ANNONS:

ANNONS:

 
 

Det här är förstasidan på Polistidningen nummer 5. Den delas ut i oktober till dig som är medlem eller prenumerant.
Om du inte fått tidningen, kontakta Polisförbundet: medlemsservice (at) polisforbundet (punkt) se

Skatteverket meddelar att de just nu inte prioriterar att skicka ut Polistidningen till medlemmar med skyddade personuppgifter. Tidningen skickas ut i mån av tid, pga corona.

Läs mer om Polistidningen här.

 

Ordförandeord

”Därför ska vi bli mer aktiva inom kriminalpolitiken”

Lena Nitz, ordförande

 
 
 

 
 

Arkiv

Johan Dahlström älskar att köra bil fort och att ta körkortet från kriminella. Foto: Petter Trens

Inte bara farttjuvar

Publicerad 2020-10-19

Aktuellt Att polisen borde jaga riktiga skurkar i stället för fartsyndare får även trafikgrupp ett i Göteborg höra mellan varven. Men riktiga skurkar befinner sig inte sällan bakom en ratt.

En vinröd Toyota av familjemodell närmar sig övergångsstället. När föraren och passageraren får syn på poliserna som står där försöker de byta plats. Det går inte så bra. De vinkas in på vändplatsen utanför Kvibergs kyrkogård.

Kyrkogården är norra Europas näst största, påpekar polisen Johan Dahlström. Dess västra entré är också en plats som de flesta passerar när de kör bil mellan Göteborg city och Bergsjön – ett av Göteborgs särskilt utsatta områden. Här står ofta trafikgrupp ett och läser av registreringsskyltar och kollar körkort på de som kommer åkande. I dag liksom andra dagar ger det resultat.

Trafikgrupp ett är en regional resurs placerad i samma hus som bland andra nationella bombskyddet och hundverksamheten i Göteborg. Här finns ytterligare en trafikgrupp.

”Det är svårt att få tid att göra en ordentlig fordonskontroll när det hela tiden ramlar in akuta ärenden på radion.”

Region Västs trafiksektion har också grupper i Halmstad/ Kungsbacka, Vänersborg och Skara/Mariestad. På liknande sätt ser det ut i de flesta regioner. Öst och Syd har dock lagt ut trafikarbetet på lokalpolisområdena och har ingen regional trafikresurs.

Rapporten

Att minska antal dödade och skadade i trafiken – med fokus på polisens trafiksäkerhetsarbete är framtagen vid Linköpings universitet av polisforskaren och polisen Stefan Holgersson, journalisten Ossian Grahn och trafikpolisen och polisiära instruktören Sören Wiktorsson.

Den aktuella siffran för antalet trafikpoliser är ungefärlig, då den hela tiden rör på sig och har tagits fram genom rundringningar utförda av rapportförfattaren.

Ett förslag på definition av begreppet trafikpolis är enligt rapporten en specialutbildad polis som ägnar sig åt trafiksäkerhetsarbete minst 90 procent av tjänsten.

Enligt en rapport från Linköpings universitet som släpptes tidigare i år innebär det att de trafikpoliser som finns där hela tiden riskerar att behöva prioritera annat.
– Fördelen för oss är att vi inte behöver åka på larm. Det är svårt att få tid att göra en ordentlig fordonskontroll när det hela tiden ramlar in akuta ärenden på radion, säger Anders Schääf.
Han är gruppchef för trafikgrupp ett.

När man pratar om trafikfrågan med poliser som varit med ett tag går berättelsen ofta i moll. Antalet trafikpoliser har minskat markant i Sverige sedan omorganisationen. Men minskningen har, enligt ovan nämnda rapport, pågått längre än så.

De senaste 15 åren har antalet trafikpoliser mer än halverats. Och tittar man längre tillbaka i tiden så utgjorde trafikpoliserna år 1975 ungefär tio procent av kåren. Nu är de en procent. Under samma period ska antalet körda kilometer i Sverige ha fördubblats.

”Och så handlar det ju om hur man möter de inblandade, man kan ju skapa en situation eller inte.”

