Det brukar bli fläta och pippilotter när döttrarna får önska frisyr på morgonkvisten. Innan de ska till förskolan och förskoleklassen är det hårfix. Linnéa sätter sig på soffans schäslong, barnen i tur och ordning på en liten stol framför. Balsamspray och en blomformad borste gör processen lite lättare när man är håröm.
De morgnar Linnéa har barnen och ska jobba dag ringer klockan 4.30. Hon förbereder barnens kläder kvällen innan, packar deras ryggsäckar och lägger dit mellis. Väskorna står redo på rad i hallen.
– Jag fixar mig först, sen väcker jag barnen en och en och tar det på löpande band. Klär i princip på dem i sömnen, borstar håret och borstar tänderna.
Linnéa träffade pappan till de två döttrarna på en blåljusfest. En brandman. De pratade, han följde med hem och blev kvar. För två år sedan flyttade han.
– Det är alltid tufft att separera, men när det kommer till barnen har vi för det mesta löst det hyfsat. Jag är ensamstående, har barnen varannan vecka, måndag till måndag.
linnéa
Ålder: 38 år.
Fritid: Barn, hem och jobb tar upp det mesta tidsmässigt. Jag försöker träna lite, träffa familj och vänner när det fungerar
schemamässigt och så läser jag rätt mycket böcker de lediga stunder jag har.
Lön: 33 400 kr/mån.
Därför blev jag polis: Jag ville jobba med något där det känns som jag gör skillnad.
Linnéa har jobbat treskift på IGV i runt 13 år, mestadels av åren i Borlänge. Hon pluggade i Stockholm och gjorde aspiranten i Stockholm city, men ville hemåt. Barnens pappa, brandmannen, jobbar också skift.
Viktigast för att få familjelogistiken att gå ihop är enligt Linnéa att hon har periodplanerad arbetstid, förstående chefer och planerare och att kommunen de bor i har dygnet-runt-öppen förskola med skolskjuts.
– Hade det inte varit för de sakerna hade det varit omöjligt för mig att kombinera familjen och jobbet som IGV-polis. Att jag gått ner lite i tid underlättar också en del.
Periodplaneringen funkar så att de på IGV får lägga ett önskeschema utifrån verksamhetens behov. Sen synkar planeraren önskemålen med behoven och skickar tillbaka till de anställda som får ändra utifrån var det saknas folk. Det som inte löser sig då får arbetsgivaren flytta runt. En vecka innan planeringsperioden börjar ska det vara klart, i sex-veckorsperioder.
Barnveckorna lägger Linnéa färre pass, och oftast 7-15-passen. Det brukar gå igenom. När något behövs ändras tycker Linnéa att det viktigaste är att planerare och chefer har förståelse för situationen, och jobbar med förvarning. Att de hör av sig och frågar: Funkar det att jag flyttar dig till det passet?
– Det hänger lite på det, det här givandet och tagandet. De har koll på att jag ställer upp när jag kan. Och de ser till att rodda på sitt håll. Det fungerar rätt bra där jag jobbar.
Veckorna hon inte har barnen jobbar hon mest kväll och natt, och i princip alltid helgen. Hon var nyss i Malmö och hjälpte till med Rimfrost en sådan vecka.
En ledig helg utan barn är sällsynt. Men en helg i februari var hon faktiskt barnfri och fick ledigt. Tog tåget till Stockholm och en kompis från polisutbildningen.
– Kompisen lyckades dock få nästan 40 graders feber, så det blev en väldigt lugn helg i Stockholm med hämtmat, film och hemmahäng.
Precis innan separationen med sambon, när den äldsta stått tre år i kö, fick hon och lillasyster plats på förskolan som har en dygnet-runtöppen avdelning. Så kallad nattis. På morgnarna när hon jobbar dagpass lämnar Linnéa båda döttrar där. Därifrån får äldsta skolskjuts till fritids, hon går sen till sin förskoleklass, sen tillbaka till fritids. De sover på nattis när det är pappaveckor och han har dygns- eller nattpass, en eller två gånger i veckan. Då blir det även skolskjuts från fritids till nattis.
