En resa med pendeltåg och buss från centrala Stockholm har tagit oss till en oansenlig byggnad i grå korrugerad plåt. Tre garageportar. Ett par solblekta skyltar som varnar för brandfarliga ämnen och gasflaskor. Det skulle kunna vara vilken bilmek som helst, men det är nationella bombskyddets garage.
På avtalad tid öppnas dörren och ut kommer en uniformerad polis i 40-årsåldern. Håret är mörkt och kortklippt. Hon sträcker fram handen och presenterar sig som Johanna. Nej, det gör hon inte, för hon heter egentligen något annat. Men vi har lovat att hålla namnet hemligt. ”Johanna” är en av Polismyndighetens bombtekniker och därför en potentiell måltavla för terrorister och andra som vill skada myndighetens förmåga.
Hon släpper in oss för en rundtur i den udda fordonsparken: Terrängfordonet Sandcat på 7,5 ton, släpvagnar med transportkammare för explosivt material, flera bombrobotar och slutligen lastbilar att packa in all utrustning i när bombtekniker och hundar ska ut på röjarturné i landet.
Stockholm är en av nationella bombskyddets tre så kallade baseringar. De andra finns i Göteborg och Malmö. Stockholmsbaseringen täcker ett område från Östergötland upp till nordligaste Norrland, så det blir mycket lastbilskörning för Johanna och hennes kollegor.
– Vi har en utrustningsdepå i Umeå också, så ibland kan vi flyga reguljärt direkt dit och spara mycket tid. Är det bråttom kan vi åka med helikopter, men det beror på hur mycket utrustning vi behöver ha med oss, förklarar hon.
”JOHANNA”
Ålder: 42.
Familj: Gift och två bonusbarn.
Tidigare polisjobb: Ingripandepolis i Söderort och RLC i Stockholm.
Fritidsintressen: Crossfit, OCR (hinderbanelöpning) och dykning.
Bästa bombteknikerfilmen: ”The Hurt locker är underhållande i alla fall, kanske inte så realistisk, men det är bara bra för vi vill inte att våra metoder ska komma ut.”
En trappa upp från garaget ligger ett rymligt loft med ett mötesrum. Längs väggarna står glasmontrar fulla med bomber och granater från olika tidsåldrar. Det är referensmaterial som teknikerna använder när de ska avgöra om ett misstänkt föremål är farligt. Längre in finns ett uppehållsrum med skinnmöbler, biljardbord och en bardisk. Här hänger inramade pressbilder från bombskyddets olika insatser. En av dem visar ett övergivet Thai airways-plan på en avspärrad landningsbana på Arlanda.
– Någon hade bombhotat planet. Vi fick gå en snabbkurs på flygplatsens lastfordon så att vi kunde lossa allt bagage. Sedan lade vi ut runt 300 väskor på landningsbanan så att hundarna kunde sniffa igenom dem. Bombhotet var falskt.
Verksamheten vid bombskyddet kan delas upp i en planerad och en akut del. Ett vanligt scenario är att allmänheten upptäcker något misstänkt föremål och larmar polisen. En patrull åker ut och tar bilder som de skickar till bombskyddet för en första bedömning.
– Sedan avgör vi om det är akut eller om det kan vänta tills vi har fler uppdrag i samma geografiska område.
Till den planerade verksamheten hör också att söka igenom byggnader inför statsbesök och andra stora evenemang.
– Ena dagen står du med lera upp till knäna på en åker utanför Umeå för att gräva upp en granat. Nästa dag är du på Stockholms konserthus och kryper runt inuti en orgel. Jag gillar variationen, sammanfattar Johanna.
Det senaste årets våg av sprängningar har gjort så kallade ”post blast” till det nya rutinjobbet för bombskyddet. Ur en bombteknikers perspektiv är det mindre intressant att komma till en plats när det redan har smällt. Men Johanna hjälper kriminalteknikern att bedöma vad det var som sprängdes, var laddningen låg, hur den utlöstes och så vidare. Hon måste också kontrollera att det inte finns explosivt material kvar på platsen.
– Det händer till exempel att kriminella använder gamla jugoslaviska handgranater. Funktionen är så där. Ibland får de kasta en andra granat för att den första har klickat.
Man brukar tala om att skjutvapenvåldet har trappats upp – att gängmedlemmar som tidigare nöjde sig med att skjuta ett skott i benet på en rival nu skjuter tre mot huvudet. Samma mönster går igen i bombdåden, upplever Johanna.
– Man får stor effekt med bara en gubbe sprängdeg, men nu kan det vara kilovis. Det tyder på en hänsynslöshet. Förut sprängde man för att varna, nu försöker man ta kål på varandra.
Det är en tidsfråga innan det får riktigt allvarliga konsekvenser, tror hon.
– Det är vanligt att gärningsmännen använder en krutstubin som de tänder på och sedan springer. De har ingen kontroll på när det smäller. Det kan ta en minut. Det kan ta två. Egentligen är det ett under att inte något tidningsbud eller någon annan har dött.
Bombskyddet får jobba övertid för att hantera alla sprängningar.
– Vid ett tillfälle hade jag tre sprängningar på en vecka: En bilverkstad i Vällingby, en restaurang i Märsta och en port på Mariatorget.
När det operativa arbetet ökar blir det mindre tid för övning, och långa pass är förstås en risk i ett arbete som kräver fullständig koncentration.
– Man måste alltid vara lyhörd mot sig själv och fundera på om man är i form att göra ett bra jobb.
så blir du bombtekniker
Vägen till ett jobb som bombtekniker inom polisen är densamma oavsett om du är polis eller civil.
Du söker en anställning när nationella bombskyddet rekryterar och får göra ett antagningsprov till grundutbildningen.
Grundutbildningen är på cirka 20 veckor och ges av Försvarsmakten.
Tänker du på ditt jobb som farligt?
– Nej, egentligen inte. Det är klart att man funderar ibland. När andra poliser spärrar av och springer från platsen så går vi in. Men jag tror det är värre att köra radiobil. Där utsätts du för risker du inte kan förutse. Jag har inte hört talas om att någon bombtekniker i Sverige har skadats.
Johanna är en av Polismyndighetens blott två kvinnliga bombtekniker.
– Det känns lite ensamt ibland. Kanske finns det förutfattade meningar som gör att tekniska jobb inte attraherar tjejer.
Sedan finns det fysiska krav att ta hänsyn till, men hon tycker inte man ska överdriva dem. Visst, bombdräkten väger 38 kilo och det blir en del tunga lyft, men omöjligt är det inte.
– Jag är rätt liten som du ser, så det går med träning och lite pannben
