RLC-operatörerna ägnar ”en inte obetydlig del” av sin arbetstid till återkommande samtal i samma ärende där ingen patrull skickas ut. Det skriver Polismyndighetens internrevision efter att ha intervjuat ett 30-tal medarbetare och chefer med koppling till myndighetens regionledningscentraler, främst RLC Syd och RLC Nord. En del av den ”onödiga efterfrågan” är intern och utgörs till exempel av samtal ”som ingen vill ha” från nationella telefonväxeln. Dessutom inkommer ärenden om psykisk ohälsa, begäran om handräckningar, multicom-larm (öppna fönster och dörrar med mera) som visserligen ligger inom RLC:s uppdrag, men som skulle kunna hanteras av andra.
RLC
Det finns en ledningscentral i varje region, alltså 7 stycken. Regionledningscentralerna har totalt mer än 1.000 anställda och tog förra året emot över 700.000 samtal som vidarekopplades från 112.
Internrevisionen tycker att myndigheten behöver informera både internt och externt om vad som är RLC:s egentliga uppdrag så att mängden onödiga samtal kan begränsas. Internrevisionen genomförde sin granskning redan 2019, men den blev inte offentlig förrän i mars i år när rikspolischefen beslutade om åtgärder utifrån granskningen. Rikspolischefen håller med om att det behövs en informationsinsats kring RLC:s uppdrag och ger Nationella operativa avdelningen i uppdrag att genomföra den.
Internrevisionen slår också ner på att det saknas statistik som visar hur ofta RLC avstår från att skicka en patrull därför att det inte finns någon tillgänglig. ”Någon nationell statistik som visar antal/andel prio 1 och prio 2 som skrivs av med resursbrist och hur de är fördelade på stad/landsbygd tas för närvarande inte fram systematiskt”, står det i rapporten. Internrevisionen ser det här som en mycket väsentlig brist och rikspolischefen verkar hålla med för han har nu gett polisregionerna i uppdrag att ta fram siffrorna till sista december i år.
Civila och poliser
Internrevisionen granskade särskilt RLC Syd och RLC Nord. Vid tiden för granskningen var cirka 70 procent av RLC-operatörerna i Syd civila. I RLC Nord var operatörerna i stort sett uteslutande civila.
Källa: Granskning av regionledningscentralerna från Polisens internrevision.
Ett annat problem som RLC dras med är att många operatörer slutar efter kort tid. ”Omsättningen på operatörer medför att det finns ett stort behov av nyanställning, och en andel av operatörerna är därmed ständigt under introduktion”, skriver internrevisionen. Det är svårt att rekrytera internt till RLC eftersom arbetsplatsen har dåligt renommé, på grund av en historik med hög arbetsbelastning. Särskilt svårt är det att locka poliser, vilket kan bero på att poliser riskerar att fastna i karriären på RLC, enligt internrevisionen. Andelen poliser bland RLC-operatörerna är låg (se faktaruta).
Internrevisionen är kritisk till den nationella styrningen av landets regionledningscentraler. Man tycker sig se en topp- och detaljstyrning utan medborgarfokus och med litet utrymme för medarbetardriven utveckling. Det sker heller ingen uppföljning av hur medborgarna eller externa samarbetsparter uppfattar den service de får från RLC. ”Inga kvalitetsmätningar har gjorts sedan RLC startade”, konstaterar internrevisionen.
Övergången från 19 länskommunikationscentraler till 7 regionledningscentraler som började 2015 har lett till större enhetlighet och gjort det lättare att koordinera komplexa insatser. Det kommer fram i intervjuerna. Och de intervjuade tycker inte att operatörernas minskade lokal- eller personkännedom är ett problem, eftersom det kan kompenseras med tekniska hjälpmedel. Men internrevisionen är inte övertygad och vill att myndigheten gör en djupare analys av hur mycket av den lokala förankringen som har gått förlorad och vad konsekvenserna har blivit.
Internrevisionen tycker också att man ska överväga att införa en maximal insatstid vid prio 1-larm. Men rikspolischefen tog inte den rekommendationen rakt av, utan har en mjukare skrivning i sitt beslut: ”Nationella operativa avdelningen ska i samråd med polisregionerna överväga om det finns behov av att tydliggöra för invånarna i olika delar av landet vad de kan förvänta sig av polisen vid en akut händelse.”
