– Jag är en doer och tror att det passar mig bäst att vara ute på fältet. Som frisör är jag van att känna av folk och veta hur de mår, så det har jag med mig. Sen tror jag att min livserfarenhet är ett bra tillskott. Mitt i allt är det nästan overkligt att jag faktiskt är polis nu.
Ända sedan hon var liten har hon gillat allt som har med poliser att göra och haft en dröm om att bli polis. Men hennes mamma var frisör och kunderna som kom till salongen var nöjda och glada när de gick därifrån. En positiv anda som lockade Pia Salming som också ville utbilda sig till frisör.
På den tiden krävdes högsta betyg för att komma in på frisörlinjen, så det blev plats som lärling på en salong i stället och extraknäck på Systembolaget, hemtjänsten och inom vården. Sen startade hon eget och hade stol på en salong i Vasastan i Stockholm och därefter Östermalm. Den röda tråden har varit mötet med människor och efter 30 år som frisör var hon mogen för nästa steg.
– Jag sökte ett sommarvikariat inom Kriminalvården och fick komma på intervju. De var väldigt intresserade när jag var där, men sen ringde de och sa att de inte kunde ge mig jobbet eftersom jag saknade gymnasiekompetens. Då bestämde jag mig, säger Pia.
Först läste hon in gymnasiet. Kunskaperna från grundskolan låg många år bort och hon fick plugga hårdare än de andra. Hon pluggade på extra dagen innan i ämnen hon hade på schemat nästa dag. Dessutom brottades hon med sin dyslexi som hon fick konstaterad i samma veva. När andra läste en text två gånger behövde hon läsa den tio gånger. Hon slet och kämpade och hade stöd av både sina döttrar och sin man som trodde stenhårt på henne. Efter Komvux sökte hon till polisutbildningen och kom in på första försöket, på Södertörns högskola.
– Jag blev superglad och började träna direkt inför fystesterna. Men när jag såg kurslitteraturen började jag gråta och tänkte att det här klarar jag aldrig. Jag bestämde mig för att bara ta en dag i taget hela tiden. Och det har funnits stunder när jag har velat ge upp, men då skulle samtidigt allt jag satsat på varit förgäves. Likaså allt stöd jag fått från familjen.
Pias tips om stöd vid dyslexi
Extra skrivtid.
Skriva tenta i mindre sal med färre elever.
Ladda ner talböcker digitalt från Legimus som är
biblioteket på Myndigheten för tillgängliga medier.
Spela in föreläsningar med föreläsarens tillstånd.
Hon var äldre än flera av sina lärare på skolan och skulle ha kunnat vara mamma till några av sina kursare. Men hon har aldrig känt sig ifrågasatt, snarare tvärtom, lärarna och kurskamraterna har velat att hon ska lyckas.
– Skolan har också varit tillmötesgående på den teoretiska delen vad det gäller min dyslexi, jag har fått längre skrivtid vid examinationer och fått skriva i mindre salar med färre personer.
Pia tror att hon har en fördel av att vara lite äldre som färdig polis. Hon har levt längre och i och med det upplevt saker som gett henne erfarenhet som de yngre kanske saknar.
– Som ung ser man ofta saker ur perspektivet svart eller vitt. Det förändras när man blir äldre och jag tror att jag kan känna med människor på ett annat sätt när det gäller psykisk ohälsa, relationsproblem eller konflikthantering.
Hon vill gärna arbeta med våld i nära relationer och tror att kvinnor kan känna förtroende för henne just för att hon är kvinna och lite äldre.
Pia välkomnar också att Stockholmspolisen i dag jobbar med brott i nära relationer i satsningen operation Gryning där visionen är noll döda i nära relationer.
– Vi kan möta en kvinna som varit fem sekunder från att dö och som fått stora skador. Då tycker kanske en del att det inte är någon idé att lägga krut på det eftersom en del kvinnor ändå inte anmäler. Men det gäller att ge kvinnan så mycket stöd och information det bara går, ju mer hon medverkar desto lättare blir polisarbetet.
Den som tycker att Pias efternamn klingar bekant har rätt. Hon är gift med hockeylegenden Börje Salming, de är ett par sedan 13 år. Under uppropet på polisutbildningen var hon orolig för att de andra skulle reagera på namnet och tro att det gett henne några fördelar. Så är det inte. Förutom att han varit en stöttande make hela vägen och att de gillar att träna ihop. Sen tycker han att det är lite ovant att se frugan i polisuniform.
PIA SALMING
Arbetar: Ska göra sin rotation på lokalpolisområde Nacka där hon också blivit erbjuden tjänst. Hon inleder rotationen i juni på ingripandeverksamheten.
Ålder: 52 år.
Familj: Maken Börje och två vuxna döttrar.
Bor: Nacka.
Intressen: Träning, mountainbike, bio, umgås med vänner.
Dold talang: Är en jäkel på att städa. Det är bra att städa när man behöver avreagera sig eller träna.
Lön: 26 800 kronor i månaden.
När Pia började på polisutbildningen tyckte hon att det var som att komma in i en ny värld. Plötsligt hade hon vänner som hade sett lika många polisserier på tv som hon och som gillade att träna.
– Det har varit härligt, jag träffade sådana som är precis som jag.
Hon gjorde sin aspiranttjänstgöring i Nacka. Att prata i radion vid utryckning var ett moment som Pia fick kämpa extra med på grund av sin dyslexi. Konsten att sålla bland en massa information och få ner det samtidigt som hon skulle hantera flera andra saker i en stressig situation.
– Då sa instruktören till mig att det viktigaste var att jag lyssnade efter vart vi skulle, resten kunde jag ta info om på vägen dit. Efter tre veckor satt det och jag fick en bamsekram.
Pia har pluggat i sju år för att bli polis. Hon säger att det känns som om hon skulle kunna klara av precis vad som helst efter den här resan. Självförtroendet har växt på vägen. Och hon tror inte att hon hade varit redo tidigare om hon fått chansen.
I Polisens rekryteringskampanjer som syns på stan och i sociala medier står det att medelåldern bland polisstudenterna är 26 år, men att det också finns studenter som hunnit fylla 40. Pia är 52 år och har precis börjat sin yrkesbana inom polisen. Hon tror att det skulle vara bra om fler som sökte till polisutbildningen var lite äldre eftersom en variation av människor, åldrar och erfarenheter höjer kvaliteten på vilken arbetsplats som helst.
– Jag ser fram emot att äntligen få börja jobba på riktigt. Självklart hade jag också sett fram emot firandet i Blå hallen och att få säga tack till mina lärare under högtidliga former. Men coronan sätter stopp för det. Vi kanske gör någon slags ceremoni med hjälp av skärmarna i utsättningsrummet i stället där respektive chef lokalt delar ut axelklaffarna i guld, säger Pia.
