försiktigt och med respekt.
– De fick mig att känna att jag hade ett värde, säger hon.
Efter föreläsningen fanns utrymme för studenterna att ställa frågor. Cecilia Baggesen Fraser var överraskad av att de var så pass intresserade av detaljer kring hur de bäst kan agera. Bland annat fick hon förklara varför det är bättre att en person pratar med någon som mår dåligt än att flera ger sig in i samtalet. Detta för att inte kaoset ska förstärkas.
– Ens kognitiva förmågor är väldigt nedsatta i ett sådant läge, säger hon.
Cecilia Baggesen Fraser hoppas att föreläsningarna ska bidra till att fler som möter poliser när de mår dåligt ska få en bra upplevelse, som hon själv fått. Hon känner många som upplevt det motsatta.
Föreläsningen, på en timme och 45 minuter, hölls för studenter på tredje terminen. En av de som deltog var Malin Olofsson. Hon tyckte att många pusselbitar föll på plats och att det var en förmån att få lyssna på och ställa frågor till någon med verkliga erfarenheter.
Malin Olsson
– Det blev så tydligt när hon berättade om det där rakbladet. Som polis ser jag ett farligt föremål, men för henne är det kanske det enda lilla ljus hon har. Det som hjälper mot ångesten.
För Malin Olofsson blev det tydligt hur hon måste kunna frångå impulsen att göra som hon lärt sig och ta rakbladet eller snabbt stoppa en blödning. Att det kan få motsatt effekt när syftet är att hjälpa.
– Hur viktigt det faktiskt är att kunna visa att vi förstår att de mår dåligt, och försöka föra ett samtal eller en förhandling. Jag har nog inte riktigt förstått vidden av självskadebeteende tidigare, säger hon.
Tanken är att samarbetet ska fortsätta och kursmomentet återkomma varje termin för nya studenter.
kontakt för hjälp
Länkar nedan till:
Vid akut nödsituation, ring 112
