Annons

Annons

Begränsad grannsamverkan

Hur har polissamarbetet mellan Sverige och Norge klarat en stängd gräns och helt skilda strategier under corona? I höjd med Storlien konstaterar poliserna att utbytet både stärkts och försvårats under arbetsdagar präglade av dels tristess, dels det oväntade.
Hur har polissamarbetet mellan Sverige och Norge klarat en stängd gräns och helt skilda strategier under corona? I höjd med Storlien konstaterar poliserna att utbytet både stärkts och försvårats under arbetsdagar präglade av dels tristess, dels det oväntade.

Våren 2019 föreslog Polisförbundet att frågan om huruvida norska poliser ska ges möjlighet till anställning i Sverige borde utredas – något som Kristdemokraterna senare också lyfte i riksdagen. I november 2020 undertecknades ett avtal mellan Norge och EU som innebär att norrmännen kan luta sig mot Prümrådsbeslutet och vid behov samarbeta innanför Sveriges landsgräns med svenska kollegor.

Under tiden la coronapandemin en våt filt över världen.
– Jag har ju intresserat mig för de där frågorna, men jag får erkänna att jag inte är helt uppdaterad efter pandemiåret, säger Andreas Zehlander, gruppchef i Åre.

Andreas Zehlander.

När Polistidningen gör detta reportage i slutet av april är hans fokus riktat mot vad som händer vid gränsövergången i Storlien mellan Sverige och Norge. En del av en 160 mil lång sträcka som skär genom olika pandemilagar och förordningar. Själva gränsen syns tydligt som ett brett stråk där träden fällts. På ena sidan står de svenska poliserna vid en mobil barack på hjul. På den andra, några kilometer västerut, återfinns sedan mars 2020 deras norska kollegor understödda av militär.

Soldatnärvaro är något som Andreas Zehlander gärna sett att också svenska poliser fått ta del av.

Hans kollega Victoria Norman tillägger:
– Det hade behövts för att avlasta. Nu är det lugnare och vi står bara två åt gången här, tidigare var vi fyra. Det är inte direkt spännande, men ändå slitsamt.

Victoria Norman.

Odd Fossland har varit polis i Norge sedan 1993. Han talar om ett samarbete som intensifierats på grund av corona, men också komplicerats.
– De informella kontakterna har ökat i samband med allt arbete vid gränsen. Samtidigt har det blivit ännu krångligare än tidigare att träffa svenska kollegor annat än vid gränskontrollerna, säger han.

Trots Prümrådsbeslutet, berättar han, måste norska poliser fortfarande begära tillstånd från svenska myndigheter för att åka in med vapen i Sverige. Den norska kåren som fortfarande, på pappret, inte är generellt beväpnad bär i praktiken tjänstevapen som ett resultat av terrorhot.
– Men det där ändras hela tiden.

Han påpekar att den norska polisen befinner sig mitt i en omorganisation, en motsvarighet till den svenska processen 2015.
– Polisen måste centraliseras för att möta dagens kriminalitet. Men det har kostat så mycket att det inte finns pengar att anställa för. Det blir för få poliser som kan göra det praktiska jobbet, vi har en sorts polisbrist.

Andreas Zehlander, gruppchef i Åre, svenska polisen Victoria Norman och den norska polisen Odd Fossland vid gränsen. När bilderna togs i slutet av april låg snön fortfarande på marken.

Paradoxalt nog råder det samtidigt arbetslöshet bland poliser i Norge. Situationen har förbättrats något på grund av att man under pandemin har anställt 400 nya poliser med uppgiften att bevaka landets gränser. Men de unga poliserna, tror Odd Fossland, skulle ändå i många fall gärna söka lyckan i Sverige.
– Nu jobbar de inom psykiatrin eller som väktare. Gick det att validera utbildningen och kanske ordna ett snabbspår för medborgarskap tror jag att det skulle fungera, säger han.

För egen del skulle han inte ta steget och nämner löneskillnaden, som är till svensk nackdel, och det faktum att han redan har ett arbete som han trivs med.
– Men jag känner en norsk polis som jobbade i Stockholm ett tag och trivdes bra, men det var för 20 år sedan och en del har väl hänt sedan dess.

Andreas Zehlander är gruppchef i Åre, dit han flyttade från Sundsvall. Han säger att han och familjen trivs med skidbacken på gångavstånd. Men Stockholmspriserna för boende ställer till det, och kanske kommer flyttlasset att gå i retur.

Att bistå över gränsen i samband med olyckor är inte längre aktuellt på grund av de hårda norska pandemilagarna. Trafik- och personkontroller samt narkotika – allt som går att organisera och sköta från varsin sida fungerar bättre.

