Inom Polisen finns anställda som har ledigt med lön för att arbeta fackligt inom myndigheten. Några gör det löpande, på heltid eller deltid, andra gör det ibland med så kallad punktvis ledighet. Den fackliga tiden har fram till nu reglerats genom ett lapptäcke av regionala och enskilda överenskommelser som har levt kvar sedan tiden innan den stora omorganisationen. Men under våren inledde Polismyndigheten förhandlingar med de fackliga organisationerna för att få till ett enda kollektivavtal för hela myndigheten.
Bakgrunden är att Polisen för två år sedan fick hård kritik av sin egen internrevision för att ha dålig koll på de fackliga inom myndigheten. Enligt revisionen visste man inte hur många de var, hur mycket tid de lade på fackligt arbete eller vad de gjorde under denna tid. Det sågs som en allvarlig brist eftersom den fackliga tiden inom myndigheten i slutändan finansieras av skattebetalarna.
Internrevisionen lyfte också frågan om det är för många som är lediga för att jobba fackligt inom Polisen. Internrevisionen jämförde med det avtal om fackliga förtroendemän som gäller generellt inom staten, kallat FmA. Det säger att en facklig organisation bör ha omkring 1 heltidsfacklig per 500 medlemmar hos en arbetsgivare. Enligt internrevisionens uppskattning var de fackliga inom Polisen betydligt fler, kanske dubbelt så många.
Vad gäller saken?
Den 7 maj tecknades ett nytt avtal mellan Polismyndigheten och Polisförbundet som anger villkoren för anställda som är fackliga förtroendemän.
Avtalet gäller inte skyddsombud. Det gäller inte heller medlemmar vid Säkerhetspolisen.
Avtalet reglerar hur och när ledighet för fackligt arbete ska beviljas. Det gäller både för de som är fackliga på hel- eller deltid och för de som söker ledighet punktvis för att utföra ditt fackliga uppdrag.
Avtalet börjar gälla 1 september 2021.
Med revisionen som grund fattade rikspolischefen beslut om att strama upp kontrollen av de fackliga förtroendemännen. Hösten 2020 inledde myndigheten en kartläggning av deras villkor. Den följdes av förhandlingar om ett nytt kollektivavtal våren 2021.
Arbetsgivarens ingång i förhandlingarna var att man ville få ner antalet fackliga, och även om facken ogillade den ingången fanns det goda skäl att komma överens. Utan ett särskilt avtal för Polisen fanns risken att arbetsgivaren skulle falla tillbaka på det generella statliga avtalet FmA. Det som anger 1 heltidsfacklig per 500 medlemmar som standard. Och den nivån ville facken inte gå ner på.
Arbetsgivarens bud i förhandlingen var att facken skulle få fyra timmars fortlöpande facklig tid per medlem och år, plus en facklig heltid per påbörjat 5.000-tal medlemmar, dock minst två heltider per arbetstagarorganisation.
De civila facken tackade nej, men Polisförbundet skrev på kollektivavtalet. Ett viktigt skäl var att man fick in en bilaga till avtalet som ger förbundet rätt till totalt 69 fackliga årsarbetskrafter under en övergångsperiod. Det är visserligen en minskning mot dagens 74 årsarbetskrafter, men mer än vad avtalet ger i grunden.
– Det var viktigt för oss att den numerär vi kunde få genom ett nytt avtal inte innebär några negativa konsekvenser för det fackliga arbetet eller de förtroendevalda som utför det. Min bedömning är att vi har uppnått det målet, säger ombudsmannen Tobias Virolainen som har förhandlat för Polisförbundets räkning.
Bilagans villkor om 69 fackliga årsarbetskrafter gäller som sagt under en övergångsperiod. Under den tiden räknar Polisförbundet med att få fler medlemmar, eftersom prognosen säger att poliskåren kommer att växa de närmaste åren. Och förhoppningen är att man ganska snart kan komma till en punkt där avtalets grundvillkor genererar lika många årsarbetskrafter som den tidsbegränsade överenskommelsen i bilagan. Ökar medlemsantalet ytterligare därefter, kan de fackliga heltiderna till och med bli fler.
