Sju av tio anställda har haft en chef som har fått medarbetarna att må dåligt. Det visar en undersökning som fackliga tidningen Kollega gjorde förra året. Uselt ledarskap påverkar inte bara humöret. Även hälsan tar stryk. Forskning visar att en kass chef ökar risken för hjärtinfarkt bland medarbetarna. Så vad gör man som anställd i en sådan situation?
Tidningen Kollega frågade psykolog Anne Grefberg:
– Om det verkligen är chefen som gör att man mår dåligt är det bäst att lämna arbetsplatsen. Det går inte att uppfostra en chef. Och att gå högre upp funkar nästan aldrig. Chefer har oftast en annan fasad gentemot sina chefer, så chefens chef kommer inte att ha sett det du har sett, svarade hon.
Det stämmer säkert på stora delar av arbetsmarknaden. Men hur ser det ut inom polisen? Polistidningen har pratat med anställda, fackliga representanter och högre chefer inom myndigheten. Och det visar sig att personaluppror inte är något okänt fenomen på svenska polisstationer.
Facklige veteranen Ralf Andersson, ordförande för Polisförbundet Västmanland, har sett det hända flera gånger.
– Jag skulle nog säga att det är ett av de vanligare sätten för chefer inom polisen att försvinna. Poliser är inga vanliga kontorsanställda, utan argumentationsstarka individer som är vana att stå upp för saker och ting.
Ralf Andersson, ordförande för Polisförbundet Västmanland
Ibland är kollektivet starkare än både chefen och chefens chef. Det är enkel matematik, enligt honom.
– Ska man flytta på tio anställda som kanske har jobbat i tjugo år på samma ställe och är djupt rotade där? Eller ska man flytta på chefen?
Han har varit inblandad i flera sådana processer och säger att ”modus” brukar vara ungefär det samma. Personalen slår larm om att chefen inte fungerar. Facket tar kontakt med högre chefer för att hitta en lösning. Om inget händer får man ta till storsläggan: arbetsmiljölagen. Ofta sker det i form av en anonym psykosocial skyddsrond i personalgruppen.
– Då behöver ingen sitta öppet på en arbetsplatsträff och säga till sin chef att den är en idiot. Skyddsombudet pratar med varje person i enrum och presenterar sedan den samlade bilden för en överordnad chef.
Litar den överordnade chefen på den beskrivningen då?
– Min erfarenhet är att ledningen lyssnar. Det behöver ju inte betyda att de också tar tag i problemen. Men blandar man in arbetsmiljödelen är de ju så illa tvungna.
Han tycker att det är bra att arbetsgivaren är lyhörd mot personalen när det är chefen som är problemet. Men han ser också fall där ledningen är för snabb att vända ryggen åt en mellanchef som har fått personalen emot sig. Chefen har kanske bara haft den otacksamma uppgiften att driva ledningens politik längst ute i linjen.
– Det typiska exemplet är väl när arbetsgivaren har gett chefen direktiv om att det är pinnjakt som gäller, men sedan inte vill stå för det officiellt.
Få av de poliser som Polistidningen har pratat med vill låta sig intervjuas om specifika fall där en chef har tvingats bort. Det handlar om utdragna och infekterade konflikter, och man vill inte riva upp gamla sår. Ofta ingår det i överenskommelsen att chefen får göra sorti under värdiga former. Budskapet utåt är att vederbörande har gått vidare till nya utmaningar helt frivilligt.
För Polisförbundets representanter är det extra känsligt eftersom chefen i många fall är medlem i förbundet. Facket ska tillvarata både chefens och personalgruppens intressen och hamnar i en knivig sits någonstans mitt emellan.
En avgörande faktor som många trycker på är att personalgruppen behöver vara relativt enig i sin kritik mot chefen om något ska hända. De måste också kunna presentera objektiva fakta till stöd för sina påståenden. Annars kommer chefens chef avfärda klagomålen som subjektivt tyckande.
Här används olika taktiker. På vissa håll har personalen antecknat alla olämpliga kommentarer som chefen fällt i olika sammanhang och sedan tagit med sig hela listan till den högre ledningsnivån. Andra gånger har facket dokumenterat varenda formell överträdelse som chefen har gjort sig skyldig till i kontakten med arbetstagarorganisationerna, till exempel brott mot förhandlingsskyldigheten. Till slut uppstår en kritisk massa som får vågskålen att tippa över till chefens nackdel.
Maktbalansen mellan anställda och chefer verkar dock variera från arbetsplats till arbetsplats inom polisen. Flera vittnar om att det snarare är medarbetarna som får tacka för sig när chefen är ett arbetsmiljöproblem. Inte ens när en hel personalgrupp hotar att sluta på ett bräde är det säkert att arbetsgivaren lyssnar. Då gäller det att härda ut tills den överordnade chefen byts ut, så att man kan göra en ny framstöt hos den som kommer i stället.
Chefens chef: ”Jag kastar ingen under tåget”
Carolina Björnsdotter Paasikivi är polismästare och chef för polisområde Stockholm syd. Hon chefar över chefer med andra ord. Skulle någon av dem bli ifrågasatt av sin personal faller det på henne att ställa diagnos.
Carolina Björnsdotter Paasikivi, polismästare
– Det är ganska svårt för det gäller verkligen att skaffa sig en rättvisande bild. Är det en personalgrupp som på goda grunder är bekymrad, eller är det själva gruppen som är problemet? Brister ledarskapet, eller handlar det om en chef som tar tag i frågor som behöver åtgärdas, men som är jobbiga för gruppen?
Hur tar du reda på var skon klämmer?
– För det första genom att prata med folk. Handlar det om mer djupgående utmaningar är det viktigt att ta in en objektiv part, till exempel företagshälsan.
Vad kan de göra?
– Psykosociala skyddsronder, kartlägga arbetsmiljön och lägga upp planer för hur man kan arbeta framåt.
I vilket läge är du beredd att plocka bort en chef?
– Om det har förekommit rena oegentligheter, kränkande särbehandling eller så oskickligt chefs- eller ledarskap att det inte går att reparera. Men det har jag aldrig varit med om.
Skulle det vara en prestigeförlust för dig om en chef som du har tillsatt måste gå?
– Jag skulle inte kalla det prestige. Jag har ju ett stort intresse av att det ska fungera för den personen, men det får inte ske till priset av medarbetarnas arbetsmiljö eller drabba verksamheten. Samtidigt måste jag se till att chefer som misslyckas ändå landar på fötterna. Jag kastar ingen under tåget.