Nya smuggelvägar har etablerats av en brottslighet som snabbt anpassar sig efter förändrade förutsättningar. Samtidigt har förtvivlade stugägare med tak som måste skottas och ledningar som hotar att frysa, personer med anhöriga på fel sida och friluftsfolk med sinne för dramatik utmanat poliserna som vaktar gränsövergången.
– Faktum är att det kan vara svårt att skilja dem åt. Vi vet inte om det är ”hyttefolk” eller kriminella. Det gäller att få upp känslan för vem som är vem, för vad det egentligen är som händer på fjället, säger Victoria Norman.

De svenska poliserna berättar om tonårstjejerna som anlände med resväskor i händerna och ville hälsa på pappa i Norge. I stället blev det tvärstopp och taxi tillbaka. Och den gåtfulla tyska kvinnan som kom med tåget, för att sedan byta färdmedel och försvinna cyklande i djupsnö. Hon som först lyckades fly från två länders poliskårer innan hon stoppades.
– Norrmännen hittade henne och ringde och frågade vad de skulle göra. Vi hade ingen aning och vet fortfarande inte vad hon sysslade med, kanske ville hon undvika karantän?

Victoria Norman nämner de stora avstånden, att gränsen är omöjlig att kontrollera fullt ut. Ett exempel är de mystiska nytillkomna lederna i väglöst land. Spår efter skidor och skoter som både svensk och norsk polis utreder med hjälp av helikopter.

En välvillig tolkning är att det handlar om spår efter vanliga medborgare som vill undvika att sitta i karantän, se till en stuga eller hälsa på släkt och vänner.

En annan mörkare teori är att det rör sig om kriminella som utnyttjar coronasituationen och etablerar storskalig smuggling av droger, sprit, tobak eller vanliga varor som är dyrare i Norge än i Sverige.

Ett exempel som stärker den senare tesen är händelsen som inleddes med att två nödställda män i Norge ringde svensk larmtjänst. En norsk helikopter lyfte, men hos den svenska larmoperatören grodde en känsla av att något inte stämde.

Norsk polis följde därför med fjällräddarna.
– Det visade sig att en av de nödställda var en svensk Rimfrostaktör. Den andre var en norsk motsvarighet. De var totalt vilse och rejält nedkylda. Omskakade och gråtande med narkotika på sig, säger Andreas Zehlander.

Vid ett annat tillfälle passerade en känd kriminell med narkotikabakgrund den norska kontrollen och fortsatte mot Sverige. Norrmännen varnade svenskarna, som inte hade noterat att mannen anlänt till Sverige. Efter tre dagar dök han upp vid den norska kontrollen och berättade glatt att han hade parkerat i ”ingen mans land” och rundat den svenska posteringen för att sedan spendera några dagar i Åre.
– De är påhittiga, gränsen är lång och fjället stort, sammanfattar Victoria Norman.
– Vem vet vad som kommer fram ur snön när det tinar, tillägger Andreas Zehlander.

Fotnot: Intervjuerna genomfördes tidstypiskt via Facetime på grund av misstänkt coronasmitta.


NYSTARTADE SAMARBETEN

Justitieministrarna undertecknade nyligen ett nytt avtal mellan länderna. Det innebär att det blir lättare för svenska och norska specialenheter att bistå varandra vid gisslansituationer och kapningar, samt vid bekämpning av grov kriminalitet och terror.

Drönarsamarbete: Svenskarna har kommit längst med att utveckla användning av drönare och utbildar norska kollegor i dokumentation och observation med drönare. Under det svåra jordskredet i Norge 2020 bistod svenska poliser med drönarkompetens.

”Allt sånt går att lösa”

För fem år sedan gick unga norska poliser rakt ut i arbetslöshet och det kunde vara fler än 100 sökande per tjänst. Sedan dess har det blivit lite bättre. Men Sigve Bolstad, ordförande för norska polisförbundet, hoppas att det ska gå att matcha svensk polisbrist med norsk polisarbetslöshet då energin går till annat än coronadiskussioner.
– Jag och Lena (Lena Nitz, Polisförbundets ordförande, reds. anm.) pratade ihop oss och lanserade idén om norska poliser i Sverige som en win-win-grej. Nu är det upp till politikerna att agera.

Löner och beväpning har pekats ut som stötestenar. Men Sigve Bolstad är övertygad om att allt sådant går att lösa.
– Varför inte? Förbunden vill, men tyvärr är det inte vi som bestämmer,
säger han.

Ämnen i artikeln

Dela artikel:

Facebook
Twitter
E-post

Är du intresserad av ett nyhetsbrev från Polistidningen?

The quick, brown fox jumps over a lazy dog. DJs flock by when MTV ax quiz prog. Junk MTV quiz graced by fox whelps. Bawds jog, flick quartz, vex nymphs. Waltz, bad nymph.

Andra läser