Även om Anders Schääfs grupp jobbar med trafik så är de hela tiden uppkopplade mot radion. Det händer att de åker och stöttar kollegor, eller ibland till och med är först på plats. Även om patrullen ibland utgörs av en civil fordonsinspektör och en polis. Polisen Johan Dahlström nickar åt fordonsinspektören Timo Kivikangas, som sitter i sätet bredvid honom och säger att de varit först på plats flera gånger.
– Då får han sitta kvar. Det går dessutom fort i Göteborg att få en patrull till om det skulle behövas. Och så handlar det ju om hur man möter de inblandade, man kan ju skapa en situation eller inte.

En fullärd trafikpolis kräver år av utbildning och Anders Schääf har gjort en individuell utbildningsplan för var och en av sina anställda. I nuläget har poliserna i gruppen bara kompetens för lätt trafik. I den andra trafikgruppen finns poliser med kompetens på tung trafik. Foto: Petter Trens

På vändplatsen utanför Kvibergs kyrkogård har trafikpoliserna fått sällskap av en patrull från lokalpolisområdet. Så småningom får de också anledning att kalla på en patrull som kan hämta en lyst person som dyker upp i en av de kontrollerade bilarna. Han ska förhöras i ett fall som rör penningtvätt.
– Får jag ringa och avboka min klipptid? frågar han poliserna.

”Vi kommer nog behöva göra en sol-14 anmälan till socialtjänsten också.”

Kvinnan som tidigare försökt byta plats med sin man i den vinröda Toyotan har börjat gråta. Av någon anledning körde mannen, trots att han saknar körkort efter en grov rattfylla. Nu ryker hennes körkort för tillåtande. I bilen fanns också ett litet barn som glatt tultar runt och undersöker en av polisbilarna.
– Vi kommer nog behöva göra en sol-14 anmälan till socialtjänsten också, säger Johan Dahlström.

Drograttfyllor, olovlig körning, illegal arbetskraft och en person lyst för penningtvätt som äntligen kunnat hämtas in till förhör. Det är ett axplock från den två timmar långa trafikkontrollen. Gruppen bryter upp och drar mot Bergsjön en tur före lunch.

Den relativt nya möjligheten att skanna in nummerplåtar med mobilen gör att poliserna snabbt kan få en bild av vem som sitter bakom ratten. Det lämnar lite mindre åt intuitionen.
– Förut var man tvungen att kontakta RLC som fick göra slagningen, eller slå i medhavda datorer som aldrig funkade, säger Johan Dahlström.

”The winner takes it all” sjunger Abba på radion. Johan Dahlström höjer volymen och sjunger med. Att köra bil är det bästa han vet, säger han. Gärna fort. Nu gasar han, tutar och blinkar blått. Signalerar åt bilen framför att åka till sidan av vägen.
– Vi låg efter dig en bra bit. Hade du kört 0,4 kilometer fortare så hade vi tagit ditt körkort, säger han till föraren.

”Kanske lever det kvar någon gammal fördom om att det är gubbar i overall som röker cigaretter och kollar lastbilar som jobbar som trafikpoliser.”

Även om böterna är dryga så är föraren en vinnare. Som så många som åker fast den här dagen är han beroende av sitt körkort i jobbet. Under tiden som Johan Dahlström tar chaufförens namnteckning tar fordonsinspektören Timo Kivikangas ett varv runt bilen.

Gruppen består av nio poliser och två fordonsinspektörer. I skrivande stund är de uppe i en rekryteringsprocess. Ytterligare tre ska de bli. Inte en enda kvinna jobbar i den här gruppen, men det finns en trafikpolisgrupp till på samma enhet, som främst jobbar med tyngre trafik. Där ingår tre kvinnor.
– Jag vet inte varför det är svårt att rekrytera tjejer. Kanske lever det kvar någon gammal fördom om att det är gubbar i overall som röker cigaretter och kollar lastbilar som jobbar som trafikpoliser. Men vi har en medelålder bland poliserna på drygt 34 år och en av våra poliser är nog Sveriges yngsta trafikpolis, säger gruppchefen Anders Schääf.

”Det kostar ju en del, men hittills har jag fått gehör för att min personal ska ha det.”

Ynglingen i gruppen, född 1995, är tyvärr sjuk just den här dagen och ett par av hans kollegor är på utbildningar. Sådana finns det många att gå för trafikpoliser. Körkort för olika fordon, som tung lastbil och motorcykel, samt på den utrustning som används vid till exempel hastighetskontroller. Anders Schääf prioriterar utbildning, säger han.
– Det kostar ju en del, men hittills har jag fått gehör för att min personal ska ha det.