– Vi roddar runt en hel cirkus med nattis, skolskjuts, fritids och skola. Det är mycket att hålla i huvudet så vi inte glömmer att boka det som behöver bokas, lägga scheman på alla olika ställen och se till att alla parter är informerade om vad som gäller för de olika dagarna.
Det händer att de övernattar på Linnéas veckor om hon måste jobba kväll eller natt, men det är sällan. Krisar det kan hon också kolla med sina föräldrar eller syskon.
– Men mina syskon och mamma jobbar, och mina föräldrar har tre stora hundar, så jag försöker lösa det själv. Ibland kan vi även hjälpa varandra, jag och barnens pappa.
Hon kan inte minnas att hon seriöst tänkt tanken att hon skulle lägga ner och skita i det här. Hon har däremot sagt till sig själv att så länge kroppen håller och det känns värt det ur familjesynpunkt så kör hon på. Att jobba i yttre tjänst är fortfarande det som är roligast.
– När jag var gravid jobbade jag dagtid med utredning. Jag kunde gå på toa och äta när jag behövde vilket var väldigt skönt, men att göra det forever, nja. Jag är inte där än.
Det är mixen och att man inte vet vad som kommer hända hon gillar med IGV. Dagpass innebär lediga kvällar, och då känner sig Linnéa lite ”normal”. Nattpassen har sin charm. Att vara på polisstationen när det är lugnt i fikarummet, mysbelysning på och inte så många som tittar en över axeln. Och ute är det en helt annan känsla när de flesta sover. På kvällspassen är det bäst blandning mellan rutinjobb och ”spännande saker”.
Vad är spännande saker?
– Något man behöver köra blått till, det är fortfarande riktigt roligt även fast det gått så lång tid sedan jag började. En biljakt kanske.
Förståelse för varannan-vecka-livet finns hos kollegorna, tycker hon.
– Just nu är vi många som har barn varannan vecka, så de pusslar också och det är en del konkurrens om dagpassen. Det här med separationer, att få barn och gå isär, det verkar komma i stim. Men nästan alla har ju sitt pussel oavsett vad det gäller.
Hon är dock ensam om att ha barnen hela ojämna veckor, de andra har dem jämna. Det är en fördel att färre krigar om dagpassen hennes barnveckor, men ska kollegorna hitta på något efter jobbet hamnar det ofta på dem. Nu är det någon kryssning på gång som hon får tacka nej till om hon inte hittar barnvakt.
– Sådant kan vara lite tråkigt.
Vissa menar att den logistikutmaning det innebär att vara polis och ha barn är smällar man får ta. Det är ett fritt val liksom. En otidsenlig attityd, som även förekommer i arbetsgivarled på myndighetsnivå, tycker Linnéa. För att underlätta kombon polis och familjeliv borde Polismyndigheten ha mer periodplanering, kombinationstjänster mellan dagtid/yttre tjänst och förståelse.
– Nu när det är sådan polisbrist så gäller det att jobba för att behålla de poliser man har, minst lika mycket som att rekrytera nya. Antalet poliser ökar inte bara för att man anställer en massa civilanställda och slänger sig med ordet ”polisanställda”.
– Och för att poliser ska kunna jobba i yttre tjänst måste det gå att kombinera jobbet med sådant som förekommer i de flesta människors liv. Föräldraskap, separationer, pendling och hobbys är ju inget ovanligt i människors liv nuförtiden.
Så gör vi
Att kombinera familje- och småbarnsliv med att vara polis är en huvudvärk för fler. Här är berättelser ur vardagen.
David, LPO Västerås:
”Jag jobbar som gruppchef på IGV och har varit polis i yttre tjänst i tolv år. Jag och min fru, som är sjuksköterska, har två flickor på 8 och 2,5 år. Vi har hela tiden jobbat treskift, jag med varannan helg och min fru något färre helgpass. Hon provade några månader att jobba dagtid på vårdcentral men det passade henne inte så nu kör vi skift igen och hon är på en akutmottagning. Vi trivs enormt bra med våra yrken.
