Anders och kollegan Paul* har jobbat som områdespoliser i en mindre stad under ett par år. Men i slutet av förra året tvingades de sluta efter att ha tagit emot allvarliga hot. Deras arbete i området hade retat upp medlemmarna i ett nätverk som har drivit den lokala narkotikahandeln under lång tid.
– Kulmen var en situation där jag och kollegan körde in på torget och inte kunde gå ur bilen för att det här gänget kom emot oss. Sedan kom hoten om att de skulle ta oss och visste var vi bodde och det ledde till att vi fick flytta till annan ort under en tid, berättar Paul.
Erfarenheten har lärt honom att områdespoliser som jobbar aktivt mot problembilden i ett litet lokalpolisområde blir väldigt exponerade.
– Hade vi varit fyra eller sex poliser som gjorde detta så hade man spridit ut hatet på ett annat sätt.
I stället fick han och kollegan Anders ta hand om alla led i arbetet mot det kriminella nätverket.
– Vi ryckte in dem från gatan, utförde kroppsvisitationer, gjorde beslag och rapporterade dem för narkotikabrott och så vidare, säger Anders.
Deras arbete med myndighetssamverkan gjorde att de dessutom blev ansiktet utåt för andra myndigheter som gjorde livet surt för de misstänkta.
– När socialtjänsten förbjöd huvudmannen att träffa sina barn tyckte han att det var vårt fel för att vi hade pratat med socialen. Och när fogden tog deras jackor och tv-apparater var det vi som var där och verkställde besluten, säger Paul.
För egen del hade han planer på ett nytt jobb i en annan stad redan innan hotbilden blev allvarlig. Men för kollegan Anders blev det en ofrivillig flytt från yttre tjänst och skiftarbete till ett dagjobb som utredare. Det innebar ett tapp ekonomiskt på några tusenlappar i månaden eftersom han förlorade sin ob. När han bad om kompensation sade arbetsgivaren nej med hänvisning till att det inte finns stöd i lag eller avtal för att betala ut en sådan ersättning.
– Det är märkligt att man ger kompensation till poliser som inte kan jobba ute för att de är gravida eller misstänks för brott i tjänsten, men inte till poliser som måste gå in för att de själva har blivit utsatta för brott. På något sätt blir man dubbelbestraffad, säger Anders.
Polisförbundet blev inkopplat. Och i protokollet från den regionala förhandlingen kommer det fram att även arbetsgivaren ser det orimliga i situationen och har lyft frågan uppåt i organisationen. Bland annat har regionpolischefen skrivit till Projekt medarbetarskydd som är ett nationellt projekt. I brevet kan man läsa: ”Medarbetaren förväntas alltså dels leva under hot från kriminella gängmedlemmar som medarbetaren ingripit mot i tjänsten, dels förlora ekonomiskt på det.”
Projekt medarbetarskydd har utrett frågan och landat i att nuvarande ordning är ”otillfredsställande”. Projektet föreslår att chefen för HR-avdelningen nationellt ser över Polisens möjligheter att låta en polis behålla den lön som hen hade innan man satte in skyddsåtgärder i form av ändrade arbetsuppgifter eller arbetstider**.
Polisförbundet tycker att det redan nu finns utrymme för att betala ut kompensation enligt det kollektivavtal som gäller när en polis omplaceras för att den är misstänkt för brott***. I de fallen har polisen rätt att behålla sina anställningsförmåner från den funktion som de har förflyttats från. Men arbetsgivaren vill inte betala ut någon ersättning i det enskilda fallet innan HR har gjort sin övergripande översyn.
Paul har i alla fall sin åsikt klar när det gäller kollegans inkomsttapp.
– Det är för jävligt att han som brottsoffer blir drabbad ekonomiskt när han måste kliva in för att han har blivit hotad.
En person har dömts för hot mot tjänsteman riktat mot Anders och Paul och ytterligare en står åtalad för samma brott.
* Namnen är påhittade på grund av hotbilden mot de två poliserna.
** Förslag från Projekt medarbetarskydd den 7 april 2021 i ärendenummer A440.401/2019.
*** Lokalt kollektivavtal om villkor för arbetstagare som har omplacerats till följd av brottsmisstanke, 2017-02-02, ärendenummer A494.981/2016, bilaga 6.