Poliserna som jobbar i den här gruppen har alla sökt sig hit av en anledning. Det har lite olika ingångar till varför. Johan Dahlström gillar ju som sagt att köra bil, men han har också fokus på att jobba i de problemtyngda ytterområdena. Där vill han göra livet svårt för de kriminella. Gärna genom att ta deras körkort.
– Inte för att de slutar köra bil för det.
Han berättar om en person som fått sin bil beslagtagen. När han väl fått hämta ut fordonet togs han av polis igen, på väg från beslaget.
– Hög som ett hus.

Efter lunch blir det fartkontroll med laser längs vägen ut mot Landvetter. En taxi passerar och uppmäts till 146 kilometer i timmen. Tillåten hastighet är 100. Chauffören vankar av och an med tom blick och vägrar skriva på erkännandet. Han ser ut att liksom skrumpna ihop lite för varje fråga han får och påpekar gång på gång att han bara kört i 110.

Situationen är lite komisk, men bakom fortkörningssiffrorna finns ett allvar. Under 2019 dödades ungefär dubbelt så många personer i trafiken som till följd av dödligt våld. Så står det i rapporten från Linköpings universitet. Den lyfter också att de dödliga olyckorna inte sällan äger rum i samband med att trafikbrott har begåtts. Och att risken för att åka dit för ett sådant brott statistiskt sett är mycket låg.

”Martin, du står säkert här på fritiden och haffar folk.”

För de flesta är det besvärligt att förlora sitt körkort och någon gång på varje pass yttras den klassiska frågan om inte polisen bör ägna sig åt att fånga riktiga bovar i stället. Men de flesta som de stoppar är förvånansvärt trevliga i alla fall.

Martin Petersson (stående) har drivit taxiföretag med flera anställda i Stockholm innan han blev polis. Det har han stor nytta av i trafikgruppen, men det var hans värsta år i livet, säger han. Foto: Petter Trens

Det säger Douglas Hedberg, som den här eftermiddagen kör ikapp fartsyndare som på lasern har uppmätt hastigheter bortom körkortsgränsen.
– Det första de frågar är alltid hur länge de blir av med körkortet, men det undviker ju vi att svara på. Tänk om man gissar på tre månader och så blir det fyra. Det har lite med hur deras förutsättningar och historik ser ut och så. Men det är klart, yrkeschaufförerna skulle nog hellre ta väldigt höga böter.

Douglas Hedberg

Douglas Hedberg och hans kollega Martin Petersson kör genom city tillbaka mot stationen.
– Här har vi tagit många för att titta i mobilen, säger Douglas Hedberg.
Han pikar kollegan.
– Martin, du står säkert här på fritiden och haffar folk.

”Flest år i tjänst är inte nödvändigtvis bäst lämpad.”

Martin Petersson har kortast tid i tjänst av poliserna i trafikgrupp ett och har bara varit polis i dryga året. Tydligen slog han tidigt något sorts rekord i att skriva ordningsböter. Ryktet om hans driv nådde gruppchef Anders Schääf. Martin har också en annan specialkompetens som väckte intresse. Innan han blev polis har han hunnit med att driva taxibolag.
– Mina värsta år i livet, säger han och skrattar.

Skitår eller ej så vet Martin Petersson hur man kan fuska med kvitton och taxametrar. Själv menar han att han följde reglerna, men han hade anställda som inte alltid gjorde det. I trafikgruppen verkar han ha hittat hem.
– Jag gillar yrkestrafik och så vill jag inte jobba natt.

För Anders Schääf är det viktigt med rätt person på rätt plats.
– Flest år i tjänst är inte nödvändigtvis bäst lämpad, säger han.
Ibland tycker han och facket olika i den frågan, menar han. Själv har han gått ur efter en rekryteringsprocess tidigare i karriären.
Vad menar han då med rätt person på rätt plats?
– När jag satt på en introduktionsföreläsning på polisutbildningen och föreläsaren gjorde antagandet att ingen ville jobba med trafik var jag den enda som räckte upp handen och sa att det ville jag visst. Och de andra i gruppen har samma upplevelse. De var alla den studenten.