Allt började med ett obegripligt schemasystem. Linnea Horgby och Elin Sjögren var nyexade poliser på Södermalm i Stockholm och ingen fattade hur de skulle lägga sina pass. De satt bredvid varandra den där dagen under uppstarten, hjälpte varandra. Sedan dess är de kollegor och vänner. Det var 2016. Förra året uppmärksammades de i media, och på internationella kvinnodagen i år kom de på plats 28 av 100 på Expressens lista över årets kvinnor.
De har sedan de blev poliser velat jobba mot prostitution, och sneglade till en början mot prostitutionsgruppen i Stockholm. När den gruppens arbete skulle organiseras om tänkte också Linnea och Elin om, att de ville göra något som IGV-poliser, ingripandepoliser, i stället.
De gjorde, i korta drag, research om sexköp på Södermalm, en Powerpointpresentation, köpte fika och hade möte med chefen.
Det utmynnade i en veckas riktad insats mot sexköpare på Södermalm, i februari 2020. Linnea och Elin blev insatsledare. Insatsen stöttades av nationella operativa avdelningen, Noa, och Simon Häggström (polisprofil specialiserad på prostitution och människohandel, som jobbade med insatskonceptet att utbilda poliser runt om i landet i hur man bekämpar sexhandel) utbildade om juridik och spaningsmetoder. Sedan var han förundersökningsledare. Med för att utbilda poliserna, och med ute, var också socialsekreterare för att kunna erbjuda hjälp och stöd till säljare och köpare. Vid den här tidpunkten var också arbetssättet snabbare lagföring nytt på Södermalm.
På våren 2020 blev det en till insatsvecka på Norrmalm med samma koncept, men andra insatsledare. På hösten körde de en vecka på Södermalm och Norrmalm tillsammans.
– Den veckan, 42 gripna. Så sjukt tragiska siffror, säger Linnea.
De beskriver det som att det infann sig en löpande band-känsla.
– Efter en sån vecka är man känslomässigt rubbad. Jag har fortfarande lätt till tårar när det gäller sånt här, säger Elin.
De tre insatserna namngavs Insats Torsk. Den på våren på Norrmalm kom kanske att bli mest känd för gripandet av en kändis.
Vi träffas drygt ett år efter första insatsen, på Södermalms polisstation, och sitter på den så kallade festvåningen, som under pandemin används som matsal för att glesa ut. En stereo invirad i en ljusslinga står och ser övergiven ut längre bort. De berättar att de hade after work på terrassen i tisdags, men en fest var det längesedan de hade.
Veckan innan vi ses publicerar Ekot nyheten att 2020 blev ett så kallat rekordår. Totalt lagfördes 456 personer för sexköp jämfört med runt 300 per år, åren innan. Förklaringar som nämns är utbildningar på lokalpolisområdesnivå och riktade insatser på flera håll i landet. Några veckor efter vi ses uppmärksammas ytterligare en Insats Torsk-vecka hos Norrmalmspolisen. 91 sexköpare greps och bötfälldes. Också det ett rekord.
Linnea och Elin har sina grundtjänster på IGV, ingripandeverksamheten, i lokalpolisområde Södermalm, men är nu utlånade till annat. Elin till ett brottsförebyggande projekt mot brott i nära relationer. Linnea jobbar med våldtäktsutredningar.
– Men vi pratar med varandra varje dag ändå, säger Linnea.
De tycker att de riktade torskinsatserna gjort gott, men är mest glada över att frågan nu är en del av Södermalms Inriktning 2021. ”Öka lokalpolisområdets medvetenhet och kompetens gällande utsatta brottsoffer samt lagföra sexköpare”, står det i en punkt i inriktningsdokumentet. En del i det arbetet är insatsveckor med nya insatsledare.
För att som polis få gehör för en fråga uppifrån tror Linnea och Elin att man ska vara envis och alltid ställa frågan ”vadå nej?” De tänker att om någon säger nej är det bara en människa som kan ändra sig.
– Vi kan vara skitjobbiga. Och vi lägger ner mycket fritid också. Jobbar man med ett knäppt jobb, har ett gemensamt intresse och umgås privat som vi gör, då kan det bli så, säger Elin.
Varenda polis ska kunna jobba mot prostitution, så är det inte i dag, tycker de. Men efter insatserna på Söder tycker de att det finns en annan kunskap och medvetenhet hos dem. Att poliser ser saker de inte lagt märke till annars. Ställer frågor de tidigare inte ställt. De nämner ett exempel på en konkret förändring: Åker en patrull ut på till exempel en misshandel på ett hotellrum har man i dag ett bredare synsätt och kan undersöka om det handlar om sexköp.
– Vi har tagit babysteps till att få frågan mer etablerad på vårt IGV. Det som är gött nu är att insatserna fortgår. Fler kollegor kommer lära sig, säger Linnea.
