Varje år anmäls ett par hundra tusen bedrägeribrott till Polisen. Det kan handla om att någon har fått sina kortuppgifter stulna och blivit av med pengar eller betalat för en vara som aldrig levererats. I omkring 60 procent av dessa ärenden inleds ingen förundersökning. De skrivs av direkt.

För fem år sedan gick Polisens internrevision igenom 700 av dessa direktavskrivningar för att undersöka kvaliteten i besluten. Resultatet var extremt nedslående. Bara några enstaka ärenden var korrekt handlagda. Resten hade avskrivits utan laglig grund. Dåvarande rikspolischefen Dan Eliasson beslutade om åtgärder för att komma till rätta med problemen. Men när internrevisionen gjorde en uppföljande granskning 2019 hade ingenting hänt.
– Det hade gjorts vissa förbättringar i utredningsprocessen, men inga som tog sikte på den ärendetyp som vi hade granskat, nämligen direktavskrivningarna, säger Philip Jansson.
Som en del i uppföljningen gjorde internrevisionen en ny genomgång av direktavskrivna bedrägeriärenden. Bristerna kvarstod visade det sig. Av 280 ärenden var 10–20 korrekt hanterade, enligt Philip Jansson.

Många direktavskrivningar motiveras med att det är uppenbart att brottet inte går att utreda. Men det går sällan att utläsa vad som har legat till grund för den bedömningen, enligt Philip Jansson. Och tittar man på tiden från inkommen anmälan till beslut om avskrivning är det kanske inte så konstigt.
– Det är inte ovanligt att hela processen tar någon enstaka minut. Vi såg ett fall med en förundersökningsledare som lade ner sex ärenden på några få minuter.

Vad beror det här på?
– Volymen av ärenden är jättestor och det finns inte tillräckligt med personal för att hantera den. Man är överbelastad och underbemannad och försöker hitta sätt att överleva. Rent mänskligt kan jag förstå det.
Dessutom uppfattar Philip Jansson att det har utvecklats en kultur, där mycket fokus ligger på att hålla nere balanserna och handläggningstiden.
– Det gör att man mer eller mindre bestämmer sig på förhand och sedan bara letar efter skäl att direktavskriva. Samtidigt finns det en förundersökningsplikt i lagen. Men det regelverket togs fram på 40-talet när ärendevolymerna var mycket mindre.

Hur mår de som jobbar med de här ärendena?
– I framför allt den första granskningen framförde flera personer att det fanns ett arbetsmiljöproblem kopplat till att man ansåg att man kunde göra mer i många anmälningar, men att man inte fick eftersom det skulle leda till att handläggningstiderna ökade. 
Philip Jansson tycker att Polismyndigheten fokuserar för mycket på olika kvantitetsmått, till exempel handläggningstid. Kvaliteten i arbetet glöms bort och kontrolleras inte. Det gör att personalen tappar det polisiära hantverket.
– Du går kanske en kurs för förundersökningsledare. Sedan får du ingen påfyllning på flera år. Du blir bekväm i ditt sätt att göra saker, eftersom ingen ser och ifrågasätter kvaliteten i vad du gör. 

Felaktiga direktavskrivningar är ett stort rättssäkerhetsproblem för brottsoffren, enligt Philip Jansson, men får även andra allvarliga följder. Bland annat riskerar Polisen att missa den organiserade brottslighet som kan dölja sig i dessa ärenden.
– Det kan vara enkla bedrägerier som var för sig rör mindre belopp, men tillsammans uppgår till stora summor. Men underrättelseinformationen i anmälningarna bearbetas aldrig eftersom ärendena går rakt ner i källaren där lampan inte lyser.

Internrevisionens granskning nummer två överlämnades till rikspolischefens kansli för åtgärdsinhämtning i januari 2020. Men den offentliggjordes inte förrän nu i maj 2021 när rikspolischefen tog beslut om åtgärder med anledning av rapporten. Internrevisionen har bara upprepat sina rekommendationer från den första granskningen, eftersom dessa inte ledde till några åtgärder på det granskade området. Men nu har en ny rikspolischef alltså fattat ett nytt beslut om bland annat följande:

1. Beslutsgrunder för direktavskrivningar ska ingå som ett särskilt moment i utbildningen för förundersökningsledare.
2. Noa ska ta fram en handlingsplan för hur myndigheten ska hantera det stora inflödet av bedrägerianmälningar.
3. Noa ska ta fram ett styrdokument för kvalitetsuppföljning av bedrägeriärenden som direktavskrivs.
4. Polisregionerna ska förbättra den dagliga styrningen och ledningen av den aktuella ärendetypen.

Philip Jansson tycker sig se en ljusning.
– Jag tror att vi kan få ett tryck i frågan nu när rikspolischefen har tagit det här beslutet. Nu har vi en kompassriktning för förbättringsarbetet.

En möjlig lösning som internrevisionen lyfter i sin rapport är att lägga ut utredningen av bedrägerier på entreprenad.
– Utredningsverksamheten inom Polisen styrs av en tveksam användning av straffvärdesprincipen där grövre brott utreds före lindrigare brott. En annan utförare skulle kunna ha bedrägerier eller andra typer av mängdbrott som ett specifikt uppdrag och slippa fundera på om de ska prioritera mellan ett brott i nära relation, en skjutning eller ett nätbedrägeri.

I rapporten jämför internrevisionen med hur privatanställda ordningsvakter har tagit över det offentliga rummet så att poliser kan ägna sig åt annat än att fotpatrullera.
– Att låta privata aktörer komma in i utredningsverksamheten handlar också om att överlåta myndighetsutövning till externa aktörer; så vari ligger skillnaden? Precis som på ordningsvaktssidan kan polisen ansvara för tillstånd, utbildning och tillsyn av den privata aktören.