Själva kallar de sig kort och gott ”GMP -gruppen” och består av fem erfarna poliser, en beteendevetare, en rättsläkare och en rättspsykiater. De hjälper till vid grova brott och kan också coacha vid förhör eller ge goda råd i ett ärende.
GMP-gruppen är inkopplad i ungefär 25 fall om året och när en förfrågan kommer från en utredare i landet utser de en ärendeansvarig och en biträdande i gruppen. De två ansvarar för kommunikationen gentemot både utredaren och den egna gruppen. Sen läser alla noggrant in sig på utredningen och går igenom den speciella checklistan med frågorna: Vad? Varför? och Vem?
– För att passa i gruppen behöver man vara intresserad av en människas beteende och även vara prestigelös. Lägger någon av oss fram en hypotes inför de andra i gruppen ska man ha på fötterna och vi resonerar tills det är konsensus. Det är stimulerande att vi är en mix av akademiker och poliser, säger Mats Pettersson.
Han började i gruppen för 1,5 år sedan och har varit polis i 37 år med många års erfarenhet av grova brott, som både utredare och förundersökningsledare.
GMP-gruppen sitter i ena änden av ett kontorslandskap på sjätte våningen i polishuset på Kungsholmen. Arbetsplatsens hjärta är det runda bordet där de har sina många och långa diskussioner. Mitt på bordet står en kristallkula, som en gimmick. Det är en gåva från en polis i gruppen som gått i pension. Whiteboard- tavlorna där de ritar tidslinjer, släktträd och sätter upp fotografier från obduktioner och brottsplatser har gardiner som går att dra för.
– Det är för att visa hänsyn mot både offer och anhöriga. Vi är noga med att dra för dem när vi inte sitter där eller när det kommer förbi någon som inte jobbar i gruppen, säger Peter Blomquist som är kriminaltekniker i gruppen sedan 11 år och som varit polis i 41 år.
Tidigare jobbade han på Nackapolisen och Länskriminalpolisen i Stockholm. Han gör inga egna brottsplatsundersökningar längre utan samarbetar med kriminalteknikerna från platsen för att se och höra vad de kommit fram till. Han är också en av dem från GMP-gruppen som alltid åker till brottsplatsen för att bilda sig en egen uppfattning. Och han känner många kriminaltekniker sedan han var instruktör på utbildningen på dåvarande SKL, Statens kriminaltekniska laboratorium.
– Vi tar inte över utredningarna på något sätt, utan biträder dem. Ibland kan vi föreslå ytterligare utredningsåtgärder på brottsplatsen eller att det görs fler analyser på NFC. Vi är alltid pålästa när vi kommer och lämnar inget åt slumpen.
Efter alla år som kriminaltekniker säger Peter Blomquist att mord och sexualbrott påverkar honom mer i dag än tidigare. Det frestar på att se effekten av våld och mänskliga tragedier.
Samtidigt är det mer skonsamt för kroppen att jobba som kriminaltekniker på GMP eftersom han inte behöver ligga på knä hela dagarna och leta skospår, jobba långa pass i kyla och regn eller i mörkret på natten.
Trots att gärningsmannaprofilgruppen funnits sedan 1995 säger de att många inom Polisen inte känner till dem. Och gruppens chef, Eva von Vogelsang, understryker att det bara är att lyfta luren och ringa om man har frågor eller behöver hjälp i en utredning. Det kostar ingenting och de står till myndighetens förfogande.
– Många tror att de bara kan kontakta oss när det gäller svåra och stora fall. Det går lika bra att ringa och bolla och få tips och råd om hur vårt biträde ska utformas.
De fall som GMP-gruppen är inblandad i är ofta lite märkliga fall som sticker ut, där brottsbeteende och motivbilder är svårtolkade. Det kan handla om udda gärningsmän där drivkrafterna är fantasier om våld, sex, makt och kontroll. Det kan också vara oklara dödsfall där man inte vet om det är frågan om självmord, mord eller olyckshändelse.
