När man läser rubriken ”Polis hotades till livet – nekas kränkningsersättning” väcks onekligen tankar. Är det inte något som är fel när ni som är satta att upprätthålla lagen får en rak käftsmäll tillbaka av lagen?
Polisers rätt till kränkningsersättning är som en trist och för lång följetong, men ett uppiggande inslag är en utredning vid justitiedepartementet som snart är klar: Utredningen om stärkt rätt till skadestånd för brottsoffer. Utredaren har grottat ner sig i frågan sedan december 2019 och ska lämna över det han kommit fram till 19 juli. Enligt kommittédirektivet är en del av det som ska ses över ”hur polisers rätt till kränkningsersättning för brott som de utsätts för i tjänsten kan utvidgas”. Ljust utgångsläge.
Rubriken jag nämner ovan är från tidningen Dagens juridik. Artikeln handlar om att hovrätten har ändrat en tingsrättsdom, en dom som hade gett en polis kränkningsersättning efter att under ett ingripande blivit hotad att bli skjuten. Men någon ersättning blev det alltså inte. Praxis – i dag – säger att det krävs mer för att det ska ses som en allvarlig kränkning om den är riktad mot en polis. Att angrepp anses ingå i en polis tjänsteutövning, de har en beredskap för det, att en polis ska tåla mer. Men var går gränsen för vad de ska tåla?
Denna fråga handlar dock inte bara om skadestånd. Hoten och allt annat omöjligt skit ni får ta är också en arbetsmiljöfråga, och den löser inte utredaren. Att fler får rätt till kränkningsersättning kan ju visserligen i sig skapa en schystare arbetsmiljö, men det finns mycket annat att göra om och göra bättre. Saker som borde hamna på arbetsgivaren to-do-list. Check.
Jag börjar med att tro på att utredningsförslaget här i juli leder till att det blir lättare för poliser att få skadestånd. Även en polis kan bli kränkt.