Det krävs ett enormt pusslande för att få våra scheman att funka ihop med skoltider och förskola. Vi har även ”nattis”-förskola öppen dygnet runt alla dagar utom julafton. Vi har dock valt att enbart ha dem där dagtid vissa helgdagar. Vi får också stor hjälp av mor- och farföräldrar.
Det är inte kul när de får gå hela veckan på skola och förskola och sedan en-två dagar på ”nattis” på helgen. Det är även jobbigt att väcka dem kl 5 och ta dem till skola/förskola till 6.15 då jag ska ha utsättning kl 7. Fördelarna är att vi så ofta vi kan hämtar efter lunch och försöker hitta på aktiviteter tillsammans. Lilla tjejen är vissa veckor också hemma tre-fyra dagar i veckan.”
Desireé Blichfeldt, förundersökningsledare ungdom, LPO Norrköping:
”Jag har en dotter på fem år och tvillingdöttrar på sju. Jag är ensamstående och har en inre tjänst där jag arbetar dagtid med utredningar. Jag slutade på IGV redan innan skilsmässan, men det hade verkligen inte funkat att jobba kvar som ensamstående. Och mina föräldrar är så pass gamla att de inte kan eller orkar ställa upp som barnvakt på en mer regelbunden basis.
Bland kollegorna är det någon som har eller har haft nattdagis, men om man är två som arbetar inom polisen är det vanligare att en av föräldrarna byter till en dagtidstjänst. Annars går man om varandra och får pussla ihop schemat med familj och vänner som är barnvakt. Livspusslet kan vara ett stressmoment för de som jobbar i yttre tjänst.”
Johan Dyrander, trafikgruppen Sundsvall, LPO Medelpad:
”Barnen är sju och nio år. Tidigare jobbade min fru natt som sjuksköterska, och jag treskift. Det slutade med att frun bytte till dagtid, och det drabbar hennes lön och framtida pension.
Vi fick plats på förskola med längre öppettider, men innan vi visste det hade frun börjat söka annat och mentalt ställt om. Det var en otrolig stress.
Nu är jag chef på dagtid, men det är inte på grund av familjen.”
Viktor Adolphson, YB Södermalm på Twitter, LPO Södermalm:
”Jag jobbar tvåskift i yttre tjänst med varannan-veckaliv. Har tre barn, 12, 10 och 4 år. Jag klev av befälsrollen och treskift för några år sedan. Ett av skälen var att jag skiljde mig. Jag skulle inte klara jobba nätter med barn. Nu jobbar jag dag och kväll. De veckor jag har barnen kanske jag jobbar sextimmarspass, andra veckor längre pass och helger.
Jag känner inte till om det finns nattis, men att de plötsligt ska sova borta är ett stort steg, så det var ingen lösning jag övervägde.”
Rickard, IGV, LPO Enköping-Håbo:
”Har en dotter på 13 år varannan vecka. Har snart jobbat som polis i fem år. Jag har löst det med farföräldrar och ett ständigt dåligt samvete. Oregelbunden arbetstid och ej förutsägbara arbetstider på grund av övertid och tidsförskjutning gör att jag ibland har svårt att koncentrera mig på arbetet och mycket tid går åt till att tänka på ”ifall att”. Färdiga matlådor, mellanmål, involvera vänner och övriga släktingar. Jag gör det för att jag trivs så bra med jobbet och kollegorna.”
Robin, utredare krimjouren Örebro, går just nu NFU-utbildningen i Växjö:
”Pappa till två döttrar, sex och tre år. Gift. Har våra barn på ”vanlig” dagtidsförskola/skola. Inget dygnet-runt dagis alltså. Frun är sjuksköterska och jobbar treskift och helger. Jag jobbar tvåskift och helger. Man får helt enkelt jobba mycket om varandra. Ett idogt pusslande.
Frun har ganska nyligen gått upp till 100 procent, tidigare jobbade hon 85 vilket gjorde att hon slapp några helgpass. Annars hade vi bara jobbat om varandra hela tiden. Vi gjorde så en tid när äldsta precis börjat förskolan. Det kändes som att vår relation inte hade varit speciellt långvarig om vi hade fortsatt. Vi märkte ganska snabbt att det inte funkade att vara ensam med barnet varje helg.