De tänker tillbaka på hur de själva agerat, eller inte agerat. De minns ett vanligt trafikstopp med en manlig förare, och att de tänkte att det var skumt att det satt en rumänsk kvinna i passagerarsätet. Men de visste inte vad de skulle göra, vilka frågor de skulle ställa. Kunskapen fanns inte, säger de.
Trots att de upplever ”babysteps” i sin närhet tycker de att det brister i kunskapen om prostitution bland poliser i yttre tjänst generellt. Själva säger de att de inte fick med sig något om frågan från polisutbildningen.
– Det gör mig mindfucked, utbrister Linnea och lyfter händerna i luften.
– Vi har misshandel, narkbrott, trafik, rån, allt det hanterar IGV. Men prostitution finns liksom inte. Jag tycker det är så sjukt att vi inte jobbar mer mot det. Det kan inte vara ett eldsjälsbrott.
Men även om de upplever att kunskapen brister tycker de att brottet tas på allvar av kollegor och chefer. Och att det mediala fokuset på Insats Torsk gett frågan om prostitution en annan status i hela samhället.
– Det blir mer än ”stackars tjejer”. Folk inser att frågan är så mycket större, säger Linnea.
Likväl som en nationell trafiksäkerhetsvecka kan Polisen börja med en nationell prostitutionsvecka, föreslår de.
– Det är så sjukt lätt att arbeta mot. Man behöver inga drönare eller hundar, inget i utrustningsväg som kostar pengar. Bara enkla spaningsmetoder, säger Elin.
I sommar är Linnea tillbaka i yttre tjänst. Då ska hon ha hand om aspiranter. Hon har redan sagt till dem att prostitution är hennes hjärtefråga och att de ska jobba med det om de får tillfälle.
– Kanske köra ett civilt pass med spaning? Prata om hur man bemöter kvinnorna och männen?
När Elin är åter i yttre tjänst hoppas hon få jobba med sexköp, med kontinuitet. Båda ser sig som en del av en nyare polisgeneration. Mer lustdriven.
– Min dröm är att om man brinner för något, att man får jobba med det en viss procent. Polismyndigheten måste bli bättre på att ta vara på folks driv och engagemang i stället för att släcka. Det är bra med chefer som säger kör, och ger medarbetarna ansvar utan att detaljstyra, säger Elin.
– Ja, man vårdar det på ett helt annat sätt då, säger Linnea.
Men det gäller att hitta balansen. Samtidigt som det ska finnas utrymme att brinna för en fråga får arbetet inte bli beroende av enskilda medarbetare, tycker de.
Varifrån kommer just erat driv mot sexköp?
– Att inte ha något annat val än att sälja sin kropp för att få pengar, det kan inte finnas något värre. Det är grymt och vidrigt många gånger, misär och otroligt utsatta människor. Man vill bara jobba och hjälpa. Det känns som att man aldrig kommer släppa den här frågan, säger Elin och förklarar att det suger tag i magen på ett sätt som är svårt att beskriva med ord.
De tänker fortsätta trycka på, för att de tycker det är en viktig polisiär fråga. För trots deras kritik mot en viss stelbenthet inom myndigheten känner de att de som IGV-poliser har makt att påverka.
– Och då ska man förvalta den makten väl. Det går att förändra, säger Elin.
LINNEA HORGBY
Ålder: 33.
Lön: 33 000.
Familj: Man och katt.
Fritid: Byggnadsvård, odling.
Därför blev jag polis: ”Det var ingen självklarhet att bli polis, långt ifrån. Polis var bara ett av många yrken jag tyckte verkade kul. Men jag sökte och kom in.”
ELIN SJÖGREN
Ålder: 29.
Lön: 33 600.
Familj: Hund.
Fritid: Inredning, växter, mat och vin.
Därför blev jag polis: ”Det var, och är, viktigt för mig att på något sätt kunna bidra i samhället.”
UPPDATERING: Efter att denna intervju gjordes har en till Insats Torsk-vecka genomförts på Södermalm. Denna gång testade man att ringa män som via telefon och sms hade kontaktat kvinnor i prostitution. I samtalen berättade de att de var från Polisen och att de inte kan styrka att de gjort sig skyldiga till brott, men vill ge dem möjlighet till hjälp genom att slussa dem till Kast (köpare av sexuella tjänster).
Av de 184 de ringde tackade 36 ja.
– En del män trodde det var ett skämt att polisen ringde upp dem, andra sa att det var nog en kompis som måste ha sms:at från deras telefon. Men många tackade för att de hade blivit uppringda och fick chansen att göra något åt det som de själva beskrev som ett missbruk som hade gått över styr. Det finns naturligtvis ingen siffra, men jag tror det är väldigt många sexköp som förhindrats genom att vi fick kontakt med dessa 184 männen, skriver Linnea i ett mejl till Polistidningen.