– När vi kopplas in tittar vi på skadebild, spår, fynd, besöker brottsplatsen och rättsläkaren tittar på själva skadorna. Ibland begärs biträde tidigt i en utredning, till exempel vid sexualmord där det finns risk att gärningsmannen återfaller i nya brott. Det kan också handla om att en utredningsgrupp kommit till vägs ände och vill att vi analyserar ärendet med fräscha ögon.
Hon säger att det ibland kan vara frustrerande att se hur lite resurser som läggs på vissa utredningar där de varit behjälpliga. Det kan vara en ensam utredare på ett brott där de borde vara betydligt fler. Och Eva von Vogelsang säger att anledningen till att vissa fall är ouppklarade inom Polisen beror på att utredningarna har bristfälliga resurser.
FALL DÄR GMP-GRUPPEN HJÄLPT
Serieskytten Peter Mangs i Malmö.
Serievåldtäktsmannen Niklas Eliasson i Örebro.
Mordet på utrikesminister Anna Lindh i Stockholm.
Dubbelmordet i Vallentuna.
Mordet på en ung kvinna i Kinnekulle.
Mordet på en kvinna i Lassalyckan utanför Ulricehamn.
Källa: GMP-gruppen
Eva har varit polis i snart 40 år och valde yrket för att hon tycker att hon har ett stort rättspatos. Hon har jobbat i yttre tjänst, varit kvarterspolis, jobbat i många år med sexualbrott i Söderort i Stockholm och med analyser av vålds- och sexualbrott på Rikskriminalpolisen. Chef för GMP-gruppen har hon varit sedan 2008.
– Det är en ynnest att få leda en så motiverad arbetsgrupp. Alla fall är unika och vi lär oss hela tiden av varandra. Ibland blir det livliga diskussioner och det behövs att någon agerar djävulens advokat så att vi inte låser oss vid en hypotes.
Ett av de senaste fallen GMP-gruppen varit inkopplad i är serievåldtäktsmannen i Rågsved. Mönstret som uppdagades var att gärningsmannen följde efter sina offer från tunnelbanan och centrum.
– Där gjorde vi en länkningsanalys utifrån bland annat brottsbeteende och satte upp hypoteser om gärningsmannen. Vi beskrev hans person med spaningsbara variabler så att utredningen kunde fokusera och prioritera sökandet.
I GMP-gruppen är medelåldern hög och de flesta stannar till pension. Därför har de sällan lediga tjänster. Men faktum är att en svår nöt för Eva von Vogelsang att knäcka de närmsta sju åren är att flera av poliserna i gruppen går i pension samtidigt. Och med dem försvinner många års ovärderlig erfarenhet.
Är det någon kompetens du saknar i gruppen i dag?
– Kanske mer it-kompetens, poliser med annat etniskt ursprung och poliser med kunskap om hedersrelaterat våld. Vi tar in den sakkunskapen om vi inte själva har den.
För att trygga återväxten kommer de att införa arbetsrotation där utredare och analytiker som jobbar med vålds- och sexualbrott inom Polisen får prova att jobba hos dem. De måste ha både intresse av och fallenhet för beteendeanalys för att passa in. Eva berättar att hon får många förfrågningar från unga poliser som är intresserade av att jobba i gruppen.
– Jag har fått krossa många drömmar eftersom vi har så liten omsättning av folk i GMP-gruppen. Det finns en glorifiering av vårt arbete från filmer, tv-serier och poddar, men det är viktigt att komma ihåg att det inte är vi som klarar upp brotten, vi ger bara inspel till utredningen och lyser med lampan.
SÅ STARTADE DET
Det var den svenske psykiatern Ulf Åsgård som införde upplägget med gärningsmannaprofiler i Sverige. Han hämtade metodiken från FBI i USA.
Metoden fick sitt genombrott i Sverige i samband med rättegången mot lasermannen i början av 90-talet.
Polisens gärningsmannaprofilgrupp bildades 1995 och ligger i dag under Nationella operativa avdelningen, Noa.
Jobbar främst med utredningar kring dödligt våld, försvinnanden, överfallsvåldtäkter, hot med okänd gärningsman och mordbränder.
