Den så kallade 8+2-modellen har testats i åtta pilotområden runt om i landet sedan 2018, vilket Polistidningen har skrivit om tidigare. Försöket bygger på ett kollektivavtal mellan Polisförbundet och Polismyndigheten, och syftet är att få ut fler ingripandepoliser på kvällstid, när behovet och arbetsbelastningen är som störst. Det innebär bland annat att man har två turlag i tjänst på kvällarna i stället för ett.
De fasta listorna ska också göra att kvällspassen fördelas mer jämnt i personalen. Förhoppningen är att få ut fler erfarna poliser på kvällarna, inte bara de nyutexade som anmäler sig frivilligt för att de vill jobba när det händer som mest.
Brottsförebyggande rådets, Brås, utvärdering visar att modellen har lett till fler poliser på kvällstid i pilotområdena. Men alla områden har inte nått upp till schemats fulla potential, enligt Brå. På vissa håll har det extra turlaget på kvällen betraktats som ett ”överskott” i förhållande till minimibemanningen, den så kallade säkerhetsnivån. Kvällspersonal har därför flyttats till andra uppdrag, ofta på dagtid.
Vadå 8+2?
Namnet syftar på att 80 procent av personalstyrkan går på ett fast treskiftsschema som löper över åtta veckor och innehåller fler kvällspass. Bland de återstående 20 procenten finns de som av olika skäl inte kan jobba lika mycket kväll och i stället täcker upp bemanningsbehovet på övriga tider, inte minst dag.
Enligt Brå ger 8+2-modellen förutsättningar för en mer jämn arbetsbelastning, eftersom fler jobbar när det är som mest att göra. Men när Brå frågade poliserna själva om deras upplevelse fick myndigheten varierande svar. Vissa tyckte att belastningen hade minskat, men minst lika många märkte ingen lättnad.
Det fasta schemat innebär att poliserna arbetar med samma kollegor på alla sina pass. Enligt Brå är det något som uppskattats av de allra flesta, eftersom det ger mer trygghet och sammanhållning. Men det finns ett motstånd mot det ökade kvällsarbetet. Inte minst bland dem som har småbarn och har jobbat länge enligt periodplanering.
Mattias Wallin, ordförande för Polisförbundet på Gotland, känner igen den kritiken från sina medlemmar.
– Den ökade mörkertiden gör att de som har familj träffar barnen mindre och dessutom blir det väldigt krävande för partnern.
Mattias Wallin, ordförande Polisförbundet Gotland
Men i snitt blir det bara ett kvällspass extra i månaden, enligt Brå. Är det så farligt?
– Min känsla är det har varit betydligt mer än så hos oss. Men ökningen har kanske varit mindre på andra ställen.
8+2-modellen ska ge utrymme för individuella anpassningar för dem som har särskilda behov. Runt 20 procent av arbetsstyrkan kan vara undantagen från den fasta listan, och ha ett mindre kvällstungt schema, till exempel av familjeskäl. Men Brås utvärdering visar att 20-procentsgruppen till stor del fyllts av gruppchefer eller yttre befäl som behöver jobba dagtid för att vara med på möten och annat som tjänsten kräver.
8 pilotområden
Eskilstuna, Gotland, Helsingborg, Karlstad, Jämtland, Norrmalm i Stockholm, Storgöteborg, Uppsala/Knivsta.
Enligt Mattias Wallin har det aldrig varit på tal att undanta någon på Gotland för att de har småbarn.
– Det är så många som har familj att det skulle ha kört hela modellen i sank.
Han säger att det inte är de personliga skälen utan verksamhetens behov som har styrt vilka som ingår i 20-procentsgruppen. På Gotland har bland annat områdespoliser, instruktörer och hundförare hamnat där.
– Möjligen hade omdömet om den fasta listan varit mer positivt om de med störst sociala och personliga behov hade varit undantagna.
Brå för ett liknande resonemang i sin rapport. Om 8+2-modellen ska införas på bred front kan den behöva bli mer flexibel, anser myndigheten. Det kan handla om att skapa möjligheter till små justeringar i schemat, till exempel passbyten, för att möta den anställdes behov. De som behöver mer anpassning bör erbjudas tvåskift i större utsträckning än vad som har skett under piloten, skriver Brå.
Av utvärderingen framgår många chefer nöjda med 8+2-modellen eftersom en fast lista underlättar ledning och styrning. Men bland de anställda finns det de som upplever att avståndet till gruppchefen har blivit längre, särskilt i mindre polisområden där det har blivit fler turlag än vad det finns gruppchefer. Så är det till exempel på Gotland, enligt Mattias Wallin.
– Turlag och grupp går inte hand i hand organisatoriskt och de anställda träffar sina chefer för sällan. Vi lyckas inte heller få till arbetsplatsmöten, APM, vilket även Brå pekar ut som ett problem i sin rapport.
Så vad säger dina medlemmar? Vill de fortsätta med den här modellen?
– Det är inte entydigt. Många uppskattar att vara en del av ett fast turlag och kunna planera med lång framförhållning. Det är inte så att alla vill gå tillbaka till periodplanering. Men om en fast lista ska vara attraktivt måste man skruva på schemat. Nu är det för mycket kvällspass.
Brå har även tittat på om 8+2-modellen har förbättrat verksamhetsresultaten i pilotområdena. Ett antagande har varit att man får ut mer av poliser om de jobbar när det begås som mest brott. Det borde bli fler gripanden, beslag och egeninitierade ärenden till exempel. Men Brå:s utvärdering ger inget tydligt stöd för att 8+2-modellen har haft en sådan effekt.
Resultatet har förbättrats i två av pilotområdena, men i övriga sex har resultatets försämrats eller ligger i linje med den nationella utvecklingen. ”Sammantaget tyder det på att modellen inte per automatik innebär förbättrade verksamhetsresultat utan att det snarare beror på hur resurserna har använts och vad polisen lokalt har satsat på”, skriver Brå i rapporten.
Polismyndighetens förhandlingschef Mathias Berg tycker att Brå:s rapport pekar på många positiva effekter av 8+2-modellen, men också på sådant som kan förbättras. Det är för tidigt att ta ställning till modellens framtid, enligt honom.
– I grund och botten bygger det här på ett kollektivavtal så vi måste sätta oss ner med Polisförbundet, och kanske även andra arbetstagarorganisationer, och diskutera saken. Vi kan inte gå ut ensidigt med vilken riktning vi ska ta.