– Vi kommer att nå break even någon gång sommaren eller hösten 2023, enligt prognosen, säger Tobias Virolainen.
Ett pris som förbundet betalar för de 69 fackliga årsarbetskrafterna är att man tvingas dra ner på antalet fackliga informationsmöten på arbetstid. I stället för de avtalade fem mötestimmarna per medlem och år blir det fyra. Förbundet växlar alltså in timmar för informationsmöten och lägger dem på att behålla hel- och deltidsfackliga. Tobias Virolainen ser det som en modernisering av det fackliga arbetet.
– Förr hade man mer av stormöten på arbetsplatserna. Nu sprider man mycket av informationen digitalt.
Övergångsperioden i avtalet gäller fram till att myndigheten har passerat 24.000 anställda poliser. Då ska parterna göra en uppföljning av avtalet och ta ställning till om det behövs justeringar. Kommer man inte överens händer två saker: Minskningen av tiden för fackliga informationsmöten övergår till att gälla tills vidare. Samtidigt får förbundet ytterligare fyra fackliga årsarbetskrafter, två direkt och två när den polisiära tillväxten är slutförd årsskiftet 2024/2025.
Sammantaget beräknas förbundet då att ha omkring 77 fackliga årsarbetskrafter. I absoluta tal är det en ökning från dagens 74. Men i relation till medlemsantalet, som då kommer att vara högre, blir det i stället en minskning.
– Vår bedömning är att avtalet är tillräckligt bra för att skriva på. Alternativet hade varit att tvista med arbetsgivaren och i slutändan kanske låta domstolen bestämma. Vi har gjort bedömningen att en sådan process innebär en större osäkerhet och att chanserna till framgång inte är tillräckligt stora, säger Tobias Virolainen.
Avtalet innebär också en åtstramning för den andra typen av betald ledighet för fackligt arbete. Den så kallade punktvisa ledigheten.
– Det kommer att bli fler och högre staket när det gäller att få punktvis ledighet för fackligt arbete. Grundtanken är att så mycket som möjligt ska göras av dem som är fortlöpande lediga. Arbetsgivaren har haft ett intresse av att begränsa den punktvisa ledigheten och där landade vi i en kompromiss. Givetvis kommer vi noga följa upp och utvärdera arbetsgivarens tillämpning av dessa avtalsskrivningar.
ST, Seko och Saco-S sade, som tidigare nämnts, nej till arbetsgivarens bud och tecknade inget avtal. Polistidningen har talat med representanter för ST och Seko som förklarar att kalkylen inte gick ihop för deras del. De skulle förlora så många fackliga årsarbetskrafter att verksamheten inte skulle gå runt.
Enligt Pär Renberg, ordförande för ST inom Polisen, skulle arbetsgivarens bud ge alldeles för få fackliga timmar.
– Vi kan inte kapa bort så många av våra fackliga utan att det riskerar att leda till sjukskrivningar bland dem som blir kvar. Nu får vi ta strid om hur FmA ska tolkas när det gäller löpande ledighet och i övrigt använda oss av den punktvisa ledigheten.
Pär Renberg, ordförande ST inom Polisen.
Han ser också ett annat problem med avtalet, nämligen den snäva beskrivningen av vad de hel- och deltidsfackliga ska göra på sin fackliga tid. Enligt avtalet är denna tid ”i första hand avsedd att möjliggöra facklig medverkan på sådana förhandlingar, överläggningar, möten eller därmed jämförliga sammankomster som arbetsgivaren har kallat arbetstagarorganisationen till eller vice versa”.
– Avtalet bortser från allt det andra som de fackliga gör: besvarar samråd och delningar, tecknar lokala kollektivavtal, jobbar med tillsättningar, reser, och inte minst hanterar individärenden, vilket tar fantastiskt mycket tid.
Men Tobias Virolainen på Polisförbundet tycker inte att formuleringen är problematisk.
– Det är klart att man vill ha en så fri reglering som möjligt. Men det ligger i sakens natur att man använder den här tiden till sakfrågor, förhandlingar och möten som vi eller arbetsgivaren kallar till. När vi förankrade den här avtalstexten i organisationen stötte vi inte på patrull och vi ser inte att servicen till medlemmarna kommer att försämras med det här avtalet.
