Det finns ingen fastställd definition av yttre tjänst, och det figurerar olika siffror när det gäller storleken på den yttre personalresursen. Ibland räknar man bara dem som är anställda inom BF-IGV, vilket är drygt 7 000. Men Polismyndigheten har också en bredare definition som ska fånga in poliser som har yttre tjänst i andra verksamheter. Enligt myndigheten är den siffran hemlig, men Polistidningen har fått ut den efter att ha överklagat och fått rätt i kammarrätten. Enligt denna bredare definition var 9 049 poliser anställda i yttre tjänst i december 2019. Då ingår även till exempel gränspoliser, trafikpoliser, sjöpoliser och polisaspiranter (se hela listan i faktarutan).  Antalet anställda i yttre tjänst har ökat något sedan 2018, men är fortfarande lägre än 2015 då motsvarande siffra var 9 226. Det är en besvikelse, tycker Polisförbundets ordförande Lena Nitz. – Målet har under väldigt lång tid varit att öka antalet poliser i yttre tjänst. Befolkningen har ju vuxit och kriminaliteten blivit grövre med bland annat skjutningar och sprängningar.

Totalt har det blivit fler poliser sedan 2015. Men andelen som jobbar i yttre tjänst har krympt. Vad kan det bero på?
– Det är väldigt krävande att jobba ute, med hård arbetsbelastning och tuff arbetsmiljö. Det betalar sig inte särskilt bra och karriärvägarna är få för den som vill stanna i yttre tjänst. Samtidigt är det brist på polisiär kompetens i övriga delar av organisationen, så den som är missnöjd med yttre tjänst har många andra delar att söka sig till.

Att drygt 9 000 poliser är anställda i det som kategoriseras som yttre tjänst betyder inte att de alla finns tillgängliga för att skickas ut på gator och torg. Siffran rymmer även föräldralediga, tjänstlediga och sjukskrivna. Att bemanningen kan vara större på pappret än i verkligheten är något som IGVpolisen Jeanette Banås Blixth märker i vardagen.
– Vi har ett näst intill fullt turlag, ändå är det alltid minimibemanning. Oftast saknas 5–10 procent av personalen av någon anledning: långlån, sjukdom, semester eller liknande.
Hon upplever att det har blivit så glest i leden att polisen ibland försvinner helt ur stadsbilden.
– I dag har jag jobbat hela dagen i centrala Göteborg och inte sett någon annan polisbil än min egen.
De roligaste passen är förstärkningskvällarna, tycker Jeanette.
– Då är vi en lite större numerär med blandad kompetens som rytteri, hundförare och trafikpoliser. Det behöver vi vara för att klara den verklighet som är där ute.

Det är svårt att jämföra dagens siffror över poliser i yttre tjänst med dem som finns längre tillbaka i tiden, före den stora omorganisationen 2015. Polismyndighetens egen bedömning är att den yttre verksamheten har krympt under lång tid. I början av året upprättade rikspolischefens kansli ett PM som Polistidningen har fått ta del av i en hårt maskerad version. Dokumentet har rubriken ”Analys av den yttre verksamhetens dimensionering” och där kan man läsa att så mycket som två tredjedelar av polisens totala personalresurs jobbade i yttre tjänst i mitten av 80-talet.

Enligt myndigheten innehåller de maskerade avsnitten ”vissa resonemang om orsakerna till den långsiktiga minskningen av personalresursen i den yttre verksamheten”, men de är hemliga. Polistidningen har överklagat sekretessen, men kammarrätten delade Polismyndighetens bedömning i den delen.

På frågan vad Polismyndigheten vill göra för att öka antalet poliser i yttre tjänst har myndigheten hänvisat till det som står i den strategiska verksamhetsplan 2020–2024 om ökad polisiär närvaro i lokalsamhället. Där står det att man både behöver tillföra ny personal till lokalpolisområdena och frigöra ”befintliga polisiära kompetenser”. Centralt är att återrekrytera poliser som har slutat och öka antalet civilanställda i utredningsverksamheten, enligt myndigheten.