Att poliser och polisstudenter skriver sämre än andra människor i samhället är en myt, menar Sofia Ask. Hon är docent i svenska språket vid Linnéuniversitetet, och har nyss kommit ut med andra upplagan av boken Skrivande polis. Hon forskar bland annat om polisers skrivande och har arbetat med både poliser i fält och studenter.
Sofia Ask.
– Poliser är vanliga skribenter och gör samma skrivfel som svenska folket i allmänhet, men problemet är att de texter de skriver kan ha stor betydelse i rättssystemet. Det som är svårt är bland annat att gå från ett vardagsspråk till ett myndighetsspråk och att välja rätt nivå på ord och uttryck. Dessutom är skrivsituationen i sig ganska komplicerad. Miljön är stressig och bullrig, och poliser kan närsomhelst bli avbrutna när de skriver, också alla tider på dygnet. De som jobbar som utredare har ofta en lugnare skrivsituation än ingripandepoliser.
FAKTA
Boken Skrivande polis är förankrad i praktisk polisutövning och baserad på språkvetenskaplig forskning och lagtext.
Det är en handbok både för studenter och verksamma poliser.
En ny upplaga kom tidigare i år. Det som tillkommit är ett kapitel om rättslingvistik, alltså den vetenskap där språk och rätt möts, bland annat i jakten på ”språkliga fingeravtryck”.
Trots allt klassar hon polisyrket som ett skrivande yrke.
– Och det är Sveriges kanske viktigaste texter som skrivs. De har potential att påverka individers liv och leverne på gott och ont.
I sämsta fall kan brister i skrivandet leda till missförstånd och få konsekvenser för rättsprocessen. Men även om mindre språkfel inte påverkar i det avseendet, betonar Sofia Ask vikten av korrekthet.
– Även om vissa fel inte spelar någon roll för rättssäkerheten påverkar texterna hur Polisen som myndighet uppfattas av medborgarna, eftersom de ofta blir offentlig handling och kan läsas av många.
På Linnéuniversitetets polisutbildning undervisar hon om språk och skrivande, och nytt för i år är att Institutionen för svenska språket gör textgranskningar i termin ett. Ett team av lärare i svenska granskar ett avrapporterings-PM skrivet utifrån ett Youtubeklipp från en miljödemonstration, och ger råd och anvisningar hur texterna kan förbättras.
Sofia Ask har i intervjuer med poliser noterat att skrivandet kan fylla fler funktioner än bara avrapportering. Det kan också vara ett sätt att bearbeta något man varit med om, som en informell debriefing.
Hon har inte i sitt fältarbete träffat någon som direkt brinner bara för det polisiära skrivandet, men uppfattar att alla inser att det är en viktig del av jobbet.
– Texten är ju en del i att polisens jobb leder till något i rättssystemet.
Sofias att-tänka-på-lista
SYFTNINGSFEL
Bland det viktigaste är att inte göra syftningsfel, alltså att syfta på fel person i en mening. Åklagare måste veta vem som gjort vad för att kunna avgöra om åtal ska väckas eller inte. Exempel:
Björn slog Erik. Han kände stark smärta. Han syftar här på Björn.
Björn slog Erik, som kände stark smärta. Som syftar här på Erik.
Ordet som syftar tillbaka på ord som står närmast i föregående sats, vilket gör att det kan bli lite roligt när det blir fel:
Vid Stortorget greps en man på en cykel, som hade en kniv i fickan.
Peter har en cannabisodling tillsammans med sin bror, som han missköter.
CITATANVÄNDNING
Att återge tal i skrift så att inte nyanser går förlorade är komplicerat. Citat är en hjälp, men ska bara användas för att återge exakt vad någon sagt, som exempel hot eller andra brottsrekvisit. Citattecken ska inte användas för att markera ord som sticker ut i offentlig text. Exempel:
Aino säger att då Antti dricker sprit så blir det en ”blackout”.
PÅSTÅR ELLER SÄGER?
Det är skillnad mellan att skriva Anna berättar att hon blev våldtagen och Anna påstår att hon blev våldtagen. Påstår och hävdar är anföringsverb som kan uppfattas som att det finns ett spår av tvivel, och man signalerar ofrivilligt en inställning till det yttrade. Berättar, säger och uppger är de mest neutrala och icke-laddade anföringsverben.
DOFT ELLER STANK?
Genom språket signalerar man också sin inställning genom val av stilmarkörer. Till exempel blir ordvalet alkoholdoft konstigt eftersom doft är ett positivt laddat ord. Välj det mer neutrala lukt. Vi skulle ju aldrig få för oss att skriva likdoft, exempelvis, utan väljer då lukt eller det mest negativt laddade stank.
Det finns också uttryck som riskerar att trivialisera allvarliga händelser, som att skriva att det var livat i den aktuella lägenheten där det skett en kvinnomisshandel. Det var nog inte så livat för den som blev slagen, så sträva efter en formell ton här.
SÄRSKRIVNINGAR
Skjut vapen är inte samma sak som skjutvapen.
VIKTIGA SMÅORD
Är det skillnad mellan att spotta på eller mot en polis? I ett fall användes prepositionen mot i förundersökningen, och eftersom det inte var säkert att spottloskan verkligen träffat polisen friades den misstänkte från att ha spottat mot/på polisen. Småord som prepositioner är alltså inte oviktiga.
HITTA BALANSEN
En polis kan inte använda ett alldeles för enkelt och vardagligt språk, eftersom det riskerar att trivialisera det som hänt. Men språket får heller inte bli för stelt och högtravande, eftersom det då kan bli obegripligt. Skriv exempelvis hellre Om det finns särskilda skäl i stället för Om särskilda skäl föreligger.
