”Polis! Stanna! Visa händerna!” Adrian Wigsten, som den här kvällen varit i tjänst i drygt två år, jagar två huvförsedda män genom ett hyreshusområde i Stockholmsförorten Tensta. Männen är enligt uppgift beväpnade med pistoler och ska ha hotat en tredje man i en lägenhet. Nu flyr de därifrån och hörsammar inte uppmaningen om att stanna förrän ytterligare en polis dyker upp från andra hållet.
”Visa händerna! Ligg ner!” Männen tvekar. Plötsligt rör den ena av dem händerna mot byxlinningen. Adrian Wigsten har aldrig använt sitt vapen vid något ingripande tidigare. Nu avlossar han utan att tveka ett varningsskott och mannen kastar sig ner på marken.
Scenen är från boken Polisiärt beslutsfattande i kritiska situationer. I den analyserar Adrian Wigsten, i dag polisinspektör i Stockholm och instruktör i polisiär konflikthantering, sina egna erfarenheter som polis utifrån aktuell forskning om beslutsfattande. Han använder bland annat den så kallade dubbelprocessteorin som utgår från att människan har två kognitiva system för beslutsfattande: ett snabbt och intuitivt och ett långsamt och reflekterande.
Scenen i Tensta är ett typexempel på ett intuitivt beslut, konstaterar Adrian Wigsten i boken. Valet att använda tjänstevapnet gjordes automatiskt utan några medvetna tankeprocesser. Motsatsen, att resonera sig fram till ett noggrant övervägt beslut, hade varit alldeles för tidskrävande.
Adrian Wigsten går också igenom forskning av psykologen Gary Klein, som bland annat har studerat chefer i brandkåren. Gary Klein upptäckte att brandcheferna omedvetet följde en viss rutin när de anlände till en brand eller olycka: först noterade de situationen och vilken åtgärd som brukade vidtas i liknande fall, sedan bedömde de om det fanns några hinder för att åtgärden skulle fungera och var svaret nej så genomfördes den. Fanns det hinder så anpassades åtgärden eller byttes ut mot den näst vanligaste strategin. Målet var inte att hitta en optimal lösning utan en tillräckligt bra, mot bakgrund av tidigare liknande situationer.
Det här är också en beslutsmodell som praktiseras inom Polisen, enligt Adrian Wigsten, och som innehåller både medvetna och omedvetna processer. Den mänskliga hjärnan kan helt enkelt inte hantera komplexa och tidspressade situationer enbart med hjälp av medvetet tänkande. Därför är erfarenhet helt avgörande för att kunna fatta snabba, intuitiva och riktiga beslut i svåra situationer, slår Adrian Wigsten fast. När han avlossade varningsskottet i Tensta hade han aldrig varit med om något liknande i sin yrkesroll. Däremot hade han upplevt många snarlika situationer vid övningar under polisutbildningen och uppfattade därför automatiskt faran när den misstänkte mannens händer försvann ur sikte.
Att få öva praktiskt på många olika situationer under polisutbildningen är därför centralt för att öka polisers förmåga till beslutsfattande i kritiska lägen, enligt Adrian Wigsten, som vill lyfta fram de många dimensioner en svår beslutssituation har. Valet att använda tjänstevapnet är inte bara juridiskt utan också etiskt.
Projektet belyser polisers arbetsliv
Polisiärt beslutsfattande i kritiska situationer är skriven av Adrian Wigsten tillsammans med Maria Wolrath Söderberg, lektor i retorik. Boken är en del av ett projekt vid Södertörns högskola där polislärare analyserar sina erfarenheter från yrkeslivet utifrån vetenskapliga teorier. Tanken är att minska glappet mellan forskning och praktik.