På planeringen på mitt jobb har jag mötts av förståelse över att jag ibland inte kan täcka vissa luckor på grund av att vi inte har barnomsorg kvällstid. Vissa kollegor har suckat och tyckt att ska man jobba treskift så får man ha barnen på nattis.”
Johan Lund, LPO Luleå-Boden:
”Två barn, 13 och 5 år. Är stationsbefäl, och har satt schema generellt till 6.30-16.30. Sen krävs en backup varje dag, ifall jag inte kan hämta. Då har jag två föräldrar som bor nära. Plus grannar som också har barn som jag har snackat lite löst med. Ett måste att ha plan B.
Jag jobbade på IGV tidigare. Hade jag inte haft mina föräldrar så vet jag inte hur det hade gått.
Anledningen till att jag jobbar dagtid är att jag höll på att gå in i väggen. Även om jag hade en bra deal med föräldrar funkade det inte för mig. Med ett litet barn som vaknade på nätterna och treskift i kroppen sov jag till slut inte mer än två timmar per natt. Jag hade en vilopuls på 80, nu ligger den på 38.
Min fru har fibromyalgi. För att hon ska kunna jobba 100 procent är det jag som lämnar och hämtar.
Vad gäller?
Skollagen: Det finns ingen rätt till förskola på obekväm arbetstid, som kvällar, nätter och helger, så kallad nattis. Kommunen behöver inte erbjuda det, däremot ska kommunen sträva efter att erbjuda omsorg för barn under den tid de inte erbjuder förskola så mycket som det behövs utifrån föräldrarnas förvärvsarbete och familjens situation i övrigt.
Föräldraledighetslagen: Med barn under åtta år har du rätt att vara ledig från jobbet, med eller utan föräldrapenning, till exempel genom att gå ner i arbetstid.
Diskrimineringslagen: Arbetsgivarens arbete med aktiva åtgärder ska omfatta ”möjligheter att förena förvärvsarbete med föräldraskap”.
Lokalt kollektivavtal, ASA/Polis: Förläggning av arbetstid ska ske bland annat ”med hänsyn till ålders- och/eller hälsoskäl och/eller föräldraskap eller andra familjeförhållanden”.
4 frågor…
… till Kjell Ahlin, andra vice ordförande Polisförbundet region Stockholm, och med i förbundets arbetstidsnätverk.
Vad hör du från medlemmarna, hur är det att vara skiftarbetande polis och förälder?
– Det sliter hårt på familjeförhållandena. Det är ett pyssel att få ihop hämtning, lämning, gymnastik, fotboll, snacket vid middagsbordet. Vi har de kollegor som möts i dörren. Jag vet inte om det är bra eller dåligt, men i mina ögon är det inga lyckliga omständigheter. Sen gör övertiden poliser ohyggligt stressade – försenad till dagis igen!
– Att vara polis är en uppoffring man gör, på bekostnad av tid med familjen. Men det ingår samtidigt i vår yrkesroll.
Tycker du att arbetsgivaren underlättar föräldraskap?
– Arbetsgivaren försöker vara tillmötesgående i den mån de kan, åtminstone på de flesta ställen. Det handlar om att erbjuda kombinationstjänster, alltså att man är på IGV 50 procent och utreder på 50. En del poliser går in helt, i den mån det finns tjänster. Den som har fast lista brukar kunna få periodplanering.
– De försöker så långt det är möjligt att tillmötesgå problemen, om man har reella skäl.
Vad är reella skäl?
– Bland annat barnomsorg, att man är ensamstående, har barnen varannan vecka eller att bägge jobbar skift.
Vad kan facket kräva?
– Paragraf 3 i avtalet ASA/Polis är en grund i de här delarna. Under en punkt står det att förläggning av arbetstid skall ske med hänsyn till föräldraskap eller andra familjeförhållanden. Vi tar med den i varje förhandling och då brukar det lösa sig.
